I dag är det sista socktober

Nu börjar hösten bli riktigt på allvar. Det är mörkt redan fram på eftermiddagen och det är inte många löv kvar på träden. Alla äpplen är nerplockade och trädgårdslandet prydligt höstgrävt. Vi har laddat med stearinljus och doftljus. Än så länge har det varit milt här i söder och vi har inte behövt sätta på värmen i huset. Det räcker att elda i kaminen emellanåt. 

Årets äppleskörd blev inte så stor som den brukar - det var regn och blåst när träden blommade i våras. Men vi njuter av de äpplen vi fick och i går torkade vi en del av överskottet i ugnen.

Sockskörden har däremot varit god. Sex par har det blivit. Alla stickade på stickor 2,25 mm och med 56 maskor i foten. För övrigt har jag testat och provat mig fram med olika hälar och tår. Här kommer en liten presentation.

De här båda paren är stickade i Fabel. Gamla nystan som jag grävt fram ur gömmorna. Jag tror inte att färgerna finns i sortimentet längre. Fabel är det garn jag stickat flest sockor i . Det är prisvärt och finns i fina färger och det är väldigt slitstarkt. 

Här har jag gjort två olika hälar. Till vänster, vanlig kilhäl med förstärkt hällapp. Det är min favorit i de flesta sammanhang. Det högra paret har fått en fish-kiss-lips-heel. Den hälen påminner om den som finns på fabriksgjorda strumpor. Den finns i flera varianter, men just den här tycker jag sitter extra bra på foten och blir snyggast. Det blir inga extra, fula hål vid hälen. Jag tycker att den här sortens häl fungerar bäst till de tunna sockorna. Jag använder den när jag har ett garn som är randigt och när jag inte vill att randmönstret ska förskjutas vid hälkilen.

Det här är nog min favorit bland de här sockorna. Garnet är Regia Tweed. Häl och tå i okänt restgarn. Gillar Regia Tweed, tycker att det blir vackert med de färgade fläckarna. Kommer säkert att göra flera par i det garnet. Strukturmönstret är hämtat från Hermione's everyday socks, som är ett gratismönster från Ravelry. Sockorna blir väldigt sköna med det här mönstret, så har du inte provat så tycker jag att du ska testa!

Nästa par är stickade i Opal. Tyvärr vet jag inte längre vilken färg det var. Jag vet att jag köpte garnet för att jag gillade färgerna tillsammans. Färger som är vackra, men som jag inte vill klä mig i annat än på mina fötter. Här har utmaningen varit att få båda sockorna helt lika i randningen. Och det har jag lyckats med, efter en del trixande. Hälen är en kilhäl med en annan variant av förstärkt hällapp.

De här sockorna har en vriden 1 x 1 resår. En typ av resår som jag tycker blir fin på sockor. Hälen är fish-lips-kiss-heel som jag pratade om ovanför. Här kan man se att bredden på sockans ränder inte påverkats av hälen. Jag har använt en sorts stjärntå här. Det är den sorts tå jag lärde mig sticka allra först som barn. På senare tid har jag använt den allt oftare. jag tycker att den ger ett mer hantverkat utseende. Garnet är från On-Line och köpt i min lokala garnbutik. Detta är mina första sockor i detta garnet, så jag vet inte hur det blir efter användning och tvätt. Gillar färgerna och det var bra att sticka med.

Sista paret ut. Här trixade jag lite med mudden. Den är stickad i 1 x 1 ribb  och vriden resår precis som tidigare, men jag ville göra lite längre skaft på strumporna och då behövs en rymligare resår för att passa runt vaden. Jag lade upp 72 maskor till resåren och minskade sedan till mina 56 maskor på det första slätstickade varvet. Här syns också hur fint den vridna resåren matchar utseendet på den förstärkta hälen. Garnet är Opal och jag köpte det mest för den gulliga etiketten, som jag tyvärr inte har kvar. 

