söndag 17 maj 2020

Från Land, nr 20,2020

Det här vet vi ju redan, men ändå värt att minnas!


Hantverka mera!


Jag har färgat ull med blå bresilja. 
En färg som finns mycket bland de växter som blommar just nu. På bilden brunört, men här blommar blåregnet just nu med precis samma färg.
Ullen är suffolk/finull och finns i butiken.

fredag 15 maj 2020

När man tröttnat på disktrasor och grytlappar...

...och det knappt märks att man tagit något från lådan med bomullsgarner. Då får man hitta på något annat.

Jag fick lust at virka vimplar. Tänkte att det kan pigga upp lite. Man kan ha dem i sitt växthus, på uteplatsen eller kanske i köket. 

Gjorde lite research och fick veta att det kallas bunting på engelska (vilket kan vara bra att veta om man vill söka mönster på Ravelry). Kanske kommer det från det tyska ordet bunt som betyder brokig. Det har använts i sjöfarten för att skicka budskap och i andra sammanhang som dekorationer.



Jag använde mina sista rester av Drops Muskat och virknål 3,5 mm. Jag är väldigt glad att jag har slut på Muskat, för det är ett garn jag inte gillar alls. Det delar sej hela tiden när man arbetar med det. 

Mönstret, som jag till slut föll för är detta: Doily Bunting. Det är ett gratismönster på engelska. Jag är inte så bra på att virka, men jag lyckades klura ut hur det skulle vara. Dock lyckades jag inte att få antalet maskor att stämma, men om det beror på min brist på virkningsvana eller på brister i beskrivningen vet jag inte.

Nu återstår bara att leta rätt på resterna av det ljusblå nystanet, som oförklarligt (!) har gömt sej någonstans, och göra de sista tofsarna. Återkommer med färdiga resultatet.

fredag 8 maj 2020

Enklaste disktrasan, enkel beskrivning.

Jag har en stor låda med bomullsgarn. Garn som blivit över och som aldrig kommer till användning, men som är för gott för att kasseras. Därför blev jag glad när min dotter bad om lite nya disktrasor.


Det är enklast möjliga stickning. Sådan stickning man behöver ibland. Bara något att ha i händerna. Perfekt för nybörjarstickare.


Jag använde stickor 4 mm. Använd grövre stickor än du skulle ha normalt till garnet. Du vill inte att trasan ska bli kompakt.

Lägg upp 3 maskor. I början av varje varv ökas en maska genom att sticka i både bakre och främre maskbågen. Sticka tills önskad storlek, här har jag stickat tills varvet hade 60 maskor. Sticka 3 varv utan att öka. Därefter minskas en maska i början av varje varv genom att sticka ihop de två första maskorna. Fortsätt att minska tills 3 maskor återstår. Maska av. Fäst trådarna.

En ny trasa suger inte upp så bra. Jag brukar tvätta i tvättmaskinen tillsammans med annan tvätt några gånger, så fungerar den bättre. 

Hoppas någon kan finna inspiration av detta lilla inlägg!

Lycka till!



torsdag 23 april 2020

Mera ull, och lite stickning

Hej!
Fick plötsligt lust att skriva på bloggen. Det var ett tag sedan. Ibland blir det så att tiden och krafterna inte räcker för allt man vill göra.

För arbetar med händerna gör jag ju jämt. Senaste projektet är att undersöka ull från fårrasen suffolk.



Suffolk är en engelsk ras, men den finns i många länder världen runt och i Sverige finns strax över tusen tackor. Rasen används främst för köttproduktion och i den mån man tar tillvara ullen går den till textilindustrin. Detta gör att det inte finns så mycket ull tillgänglig för handspinnare och hantverkare.

Garnhumlans suffolkull kommer från Örtagårdens lamm. Jag har tvättat och kardat och spunnit och växtfärgat. Och jag är väldigt nöjd med resultatet. Om man vill använda garnet för tröjor och mössor bör man spinna luftigt och tvinna ganska löst. Ska man sticka strumpor eller vantar kan man spinna och tvinna mera.


