Visar inlägg med etikett Spånad. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Spånad. Visa alla inlägg

måndag 18 mars 2024

Ett litet spinnprojekt

För några veckor sedan fick jag lust att spinna så jag rotade runt bland min handfärgade ull och hittade tre färger som jag tänkte kunde vara kul att kombinera. Jag hade ungefär 30 gram av varje färg.


Eftersom jag tittat en del på detta garnet, ville jag göra något i samma stil. Det vill säga jag funderade på att göra någon form av fraktalspinning.

Jag delade ullen så här....


....och spann färgerna efter varandra, i samma ordning, en bobbin med de mindre ulltussarna, och en annan med de stora. Därefter tvinnade jag de två entrådiga garnerna tillsammans. Resultatet blev så här:


Ett tvåtrådigt garn, 230 meter/100 gram. Jag har ungefär 85 gram....och en idé vad det ska bli. 
Skriver om det i ett kommande inlägg.














onsdag 2 februari 2022

Kurs i spånad 1 februari

Första spinnträffen för året ägnade vi åt att repetera hur man gör 'Andean plying'. Lite pilligt att få till först, men väldigt användbart och enkelt när man kan. Klicka här så kommer en film om hur det går till.

Sedan hjälptes vi åt att göra lite fininställning på en Ashford kardmaskin. Någon tvinnade, andra kardade och snart var det dags för paus.

Efter kaffet var det dags för dagens teori. Vi pratade om islandsfår.

Islandsfåret hör till gruppen kortsvansfår, precis som våra nordiska lantrasfår. De första fåren kom till Island med vikingarna på 900-talet. Därefter bestämdes att inga nya får fick komma till ön. Detta har gjort att de isländska fåren har utvecklats utan inblandning av andra raser sedan dess.

Islandsfåren har en speciell gen som gör att de får många lamm. Upp till sex lamm per tacka förekommer.

Tidigare hölls fåren på Island i stor utsträckning för mjölken, men numera är det köttet och ullen som är det viktigaste.

De isländska fårens fällar är dubbla. Täckhåren sitter ytterst och skyddar fåret från regn och kyla. De kallas på isländska tog. Bottenullen är mjuk och tät och kallas thel. Ullen fälls naturligt, men numera klipps den oftast.

Bottenull och täckull kan spinnas var för sej eller tillsammans. I Lett Lopi är båda ullkvaliteterna spunna tillsammans.

Ullen kommer i många olika färger. Vit, brun, grå, svart och olika blandningar. Huvudet och benen saknar ull. Både baggar och tackor har horn.

Stapellängd 4,5 - 45 cm. Fiberdiameter 19 - 31 micron.



Många är väl bekanta med garn från islandsfår genom till exempel Lett Lopi. Nu ska vi prova att spinna eget islandsgarn. Deltagarna fick 20 gram kardad islandsull med hem att spinna till nästa gång, som är tisdag 15 februari.

söndag 2 februari 2020

Guteull

Hej ull- och stickvänner!
Ett nytt år har gjort entré. Jag hoppas det blir ett bra år, med mycket hantverk och många vänner!

Året har börjat med spinnkurs hos Garnhumlan. Vi spinner på slända, och jag hoppas att återkomma till detta i senare inlägg. Nu vill jag berätta om ullen jag fick av en av deltagarna på kursen.


Fina Kersti har egna gutefår och jag fick en stor tuss att spinna och använda i min provlappsfilt. Ullen doftar friskt och härligt. Den är vad jag skulle kalla en sund och ärlig ull.


Så här blev den efter tvätt och kardning.


Spunnen och tvåtrådigt tvinnad. Den här färgen är den av bilderna som stämmer bäst med verkligheten. Här kan man även tydligt se att ullen har två typer av fiber, underull och märghår. Underullen är härligt mjuk. Men märgfibrerna som sitter inblandade i den gör att garnet blir alltför stickigt att ha närmast huden. 