Edit: hittade banderollen, garnet är Opal, Best Friends och fägen heter Verbundenheit och har nummer 8863

Puh, det var ett långt inlägg! Tänk att du orkade läsa ända hit. Hoppas att du hittade någon ny idé eller något tips så att du fick lön för mödan! Faktiskt skulle jag kunna skriva ännu mycket mera om att sticka sockor. Det är ett stort och mycket intressant ämne i mina ögon. Och det finns alltid något nytt att lära, någon detalj att förändra och förhoppningsvis att förbättra, ett nytt garn att prova, en annan uppläggning eller avmaskning.....

Jag har redan ett nytt par på stickorna, så jag återkommer till ämnet.

Ha en bra helg!

Liten snigel.....

Lilla Snigel akta dej, akta dej.

Lilla Snigel akta dej, akta dej.

Lilla Snigel akta dej, annars tar jag dej!

Beskrivning: Snails

Garn: rester från Cascade 220

Virknål: 3,5 mm.

Kul att virka ibland.

Gillar den här sortens snäcka bättre än de sniglar som har härjat i vår trädgård den här sommaren.....

Härlig, handspunnen höstsjal

Det har inte synts här på bloggen, men jag har övat mig på att spinna under det senaste året. Så roligt att komma in tidigt i garnskapandet och påverka hur det färdiga resultatet blir. Jag tycker också att det är oerhört avkopplande att spinna, jag blir lugn och stilla av att göra mitt eget garn.

 Här hänger en härva på tork i äppleträdet. Vackra höstfärger i silke, 30% och bluefaced leicester 70%. Fibern har jag köpt från Yummy Yarn. Det är en av de etsybutiker som erbjuder fiber från lite olika fårraser, vilket jag tycker är väldigt spännande.

      

Garnet är tvåtrådigt och lite ojämnt spunnet - men väldigt vackert.

Härvan väger ungefär 100 gram och mäter ungefär 345 m. Då räcker det en bra bit in på Multnomah, som är en sjal som man kan ladda ner gratis beskrivning till på Ravelry. Jag har spanat in den har sjalen eftersom den är så beskaffad att man kan sticka i stort sett den storlek man vill. Det är lätt att anpassa efter den mängd garn man har. Dessutom tycker jag att den enkla designen passar till ett så här oregelbundet färgat garn.

Mitt garn räckte nästan hela vägen till en färdig sjal. Bara sista varvet blev lite rumphugget, men vet man inte, så syns det inte. Sjalens kropp är rätstickad och bården är en vanlig feather-and-fanvariant. 

Jag stickade på stickor 4 mm. 

Så kan man bära sin Multnomah, (fast färgen blev lite blek på bilden).

I've been to Great Britain!

Jag har varit i England och hälsat på min dotter. Det var väldigt roligt. Det blev mycket garn- och stickprat. Vi hade även planerat att åka till London och gå i garnaffärer. Vi valde dock alldeles fel dag för detta äventyr. Det visade sig att garnaffärerna i London är stängda på måndagar.... Det fick bli ett besök på British Museum i stället och te och scones med jam och clotted cream cream efteråt. Det var en ganska bra ersättning.

Jag hade planerat att ha en del nya projekt att sticka på när jag åkte hem, men eftersom det inte blev något garn blev det svår stickabstinens. Jag fick några nystan av dottern som blev till ett par vantar till Gullungen under hemresan.

Jag har gjort en enkel beskrivning, som jag hoppas går att förstå även av andra. Passa på att sticka några par av restgarner, det går inte åt så många gram!

Gullungevantar

Storlek 1 år

Garn: Sockgarn eller motsvarande, 400 m/100 g

Stickor: 2,25 mm strumpstickor

Lägg upp 36 maskor med färg 1. Sticka runt 1 varv.

Sticka 1 varv 2 maskor färg 1, 2 maskor färg 2.

Sticka 4 varv korrugerad ribb, det vill säga *2 maskor rätt i färg 1, 2 maskor avigt i färg 2*, upprepa varvet ut.