Jag förstår om man som fårägare och uppfödare av lamm för köttproduktion inte lägger stor vikt vid hur ullen blir. Men det är synd, för det är en bra ull. Den är medelgrov och har en fiberlängd på 7 - 9 cm. 
 Jag provade att växtfärga med röd lök. Jag gillar färgen som blev, men jag tycker inte att ullen tog till sej färgen jättebra.


Jag har stickar på ett par sockor av garnet. Stickor 2,75 mm och 48 maskor till storlek 38 -39.

Vill du prova att spinna suffolkull själv finns det i webbutiken. Välkommen!

onsdag 26 februari 2020

Vi har roligt på våra möten!

Det bästa jag vet är att hålla på med ull. Jag mår så bra av att spinna och väva och sticka. Det är fint att känna olika strukturer hos ullen, att bestämma vilken växt som ska få ge färg åt den och hur den ska spinnas. Man blir glad av olika färger och mönster när man väver eller stickar.

Men lika roligt är det att få dela intresset med andra.Nu när Garnhumlans handspinneri är invigt och i gång sedan ett tag är det kul att kunna bjuda in till stickkafé och spinnträffar.


Vi dricker kaffe och pratar. Garn, stickning eller livet i allmänhet. Det är glädje att få nya idéer, att inspireras, lära sej själv och att se andra utvecklas.


Här är några bilder från senaste träffen, som får illustrera vad jag menar.

Vi ses en gång i månaden, fjärde måndagen, mellan 13 och 15. Nästa gång är 23 mars. Det finns plats för fler stickare runt bordet. Vi finns utanför Rydsgård, längst ner i Skåne. Hör gärna av dej om du vill ha mera information. 
Välkommen!

tisdag 18 februari 2020

Lapp på lapp, men ingen söm

Sticka dominorutor


Jag har den senaste tiden fått flera frågor om hur man stickar dominorutor. Här kommer en beskrivning på hur jag gör. Det finns olika sätt. 
Det är perfekt att göra av med rester genom att sticka sådana här små rutor. Man stickar i hop dem och man behöver inte sy. Hela rutan är stickad i rätstickning.


Material
Restgarner, någorlunda lika i grovlek
Stickor i passande grovlek. Gör man små rutor är det behändigt med strumpstickor


Beskrivning till rutan finns att ladda ner gratis som PDF  här i Butiken.

Mer att läsa om dominostickning i den här boken.




söndag 2 februari 2020

Guteull

Hej ull- och stickvänner!
Ett nytt år har gjort entré. Jag hoppas det blir ett bra år, med mycket hantverk och många vänner!

Året har börjat med spinnkurs hos Garnhumlan. Vi spinner på slända, och jag hoppas att återkomma till detta i senare inlägg. Nu vill jag berätta om ullen jag fick av en av deltagarna på kursen.


Fina Kersti har egna gutefår och jag fick en stor tuss att spinna och använda i min provlappsfilt. Ullen doftar friskt och härligt. Den är vad jag skulle kalla en sund och ärlig ull.


Så här blev den efter tvätt och kardning.


Spunnen och tvåtrådigt tvinnad. Den här färgen är den av bilderna som stämmer bäst med verkligheten. Här kan man även tydligt se att ullen har två typer av fiber, underull och märghår. Underullen är härligt mjuk. Men märgfibrerna som sitter inblandade i den gör att garnet blir alltför stickigt att ha närmast huden. 


Här är det färdiga garnet efter tvätt. Jag tycker det är sååå vackert. Skulle gärna göra ett par grova sockor av det. Eller varför inte väva en bildväv.


Och filten med provlappar av olika fårraser har fått sin 25:e ruta. Tack Kersti och dina gutefår!


måndag 16 december 2019

När det lider mot jul 2019

Ute blåser det stormbyar och regnar. Julstämningen får vi skapa inomhus. Med juliga dofter, julmusik och tända ljus. Jag är tacksam att få vara inne en sådan här kväll!

Hos Garnhumlan handlar det numera inte bara om stickning, utan minst lika mycket om att bereda ull, färga och spinna. Det ger en alldeles speciell känsla att sticka, när man varit med hela vägen och tillverkat garnet. Det ger även särskilda utmaningar att sticka med handspunnet. Grovleken kanske inte blev helt korrekt, trots att man försökte. Garnet varierar lite, både i grovlek och snodd, alltefter spinnarens dagsform. Detta gör garnet extra levande och intressant. 
Jag tycker att det är viktigt att använda det garn man tillverkar, och inte bara spinna för garnlagret. Man utvecklas mycket i sitt hantverk av det. Jag planerar att skriva mer om detta här nästa år.