Här är det färdiga garnet efter tvätt. Jag tycker det är sååå vackert. Skulle gärna göra ett par grova sockor av det. Eller varför inte väva en bildväv.


Och filten med provlappar av olika fårraser har fått sin 25:e ruta. Tack Kersti och dina gutefår!


måndag 16 december 2019

När det lider mot jul 2019

Ute blåser det stormbyar och regnar. Julstämningen får vi skapa inomhus. Med juliga dofter, julmusik och tända ljus. Jag är tacksam att få vara inne en sådan här kväll!

Hos Garnhumlan handlar det numera inte bara om stickning, utan minst lika mycket om att bereda ull, färga och spinna. Det ger en alldeles speciell känsla att sticka, när man varit med hela vägen och tillverkat garnet. Det ger även särskilda utmaningar att sticka med handspunnet. Grovleken kanske inte blev helt korrekt, trots att man försökte. Garnet varierar lite, både i grovlek och snodd, alltefter spinnarens dagsform. Detta gör garnet extra levande och intressant. 
Jag tycker att det är viktigt att använda det garn man tillverkar, och inte bara spinna för garnlagret. Man utvecklas mycket i sitt hantverk av det. Jag planerar att skriva mer om detta här nästa år.

Här är mitt senaste projekt. Ett par sockor i tvåtrådigt, handspunnet garn. Inspirationen kommer från Hermione's everyday socks, ett gratismönster som finns på svenska och flera andra språk. Ullen kommer från en flock får i Mellanskåne. Denna ull är från ett korsningsfår, gotland, finull och någon köttras. Man får vackra, varma och hållbara sockor!


Jag har lagt ut några av våra handfärgade garnet i butiken. Detta är en liten omgång med växtfärgade, tunna ullgarner som man kan sticka vackra spetssjalar av.


Garnhumlan vill önska alla besökare en riktigt God Jul och Ett Gott Nytt År.
Vi är tillbaka med förnyade krafter efter helgerna!



tisdag 26 november 2019

Vad kan vara vackrare än lite garn?

Av en god vän fick jag för någon vecka sedan lite spännande fiber (stort tack, kära D!). Och vad kan glädja mej mera än att få spinna, för mej, okända raser. I ett äldre inlägg på bloggen har jag berättat om mitt projekt, att spinna garn av olika fårraser, och sticka en filt. Det projektet har vilat lite, men nu blev jag inspirerad igen! 
I handen har jag garn från fem olika, äldre europeiska raser. De är inte färgade, utan har sina ursprungliga färger. Färgen på djuren kan inom vissa raser variera, medan den hos en del andra är konstant. Den moderna textilindustrin efterfrågar mest vit ull, därför har man inom nyare raser ofta försökt avla på de vita djuren.

De äldre raserna har dessutom ofta märghår insprängda i ullen. De kan göra att garnet blir mindre mjukt, men de ger en vacker karaktär och de bidrar till en ökad slitstyrka hos det färdiga plagget.


Jag brukar alltid försöka fördjupa mej i de olika rasernas historia när jag träffar på dem. Många gamla raser är på gränsen till att försvinna, men entusiaster håller dem vid liv, och en del till och med ökar i antal. Ofta är dessa raser mycket härdiga och duktiga naturvårdare tack vare sin förmåga att beta sly och grovt gräs. Det gör även att de är billiga att föda, då deras behov av kraftfoder är litet.

Jag nämner de olika raserna uppifrån och ner, men är du mera intresserad är Wikipedia och olika rasföreningar ett bra tips.


Coburger Fuchs. Lammen föds 'rävröda', därav namnet. Senare bleknar ullen, de vuxna fåren har en mer eller mindre uttalad rödbrun ton i ullen.
Skudde. En gammal ras med ursprung i Baltikum och med ett kul namn. Rasen dog nästan ut under andra världskriget. Efter krigets slut fanns färre än 100 kända individer. De räddades av privatpersoner och djurparker och nu finns några tusental djur.
Manx Loaghtan. Kommer från Isle of Man i Storbritannien. En ras som uppskattas för både ull och kött. Är speciell med upp till tre par horn.
Ouessant. Kommer från den franska ön med samma namn. Sägs vara världens minsta fårras, med en mankhöjd på 45–50 cm. Hålls främst för sin ull, som är riktigt mjuk.
Strävulligt preussiskt lantrasfår. Finns främst på den tyska ön Rügen. Liknar våra gotlandsfår, med sin grå ull och sina svarta ben och svarta huvuden. Ullen är dock inte lika glansig som den hos gotlandsfår.