Sticka runt i 12 varv. Jag gjorde lusmönster, men man kan randa eller sticka enfärgat.

Sticka in en tråd för tummen över 8 maskor.

Sticka ytterligare 20 varv.

Hoptagning:

 Se till att ha lika många maskor på varje sticka (9 st).

Varv 1: Sticka ihop första och andra maskan på varje sticka (= 32 maskor)

Varv 2: Sticka alla maskor räta.

Upprepa varv 1 och 2 tills det är 8 maskor kvar totalt. Klipp av tråden och träd den genom de resterande maskorna. Fäst.

Tumme:

Plocka upp 16 maskor till tummen och fördela på fyra stickor. (Jag stickade tummen över 15 maskor, så jag minskade en maska på första varvet.)

Sticka runt i 12 varv. Ta ihop så här.

Varv 1: Sticka ihop första och andra maskan på varje sticka. Om du stickade över 15 maskor, hoppa över hoptagningen på en sticka (=12 maskor)

Varv 2 och 3: Sticka ihop första och andra maskan på varje sticka.

Klipp av garnet, träd den igenom de resterande 4 maskorna och fäst.

Fäst alla trådar och sy igen eventuella hål vid tummen. Sticka en likadan vante. Eftersom hoptagningen är liksidig går det att göra vantarna likadana.

Lycka till!

Dagisdress till Gullungen

Lite i smyg, så där, har jag stickat en dagisdress till Gullungen. 

Jag har tidigare skrivit om att jag gillar hur man i Norge klär sina barn i ull, ända från början. Och jag tror att det fortsätter genom livet upp i vuxen ålder. Det är självklart med underställ av ull på dagis och även andra ullplagg. Jag vet att det börjar komma lite, lite av detta här och där också hos oss, men det kunde vara mycket mera. Det finns flera norska sidor att besöka om man vill ha idéer och beskrivningar: Pickles, med modeller för både barn och vuxna, Nöstebarn, Sandnes och flera.

 Tyvärr är det dock min erfarenhet att det kan vara både dyrt och krångligt att handla med Norge, så jag har ersatt de norska garnerna med alternativ som finns att få här.

Jag stickade Skrollans Barnehagesett i storlek 1-2 år till barnbarnet som är 14 månader. Storleken är bra, lite stort nu, men går bra att använda ett bra tag framöver. 

Beskrivningen är antingen på norska eller engelska, men språket var inget problem. Jag hade ett par svårigheter, men det berodde mest på att jag inte är van vid sättet beskrivningen var gjord på. 

Tunikan är stickad i ett stycke uppifrån och ner. Jag gjorde några förkortade varv som inte fanns med i beskrivningen, för att få bakstycket lite längre. Enligt mönstret stickas hela plagget med samma grovlek på stickor, men jag stickade muddarna med ett halvt nummer finare stickor.

Byxorna stickades snabbt och utan några problem. Passformen är bra, men byxan kunde varit några varv högre, så att inte blöjan syns ovanför linningen.

Jag använde strumpstickor och rundstickor 3,25 och 3,75 mm.

För att hjälpa förskolefröken har jag broderat initialer på både byxa och tunika med maskstygn.

Garnet är Drops Merino Extra Fine. Jag har lite blandade känslor för det garnet. Jag har stickat med det förut och tyckte att plagget töjde sig mycket.  

De här plaggen blev lite större efter tvätt, men inte så att det var negativt. De blev också väldigt mjuka och behagliga. Jag blev nöjd och kommer nog att sticka flera barnplagg i garnet.

Det bidde ingen vante...

...inte just nu i alla fall. Det bidde en Emelie.

När jag var och rumsterade om i Lagret föll min blick på ett garn som jag verkligen fick lust att sticka något med genast. Garnet är Donegal Tweed som jag köpte senast jag var i Stockholm hos Litet Nystan. Från början var det tänkt att  det skulle bli en barnkofta, men nu blir det en kofta till mig själv i stället. Det innebär att jag får köpa till några nystan, men det är ett senare problem.