Här är mitt senaste projekt. Ett par sockor i tvåtrådigt, handspunnet garn. Inspirationen kommer från Hermione's everyday socks, ett gratismönster som finns på svenska och flera andra språk. Ullen kommer från en flock får i Mellanskåne. Denna ull är från ett korsningsfår, gotland, finull och någon köttras. Man får vackra, varma och hållbara sockor!


Jag har lagt ut några av våra handfärgade garnet i butiken. Detta är en liten omgång med växtfärgade, tunna ullgarner som man kan sticka vackra spetssjalar av.


Garnhumlan vill önska alla besökare en riktigt God Jul och Ett Gott Nytt År.
Vi är tillbaka med förnyade krafter efter helgerna!



tisdag 26 november 2019

Vad kan vara vackrare än lite garn?

Av en god vän fick jag för någon vecka sedan lite spännande fiber (stort tack, kära D!). Och vad kan glädja mej mera än att få spinna, för mej, okända raser. I ett äldre inlägg på bloggen har jag berättat om mitt projekt, att spinna garn av olika fårraser, och sticka en filt. Det projektet har vilat lite, men nu blev jag inspirerad igen! 
I handen har jag garn från fem olika, äldre europeiska raser. De är inte färgade, utan har sina ursprungliga färger. Färgen på djuren kan inom vissa raser variera, medan den hos en del andra är konstant. Den moderna textilindustrin efterfrågar mest vit ull, därför har man inom nyare raser ofta försökt avla på de vita djuren.

De äldre raserna har dessutom ofta märghår insprängda i ullen. De kan göra att garnet blir mindre mjukt, men de ger en vacker karaktär och de bidrar till en ökad slitstyrka hos det färdiga plagget.


Jag brukar alltid försöka fördjupa mej i de olika rasernas historia när jag träffar på dem. Många gamla raser är på gränsen till att försvinna, men entusiaster håller dem vid liv, och en del till och med ökar i antal. Ofta är dessa raser mycket härdiga och duktiga naturvårdare tack vare sin förmåga att beta sly och grovt gräs. Det gör även att de är billiga att föda, då deras behov av kraftfoder är litet.

Jag nämner de olika raserna uppifrån och ner, men är du mera intresserad är Wikipedia och olika rasföreningar ett bra tips.


Coburger Fuchs. Lammen föds 'rävröda', därav namnet. Senare bleknar ullen, de vuxna fåren har en mer eller mindre uttalad rödbrun ton i ullen.
Skudde. En gammal ras med ursprung i Baltikum och med ett kul namn. Rasen dog nästan ut under andra världskriget. Efter krigets slut fanns färre än 100 kända individer. De räddades av privatpersoner och djurparker och nu finns några tusental djur.
Manx Loaghtan. Kommer från Isle of Man i Storbritannien. En ras som uppskattas för både ull och kött. Är speciell med upp till tre par horn.
Ouessant. Kommer från den franska ön med samma namn. Sägs vara världens minsta fårras, med en mankhöjd på 45–50 cm. Hålls främst för sin ull, som är riktigt mjuk.
Strävulligt preussiskt lantrasfår. Finns främst på den tyska ön Rügen. Liknar våra gotlandsfår, med sin grå ull och sina svarta ben och svarta huvuden. Ullen är dock inte lika glansig som den hos gotlandsfår.



Vi arbetar på att bygga upp Garnhumlans hemsida. Sakta går det framåt. Där kommer man att kunna köpa handfärgade garner, handspunna garner, ull, och annat som vi tillverkar i vår verkstad. Just nu finns dessa garner i shopen. Välkommen!

onsdag 18 september 2019

Spinnande vänner


Under söndagen var aktiviteten hög i Garnhumlans ateljé. 
Vi hade vår första spinnträff, med deltagare på olika nivåer av spinnkunnande.


