tisdag 30 januari 2018

Målgång i januari-sock-stickningen.

Puh, jag hann! 
Jag har egen utmaning. Jag ska sticka ett par strumpor varje månad 2018. De ska stickas under månaden, och inte i efterhand. Det ska vara olika mönster. Jag hade en sådan utmaning även 2017, men den rann ut i sanden efter sex par. Så nu tar jag nya tag.


Januari-sockan är stickad från tån (Judy's magic cast on), med i-stickad, 'afterthought', häl. Ytmönstret 3 räta maskor, 1 avig, på fotens ovansida och runt på benet, övergår till slut i resår, 1 rät, 1 avig, och avslutas med 'Jeni's surprisingly stretchy bind off'. 
Jag har stickat på rundstickor 2,5 mm och med 56 maskor. 
Garnet är självrandande från OnLine, Supersocke 100, 1333 flower colour.

Det här är mitt favoritmönster just nu. Det finns inte nedskrivet, bara i mitt huvud. Jag tyckte inte om denna häl tidigare, men den är lätt att sticka och sitter bra på min fot.

Supersocke 100 är inte så vanligt i Sverige, men väl värt att prova. Det liknar Opal, är slitstarkt, innehåller 25% polyamid. Liksom Opal känns det lite strävt att sticka med, men mjuknar efter tvätt och användning.


Måste visa julklappen som min dotter gav mig. Hon har gjort den själv och jag tycker att den är så vacker. Dessutom håller den reda på min nystan.


Varför får bara hundar vara med här, undrar Silvi. Hon är tre år, Maine Coon. Lite försiktig kattfröken som gärna blir kliad bakom öronen och spinner högst av katterna.

söndag 21 januari 2018

Mamelucker och soldis


Vi har fått lite snö. I dag var det som att kliva in i ett mjölkpaket när man gick ut. Vitt på marken och en vit, tät dimma. Solen kämpar för att ta sig igenom slöjorna, men det blir nog inte sol och blå himmel i dag heller.


En som inte bryr sig det minsta om mina funderingar på vackert väder är Vilgot. Han gillar de flesta väder: 'Kasta bollen, matte!'


Så till saken. Mameluckerna alltså. 
Eftersom jag tycker det är ett roligt ord, har jag länge undrat varifrån ordet kommer.


Mamelucker är ett underplagg för damer i form av underbyxor, ofta i tunt elastiskt material, med ben som når ner på låret. De bärs över underbyxor, gördel eller strumpebandshållare för att täcka området mellan dessa och strumpskaftet.
Äldre tiders mamelucker var långa och snördes ihop vid vristen, så att en rynkad kant blev synlig. Dessa mamelucker bestod i allmänhet av två separata ben fästa i ett bälte, och var alltså inte hela byxor. På småflickor vars kjolar inte var hellånga skulle mameluckernas nedre del synas.

Mamluker var slavsoldater som användes av de muslimska kaliferna och andra islamiska härskare i Orienten. Mamluker tillskansade sig makten själva vid mer än ett tillfälle. Så skedde till exempel i Egypten i mitten av 1200-talet då en av slavar bestående livvakt åt sultanen grep makten i landet och bildade mamluksultanatet i Egypten vilket existerade ända fram till osmanernas erövring 1517, samt även i Delhisultanatet på 1200-talet.
Bilder och kursiv text från Wikipedia

Nu behöver jag inte undra längre.

Jag har i alla fall stickat Majas Mamelucker
Det har varit en del ståhej kring dessa. Mera info om detta finns här.


Nu åter till stickningen. Mina mamelucker är stickade i Rauma finull. Jag har stickat enligt beskrivningen, förutom att jag förlängt benen en smula. Stickor 3 mm.
Jag gillar allt med detta. Det är så superextra skönt att ha ett par värmande byxor under kjolen vid denna årstid. Mönstret är bra skrivet och intressant att sticka efter. Ska jag sticka fler par ska jag sticka in ett hålvarv för resår i midjan. Och jag gillar Rauma finull!


måndag 15 januari 2018

En fin, gammal kofta

 Häromdagen när jag var på vinden för att hämta lite saker, fick jag syn på en låda som var lite öppen. När jag tittade ner fick jag se den här koftan. Jag stickade den till min äldste son på hösten 1981. Han hade just fyllt ett år och jag tänkte att det skulle bli en bra kofta att ha under overallen. Koftan blev ett älsklingsplagg och jag tror att han hade den så gott som dagligen i ett helt år, utom under sommaren. Hans tre syskon har också haft koftan lika mycket, och den var utlånad till en bekants barn. Så fem barn mellan ett och två år har använt koftan. Ändå är den i skick som ny. Jag har lagat ett litet hål och  dolt några envisa fläckar bakom maskstygn. Nu är den på väg till barnbarnet, lille O.