Nu njuter jag av att sticka med ett härligt garn på stickor som får det hela att flyta fram så fint. Stickorna är Hiva-Hiya sharp, som jämte Karbonz är mina absoluta favoriter numera. Jag inser mer och mer hur viktigt det är, både för själva stickupplevelsen och för det färdiga resultatet, att man väljer stickor som passar såväl garn som ens eget sätt att sticka. I detta fallet passar Hiya-Hiya bra eftersom det finns ett spetsparti på Emelies framstycke, men även för att garnet glider alldeles lagom mot stickorna.

Jag stickar den längsta modellen av de tre som finns i beskrivningen och jag har kommit till stället när jag ska börja minska för midjan. Beskrivningen anger att minskningarna ska vara i sidan men jag har bestämt mig för att flytta dem till fram- respektive bakstycke, eftersom jag tycker att det blir bättre passform så.

Jag har stickat Emelie en gång förut. När jag tittar på den föregående ser jag att jag missförstått diagrammet till spetsen. Det blev bra ändå, men det ska bli roligt att göra en som är i enlighet med hur det var tänkt.

Det börjar bli dags för lunch. I dag blir det fisksoppa och till efterrätt nyplockade hösthallon från trädgården. Den här årstiden har många fördelar!

Tankar på vantar

Utanför fönstret är det mörkt och det kan vara läge att tända stearinljus för första gången denna höst. Det har varit en trevlig dag med god fika med stickning hos Olof Viktors, ett café och bageri utslängt på Österlens åkermark. Ett ställe man inte får missa om man är i närheten!

När hösten faller på infaller även lusten att sticka vantar. Jag har svårt att bestämma mig för vilket par som står härnäst på tur. Kanske ett par från Heddaknits, eller ett par Ölandsvantar, eller kanske ska jag göra den andra vanten till någon av de ensamma vantar som ligger i hyllan? 

Medan jag funderar lägger jag upp några bilder på det senaste paret. Det är ett par Selbuvantar som jag gjort om lite för att få plats med namn och årtal. Kanske är det någon som skriker högt och säger att man inte får ändra på en Selbuvante. Må så vara, men det är ju förändringar som gjort att stickningen har utvecklats genom tiderna.

Jag har stickat vantarna i Visjögarn på stickor 2,5. 

Rolig stickning var det. Jag kommer säkert att göra flera vantar efter norsk modell, men just nu vill jag ha mera färg.

Önskar dig en skön stick-helg!

Hösten är här, men bara EN snöflinga!

Min snöflinga är klar. Det var en rolig stickning. Speciellt  nöjd är jag med garnet, Drops Belle. Kan nog bli en bra hösttröja. 

Man förstår vad som gett tröjan namnet när man ser spetsmönstret på oket. Det var för övrigt mycket lätt att sticka. Oket stickas fram och tillbaka för att det ska bli en öppning som knäpps med knappar. Det behövs inget sprund för att få tröjan över huvudet, så jag har sytt fast knapparna rakt igenom, utan att sticka knapphål.

Tröjan förtjänar absolut att bli stickad. Om jag gör en till väljer jag en storlek mindre och ett ullgarn. Jag har skrivit tidigare om tröjan och garnet, så om du vill läsa mer finns det här och här.

Som avslutning kommer en bild på alla mössor som vi stickade i Stickegillet och skickade till 'Sticka och skicka' i våras. 31 mössor blev det till sist, att skicka till bebisar i Gambia. Roligt att kunna göra något och det sägs på hemsidan att det blir flera projekt.

Växande snöflinga

 Nu faller regnet lite stilla utanför, och jag tycker faktiskt att det är riktigt skönt. Det har varit riktigt torrt ute på slutet. Större delen av den spannmål som odlats här är bärgad, så det är nog hösten som definitivt är här.