Här kämpar Marianne med sitt första egenspunna garn. Det är många olika saker att tänka på. Men envishet lönar sej.


Jag funderar på att köpa en ny spinnrock och får möjlighet att provspinna på Anne-Lines Majacraft spinnrock.


Jag passade på att köpa ljuvligt mjuk alpackaull från Bokedala alpackafarm.


Efter en intensiv dag är det mysigt att tillbringa lite tid med en annan som är bra på att spinna. Silvis päls är lika mjuk som alpackaull...

lördag 10 augusti 2019

Lite färgteoriförsök


Hej!
Aktiviteten är hög i humleboet, även om det inte syns så mycket av det här på bloggen.

Jag vill gärna berätta om ett projekt som jag arbetat med den senaste tiden. För en tid sedan hade Chantimanou en podcast om färgteori, och ganska nyligen kom det en liknande från Nicole Frost. Det fick mej att dyka in i detta.

Färger är fascinerande ur många olika aspekter, och jag vill gärna lära mej mera. Det här är ett sätt att lära mera om att blanda färger.

Det behövs ju bara tre grundfärger för att sedan blanda alla övriga färger. Här har jag utgått från de tre grundfärgerna; gult, blått och rött.





Här är mitt utgångsmaterial, 240 g kardad blandrasull, som delades i tre lika delar. Delarna färgades i var sin färg, så att jag fick en gul, en blå och en röd del.


De olika färgerna kardades ihop enligt bestämda proportioner och sedan spann jag dem till tvåradiga nystan.



Här är alla 21 nyanser som jag skapade. 10 gram i varje nystan.


Slutligen stickade jag rutor i rätstickning med nystanen för att skapa en färgtriangel.

Jag är mycket nöjd med mitt arbete, och jag lärde mej mycket under arbetets gång. Detta var bara en översiktlig beskrivning. Vill du ha mer information kan du skriva i kommentarsfältet eller skicka e-post.

tisdag 29 januari 2019

Mera får! Badger Face Welsh Mountain Sheep

Det är roligt att flera personer uppskattat vad jag skrev om min ull-låda och Balwenfåret. Även om man inte spinner är det ju intressant att veta lite om olika ullsorter.


Jag grävde i min ull-låda och fick fram den här ullen. Rasen heter Badger Face Welsh Mountain Sheep, vilket på svenska skulle bli 'grävlingsansiktefår från Wales' berg'. Varför fåret fått detta något krångliga namn förstår man när man ser ett porträtt. Rasen tillhör en grupp av får med urgamla rötter, som utvecklats i Wales dalgångar. 
Den används för att korsa in i andra raser. Rasen har en god härdighet och uppges ge ett gott kött. 
Det verkar inte som ullens kvalité är något som man prioriterar. The Fleece and Fiber book, som jag ofta konsulterar i ullfrågor, verkar inte heller anse ullen som värdefull. Något prov var på gränsen för att kunna användas till tröjor. Men annars verkar det som mattor och liknande är det ullen kan användas till.


En bild från en fårutställning. Här kan man se de två olika färgvarianterna som rasen innehåller. Vill du se fler får kan du titta på rasföreningens hemsida, här.


Så har det alltså blivit ytterligare en ruta, den med den ännu inte fästa tråden, i min rasfilt. 
Det var en riktig utmaning att spinna denna ull. Jag tror att jag fick ull från en del av fällen som man vanligen inte använder. Ullprovet visar en smålockig typ av ull, som oftast finns kring ansikte och ben. Den var svår att karda och därmed svår att spinna. Jag fick i alla fall tillräckligt med garn för en ruta i filten


Här är ett exempel på vad man kan göra med sitt handspunna garn. Jag har stickat varma ullvantar till barnbarnet, 4,5 år. Beskrivningen finns i Votteboka av Jorid Linvik.
Garnet är tvåtrådigt. Ullen till det röda garnet köpte jag här, och den vita ullen har jag fått av en granne.



lördag 19 januari 2019

Hönsavantar och hopp om vår

Efter nästan tre år – mina Hönsavantar är färdiga! 

Varför tar det så lång tid att sticka ett par vantar?
Det beror på dålig planering.