Koftan är en barnvariant på setesdalsgenser, garnet är Peer Gynt och jag tror att den är stickad på stickor 3 mm. Den är ganska stadig i kvaliteten. Den är stickad som en 'riktig' norsk kofta, runt i ett stycke och klippts upp för ärmar och mitt fram. Ärmarna har fått en stickad infodring, men framkanterna har jag bara sytt ner. Jag har kostat på mig riktiga tennknappar. 
Jag tycker det är helt fantastiskt att den har hållit sig så fin. Den är 36 år gammal, och jag blir riktigt glad av att se att det lönar sig att sticka med riktigt ullgarn. Jag tror också att den lite tätare stickfastheten hjälper till att hålla form och fason. Jag inbillar mig att många moderna beskrivningar rekommenderar en glesare stickfasthet nu än man gjorde då.

söndag 7 januari 2018

Jag gillar ullbyxor

Paula är på en välbehövlig semester i Ostasien och jag försöker komma tillbaka till någorlunda regelbundna bloggvanor. Det har ju varit lite si och så med detta under hösten. Kommer även att försöka använda instagram, eftersom jag har förstått att det händer mycket där. Vi får se hur allt utvecklas i framtiden.

Mycket ull har det i alla fall varit under hösten och en hel del stickat har det också blivit. Mycket av det är redan bortgivet, eller i någon låda eller hög. Jag märker att det är dumt att inte ha dokumenterat det som jag har gjort. Jag kommer inte att gå tillbaka och uppdatera, men några projekt kanske dyker upp här vad tiden lider.

Idag är det en underbar dag här på Söderslätt. Allt är stilla, solen skiner och ingen vind. Det är lite frost i gräset så att det knastrar när man går.


Här är ett projekt som just passerat kvalitetskontrollen. De här byxorna i storlek 1 - 1,5 år har inte velat bli helt klara. Det är lite av ett restgarnsprojekt, där jag använt små nystan, som blivit över. Jag har övat på att sy på det stickade, och för första gången är jag nöjd med resultatet. Nu hoppas jag bara att mottagaren hinner använda dem innan han vuxit ur dem.

Mönstret är en blandning av flera olika. Jag gillar den breda ribbstickade mudden med dragsko och att det ribbade fortsätter ner på benets utsida. Det förlänger den tid barnet kan använda byxorna. Jag har gjort sex förkortade varv på bakstycket för passformens skull.

Jag har använt stickor 3,75 mm och garnet är olika merinogarner 200 m/100 g.

torsdag 4 januari 2018

Och ett par vantar med skånemotiv


Hej alla humlevänner!
Nu är det nytt år och vi tar nya tag i humleboet. Paula och jag har varit med i en aktivitet som heter #delavanten, som anordnas av Hemslöjden i Skåne. Paulas vantar kan du se i förra inlägget och här kommer mina.


Jag har funderat på att sticka ett par skånevantar ett tag, så hemslöjdens utställning kom som på beställning. Jag tänkte på vad som är Skåne för mig, och försökte sedan att designa vanten därefter. Skånegäss och korsvirke, hav och plöjda åkrar, rapsblommor och fågelsträck......
Mina vantar är stickade i Rauma finull på stickor 2,75 mm. Det finns en beskrivning, den kommer först att vara hos Hemslöjden sedan kommer den här på bloggen.

Kanske kan det vara värt att veta att alla vantar kommer att visas på utställning: 

– Hemslöjden i Skåne, Landskrona 20 januari–3 mars 2018

 Norrbottens Museum, Luleå 10 mars–30 april 2018




tisdag 2 januari 2018

Då-och-Nu

Här kommer en bild på mina vantar. Många skullle nog tycka att jag inte är riktigt klok som gav mig på detta. Det är nämligen mina första stickade vantar och första gången jag stickar flerfärgsstickning men jag vill visa, att om jag kan, kan alla. Dessa vantar kallar jag DÅ- och -NU -vanten. Detta beror på att jag kommer ursprungligen från Portugal men bott i Sverige nästan hela mitt 52-åriga liv och ville på något vis att vanten skulle återspegla detta. Med inspiration ifrån vinterbilden(http://www.solbergaby.se) fångade jag de nordiska/svenska vinterljuset och motivet på vanten har jag gjort om, men idén är tagen ur portugisisk sticktradition. Med andra ord lite av mig då och nu.
Paula Malmbergs foto.