 Jag har stickat mera på snöflingetröjan och är snart färdig. Tröjan finns i två varianter. En figurformad och en rak. Jag valde att göra en formad, men i stället för att placera ökningar och minskningar i sidan valde jag att placera dem på fram- och bakstycket. Jag tror att det syns på bilden nedanför. De gröna markörerna markerar intagningarnas placering.

När jag köpte garn var vi ännu mitt i sommaren och jag tänkte mig en kortärmad variant och beräknade garnåtgången after det. Nu tror jag att jag får bättre nytta av en tröja med längre ärmar och följaktligen räckte inte mitt garn. Tur att yngste sonen hade ärende till Lund och var snäll nog att köpa ett nystan till, så att jag kan avsluta projektet.

Några timmars stickning till, så kan jag fästa de sista trådarna och sy i knappar.

Stickat till Gullungen

 Förra veckan var jag i vår huvudstad och hälsade på äldste sonen och familjen. Lilla Gullungen har fyllt ett år och har precis börjat förskolan. Farmor hade med sig lite stickat som kanske kan komma till användning i höst.

Rävtröjan tycker jag blev fin. Den var först tänkt som ett restgarnsprojekt, men det slutade med att jag  fick köpa till ett par nystan så jag har lika mycket garn kvar som när jag började fast i andra proportioner. Jaja, det är sådant som händer! Jag fick beskrivning till en räv-mössa också....

Rävtröja ( Foxy Loxy Jumper)

Beskrivningen är på engelska och det brukar inte vålla mig några problem, men denna var inte alldeles lätt att följa. Man stickar nerifrån och upp, men när man ska sätta i hop ärmar och kropp blev det svårt. Det var inte den konstruktion som jag är van vid och det slutade med att det blev lite mitt emellan. Lite fifflande och räknande så blev jag nöjd till slut.

Jag gjorde en annan förändring, genom att lägga till förkortade varv i nacken innan jag började på halskanten, för att förlänga bakstycket lite. 

Snyggt tycker jag det blev med vridna resårer och smart med lyfta maskor på de helt vita varven så att raglanminskningarna blev icke-vita. Stickade storlek 6-18 månader, och det passar en ettåring bra, kanske lite stor ännu.

Garn. Det var alltså tänkt att bli en tröja med garn från lagret. Det vita är Drops Lima, alpacka och ull. Ett garn jag använt en hel del och som jag tycker är prisvärt och bra att jobba med, men som jag nog inte tänker använda mera. Vill försöka satsa på garn som tillverkas i Europa eller allra helst Sverige. Det bruna och det rävfärgade är ett annat garn från Peru, Cascade wool, 100% ull och trevligt på alla vis, men som sagt, garn från närmade håll vill jag prioritera ett tag.

Stickor: Tröjan stickas runt och jag använde strumpstickor 3,5 mm och strumpstickor och rundstickor 4 mm.

Jag hade även med en liten scarf som jag stickat efter egen fason. Ville göra något tunt och lätt att ha under overallen eller jackan nu på hösten.

Började med rätstickning avbrutet av hålvarv. Sedan en kant med ett par olika spetsmönster som jag provar till en större sjal. Sist några varv med något som liknar feather-and-fan-mönster för att få en vågig och gles kant som passar till den breda spetskanten.

Garnet är Malabrigo Lace från lagret. Knappt halva nystat på 50 gram gick åt.

Detta var mitt första försök att designa en spetssjal och det var riktigt kul. Nu går jag och funderar på nästa.

Önskar dig en bra helg!

Snöflinga på stickorna!

 När jag tittar ut från trädgården, bort över åkrarna kan jag konstatera att hösten är här. Gult, brunt, mörkgrönt. Lite dis, just i dag. Dämpade färger, fuktig luft. 

Början på hösten är en favorit för mig. Plommon, päron och äpplen mognar snabbare än man hinner äta. Det är lagom varmt att röra sig utomhus. 