Jag grävde bland restgarnerna och hittade ett garn som verkade passa i grovlek. Började sticka. Upptäckte snart att garnet var alltför tunt för stickorna, men valde att bortse från detta. När det inte stämmer är det inte så kul att sticka som när allt fungerar perfekt. 

Jag gillar mönstret och ville gärna ha ett par vantar så jag fortsatte att sticka. Resultatet blev ett par för stora, sladdriga vantar. Och det är nu det blir riktigt fel. För nu ska det broderas. Näbbar och kammar, med rött garn. Jag är ingen mästare på maskstygn, även om jag blivit bättre med träning. Det är svårare att brodera på ojämna, sladdriga maskor! Så då fick vantarna ligga i skämskorgen.

Häromdagen frös jag om händerna och kom att tänka på vantarna, och bestämde att göra dem färdiga. Oavsett hur de ser ut värmer de i alla fall. Broderade och tvättade. Efter badet slappnade garnet av och vantarna blev ännu större och sladdrigare. Jag kunde faktiskt inte använda dem.

Nu fanns det inget att förlora, in med de våta vantarna i torktumlaren, tillsammans med en frottéhandduk. Gläntade på luckan var femte minut. Efter sådär 20 minuter hade vantarna filtat ihop sej till perfekt storlek.

Det bästa med det här projektet är faktiskt att det har tagit så lång tid!!! Jag tycker ofta att min stickning inte utvecklas. Jag går lite på tomgång, även om jag medvetet försöker utmana mej själv. De här vantarna och mitt förhållningssätt till dem får mej att se att jag fortfarande lär mej saker. Numera hade jag rivit upp om jag inte var nöjd, och hittat garn och stickor som passade bättre.
Jag vågade kasta in vantarna i torktumlaren, för vad är det värsta som kan hända?



Från ett misslyckat projekt till ett jag är nöjd med.😊


Dessa hittade jag i rabatten för några dagar sedan. Det kommer varmare och ljusare dagar!

onsdag 2 januari 2019

En låda full med ull

God fortsättning på 2019, det hoppas jag på för alla. 
Jag hoppas på att det goda och omtänksamma får vara det som präglar detta nya år!
Och så hoppas jag på mycket hantverk, mycket ull och mycket stickning, vävning och allt annat trevligt.

2018 avlutades i ullens tecken. Det kom ett paket från dottern och hennes pojkvän. De bor i England och firade sin jul där, men skickade en klapp med paket. En låda full med ull! Olika spännande engelska raser, sådana som inte finns att köpa i handeln. Så var helgen räddad för min del. 


Vi har ett drygt tiotal inhemska fårraser i Sverige, men i England har i stort sett varje dalgång sin egen speciella ras. Därför finns det ett stort antal fårraser och därmed ullsorter att utforska.

Jag började med den största påsen. På den står det Balwen. En härlig, mörk chokladbrun färg är det som först fångar uppmärksamheten. Lite solblekta toppar bidrar till att ge ullen liv.






Jag läser i Boken om Balwen.
Rasen kommer från en dalgång i Wales. Den används mest som köttras. Den är medelstor och härdig. Trots detta var rasen nära att dö ut under den hårda vintern 1947. Endast en bagge och några tackor överlevde, och det är från dessa djur dagens balwen-får stammar. 1987 bildades The Balwen Sheep Society. Rasen ökar sakta i antal men anses ännu som sällsynt och sårbar.


Enligt samma källor anses ullen mindre värdefull. Den är ofta grov och full av dödhår. Den påsen jag fick är dock annorlunda. Fibrerna är mjuka och längden runt 10 cm. Det fanns en del grova hår, men de försvann när jag kammade ullen. Den var lätt att spinna. Det mest fantastiska är den djupt bruna färgen.


Nu har jag ännu en ruta i 'ras-filten', där jag stickar in en ruta från varje ras jag provspinner.

tisdag 11 december 2018

I huvudet på en garnhumla....