Ibland får man ta på en kofta...

I somras, när det var tokrea hos Garnstudio köpte jag garn för att sticka den här tröjan. Av olika skäl blev det inte av att börja sticka på den. Garnet är Drops Belle, en blandning av bomull, viskos och lin.  Jag gillar garnet så här långt, mjukare och lättare att sticka med än ren bomull eller lin. Någon skulle invända att det delar sig väldigt lätt när man stickar med det, och så är det förvisso. Det stör inte mig så mycket. Nöjd också med färgerna, tenn och silver. Inte så färgglatt, men desto mera användbart. 

Modellen heter Snowflake av Tin Can Knits.  

Nu får jag bara sätta fart så att jag hinner använda tröjan innan höststormar och regn gör att man bara vill ha ylle.

Mera sol och flera trasor

Det fortsätter att vara sommarvärme, och jag fortsätter på temat disktrasor. Den här gången kommer en stickad variant. 

Man kan tycka att det är enkelt och billigt att köpa disktrasor i affären, men jag tycker att mina hemgjorda är mycket bättre. När de börjar bli solkiga är det bara att koka upp dem i en kastrull med vatten och lite diskmedel så är de fräscha och fina igen. Låter man även diskborsten koka med, gör man dubbel nytta!

Jag brukar leta på nätet efter trasor i nya tekniker så att jag lär mig något nytt. Det här är en trasa med lyfta maskor. Den är inte svår att sticka, men man får hålla koncentrationen på topp så att det blir rätt. Lite som att lösa korsord...

Beskrivningen finns här. Den kostar fem dollar. Visst finns det gott om gratis beskrivningar på nätet, men jag betalar gärna en slant till den som har lagt ner ett stort arbete på att göra en bra beskrivning. Allt är klart och tydligt. Det finns även andra liknande mönster av samma stickerska.

Garn: Drops Muskat

Stickor: 4 mm

Den färdiga trasa väger 30 gram och är 17 x 17 cm. Den rätstickade ytan gör den lagom 'rivig'. Storleken är kanske i minsta laget, man kan prova stickor 4,5 mm och ett annat, grövre garn. Alternativt lägga till några extra maskor och varv.

Stick i väg och prova, för visst har du en del bomullsgarn liggande!

Virkat!

Nu har vi haft några dagar med riktig värme. Det är då jag letar efter något hantverk som inte ger extra värme. Att göra disktrasor och grytlappar passar perfekt.

Jag brukar sticka disktrasor, men när jag fick se den här virkade varianten var jag tvungen att testa direkt.

Man virkar i två etapper. Först en vanlig, randig trasa. Sedan ränderna på tvären. Och det är nu som det magiska händer. Tvärränderna får hela trasan att ändra karaktär, både till utseende och hur den känns. Från en vanlig, randig trasa till en stabilare rutig. Svårt att förklara. Testa själv så får du se!

Beskrivningen hittar du här. Jag har använt blandade rester från 'Lagret', det betyder Drops Safran, bomullsgarn 8/2 och liknande. Virknål 3 mm.

Här är en bild på Humle som har fyllt två år!

Små, små sockor

 Det är länge sedan....

jag skrev något på bloggen.

När det gått länge sedan senaste inlägg är det alltid lite svårt att komma i gång igen. Så jag startar lite lätt med två par strumpor till Gullungen.

Det var faktiskt svårare än jag trodde att få rätt på storlek och form. Jag har gjort flera försök innan jag blev nöjd. Ju mindre strumpa desto viktigare blir det att passformen är bra. Det som gör att sockan sitter lite löst eller stramar i vuxenstorlek, gör att det blir helt fel i den lilla storleken. Det här är vad jag till slut kom fram till.

Socka i storlek 21.

Lägg upp 40 m med strumpgarn på strumpstickor 2,5 mm.

Häl: Provade häl med hällapp och kil, men blev inte nöjd. Nöjd blev jag med Fish lips kiss heel. 

Tå: Min vanliga tå. Minska en maska i slutet av sticka 1 och 3 och i början på sticka 2 och 4. Gör så vartannat varv tills det är 8 m på varje sticka = 32 m totalt. Därefter varje varv tills det är 2 m på varje sticka 8 m totalt. Sy i hop tån med kitchener stitch. 

Garn: Det går inte så många gram när man stickar så här små sockor. Det här är rester från diverse projekt. Strumpgarner med ca 400 m/100 g.

Det här är ingen beskrivning, mera en idé. Fråga mig om du vill veta mera!

Det sägs att sommaren varit våt och kall. Kanske det. Men jag tror att det varit lite bättre här i söder. Jag har i alla fall kunnat vara ute mycket. Och trädgården har blommat som sällan förut.

Ha det gott!

Två små koftor till

Bebisarna duggar tätt i min närhet just nu. Mitt lager av färdigstickade små bebisplagg har tagit slut, så nu behöver jag sticka fler. Som jag skrev i senaste inlägget, så gör det för all del ingenting alls, för det finns få saker som är så roliga att sticka som kläder till alldeles nya människor.

Jag jobbar ständigt med att minska mitt garnlager, och här har jag lyckats använda två riktiga långliggare.

Först ut är en kofta till kollegans nya bebis. Eftersom ingen ännu vet om det är en pojke eller flicka har jag gjort en kofta som passar i vilket fall som helst. Fast egentligen tycker jag inte att det spelar någon roll i vilken färg vi klär våra små.

Mönstret är en rätstickad klassiker i raglanmodell som jag gjort tidigare (se här). En riktigt bra modell som förtjänar att stickas och om igen. Mönstret heter Rilletröje.

Garnet var först avsett att bli en sjal, men jag tyckte att det blev lite väl sockersött. Det heter Mini Maiden och färgen är Apple Blossom. Perfekt till det här lilla plagget. Det gick åt 65 gram. Det räcker alltså till en mössa också om man skulle få lust.

Stickad på stickor 3 mm. Här är en bild som är rättvis mot färgerna och som visar den fina flätan på raglanökningen.

Den här koftan är till lilla barnbarnet. Här var det garnet som var utgångspunkten. Jag hade en härva garn som var mjuk och skön i en vacker färg. Vad gör man av en härva garn?

Jag gjorde en kort klänningskofta i storlek 1 år.

Jag tror att det var det här garnet, Amoretto från Thomas Kvist.

Koftan stickas uppifrån och ner. Först fick den långa ärmar och sedan stickade jag så långt garnet räckte på kroppen. 

Modellen kommer från Babystickning på stickor 3,5 – 4 mm, och jag stickade på 3,5 mm.

Klänning till lilla S

Det är väldigt roligt att sticka bebiskläder. De blir så söta och det går så fort. Lilla barnbarnet växer fort, så inga kläder varar särskilt länge. Den här klänningen tycker jag är väldigt fin, dessutom kan man förlänga den så att den passar längre. Oket är stickat i ränder, tre aviga, tre räta varv. Det ger också lite extra elasticitet. Beskrivningen finns att ladda ner gratis här.

Den här gången valde jag garner från garnhyllan. Det rosa är Fabel och det bruna är Lorna's Laces Shepherd sock. Det gör att klänningen går att tvätta i maskin. Uppskattas av föräldrarna, vet jag.

Stickor: rundstickor 3 mm

Knapparna kommer från knapplådan och jag tror att de är sedan jag själv var liten. Precis som klädhängaren. Min mormor har virkat in en trähängare och gjort tre små blommor som dekoration. För mig betyder det mycket att de här sakerna har en historia. Plötsligt blir de väldigt värdefulla. De skapar en känsla av sammanhang och en hälsning över generationerna – från farmors mormor Paulina, född runt 1880 till lilla S, född 2014. Svindlande tanke.