LIte kuriosa

Man tror sig veta att  stickning har sitt ursprung i Egypten ,där man stickade med stickor gjorda av ben eller trä. De äldsta fynden  som gjorts är från 1000 f.Kr . Där fann man stickade strumpor med ganska avancerade motiv. Då strumporna visar på en sån hög svårighetsgrad, anser arkeologerna att detta påvisar att stickning måste ha funnits långt tidigare.
Tavlan här ,målad av Bertram i Buxtehude (1345-1415) visar en målning på en stickande jungfru Maria. Detta tyder på att stickning hade hög status.
Under århundrade fördes stickning vidare ut i Europa och kring 1400-talet kom stickningen att bli mer allmän. När det nådde våra breddgrader stickade kvinnor plagg för kalla vintrar och först då kom stickade plagg att förknippas med ett kallt klimat. Under 1500-talet blev det en modefluga med stickade silkesstrumpor, vilket man kan se i olika målningar på t ex Erik XIV.
Med industrialiseringen kom stickning alltmer att ske maskinellt och det skulle dröja fram till 60-talet innan stickningen återfick sin plats som ett hantverk.


I den grekiska mytologin möter vi Penélope, dotter till Ikarios  och fru till Odysseus . 
Under kriget mot Troja väntade hon tålmodigt på sin man, men tiden gick och ingen visste om han levde eller var död.
Då hans ankomst  drog ut på tiden, föreslog Penélopes far att hon skulle gifta om sig ,men hon var sin make trogen och ville vänta på hans hemkomst.Hon väntade och väntade men han kom inte och till slut fick hon göra sin far till viljes men hon hade ett krav.
För att dra ut på tiden, sa hon, att hon skulle sticka ett plagg ,och om han inte var tillbaka tills det var färdig, skulle hon gifta om sig. På dagarna kunde alla se att hon stickade och stickade på sitt arbete men vad ingen visste var att hon varje natt rev upp vad hon hade stickat.Allt för att vänta på sin älskade!

Om detta är sant står skrivet i stjärnorna men att det nämns i detta gamla epos visar på att stickning definitivt inte är en modefluga utan ett hantverk som vi ska föra vidare och förvalta.


söndag 4 november 2018

Jag älskar Island(ströjor)!

Av Charlotte Wiking

Jag älskar verkligen Island! Jag har aldrig varit där, men jag skulle gärna vilja åka dit. Naturen, språket och deras traditioner intresserar mej.

Tills vidare får jag nöja mej med islandströjor. I år har jag stickat två stycken. Den röda är en Afmaeli. Istex skapade den för att fira sitt 20-årsjubileum. Finns som gratismönster, tack så mycket! Afmaeli betyder födelsedag.
Jag stickade en till min mans födelsedag, (som jag glömt att blogga om, tröjan alltså), och nu ytterligare en. Lettlopi är garnet, ett av mina absolute favoritgarner.


Inte mycket mer att säga här, följde beskrivningen, förutom att jag la till förkortade varv på bakstycket.


Tack till Fia som var modell och Joe som fotograferade.

Här är nästa islandströja. Min son var på Island med en kompis i våras för att studera. Jag erbjöd mej att sticka en islandströja till kompisen om han köpte garn. Projektet låg nere under den varma sommar som var, men nu är även den tröjan klar.


Man stickar islandströjor nerifrån och upp. Så sätter man ärmar och bål på samma rundsticka och stickar oket.


Garnet heter Plötulopi och är ett ospunnet, entrådigt garn, som hålles dubbelt när man stickar. Det blir ett plagg med mycket luft = varmt! Jag inbillar mej att det är något mjukare än Lettlopi, men jag kan ha fel. 
Tröjan heter Gnótt, som betyder överflöd på isländska. Till skillnad från de flesta islandströjor är bålen mönstrad. Inte med enkla lusmaskor: Nej här talar vi små 'blommor', som gör att man får tre färger på varje varv! 
Det var svårt och det tillsammans med det sköra Plötulopigarnet får mej att utnämna denna tröja till en av de svåraste jag har stickat. Så vill du ha en utmaning kan jag varmt rekommendera Gnótt i Plötulopi. Vill man göra utmaningen mindre stickar man den i Lettlopi  och vill man göra den bara lite svårare än en vanlig islandströja utelämnar man mönstren på bålen. Då har man bara några varv med tre färger att utmanas av!

Som sagt, jag älskar islandströjor, att se på, att sticka, att bära! Har du inte provat rekommenderar jag att du gör det!