Vi arbetar på att bygga upp Garnhumlans hemsida. Sakta går det framåt. Där kommer man att kunna köpa handfärgade garner, handspunna garner, ull, och annat som vi tillverkar i vår verkstad. Just nu finns dessa garner i shopen. Välkommen!

onsdag 18 september 2019

Spinnande vänner


Under söndagen var aktiviteten hög i Garnhumlans ateljé. 
Vi hade vår första spinnträff, med deltagare på olika nivåer av spinnkunnande.


Här kämpar Marianne med sitt första egenspunna garn. Det är många olika saker att tänka på. Men envishet lönar sej.


Jag funderar på att köpa en ny spinnrock och får möjlighet att provspinna på Anne-Lines Majacraft spinnrock.


Jag passade på att köpa ljuvligt mjuk alpackaull från Bokedala alpackafarm.


Efter en intensiv dag är det mysigt att tillbringa lite tid med en annan som är bra på att spinna. Silvis päls är lika mjuk som alpackaull...

tisdag 29 januari 2019

Mera får! Badger Face Welsh Mountain Sheep

Det är roligt att flera personer uppskattat vad jag skrev om min ull-låda och Balwenfåret. Även om man inte spinner är det ju intressant att veta lite om olika ullsorter.


Jag grävde i min ull-låda och fick fram den här ullen. Rasen heter Badger Face Welsh Mountain Sheep, vilket på svenska skulle bli 'grävlingsansiktefår från Wales' berg'. Varför fåret fått detta något krångliga namn förstår man när man ser ett porträtt. Rasen tillhör en grupp av får med urgamla rötter, som utvecklats i Wales dalgångar. 
Den används för att korsa in i andra raser. Rasen har en god härdighet och uppges ge ett gott kött. 
Det verkar inte som ullens kvalité är något som man prioriterar. The Fleece and Fiber book, som jag ofta konsulterar i ullfrågor, verkar inte heller anse ullen som värdefull. Något prov var på gränsen för att kunna användas till tröjor. Men annars verkar det som mattor och liknande är det ullen kan användas till.


En bild från en fårutställning. Här kan man se de två olika färgvarianterna som rasen innehåller. Vill du se fler får kan du titta på rasföreningens hemsida, här.


Så har det alltså blivit ytterligare en ruta, den med den ännu inte fästa tråden, i min rasfilt. 
Det var en riktig utmaning att spinna denna ull. Jag tror att jag fick ull från en del av fällen som man vanligen inte använder. Ullprovet visar en smålockig typ av ull, som oftast finns kring ansikte och ben. Den var svår att karda och därmed svår att spinna. Jag fick i alla fall tillräckligt med garn för en ruta i filten


Här är ett exempel på vad man kan göra med sitt handspunna garn. Jag har stickat varma ullvantar till barnbarnet, 4,5 år. Beskrivningen finns i Votteboka av Jorid Linvik.
Garnet är tvåtrådigt. Ullen till det röda garnet köpte jag här, och den vita ullen har jag fått av en granne.



onsdag 2 januari 2019

En låda full med ull

God fortsättning på 2019, det hoppas jag på för alla. 
Jag hoppas på att det goda och omtänksamma får vara det som präglar detta nya år!
Och så hoppas jag på mycket hantverk, mycket ull och mycket stickning, vävning och allt annat trevligt.

2018 avlutades i ullens tecken. Det kom ett paket från dottern och hennes pojkvän. De bor i England och firade sin jul där, men skickade en klapp med paket. En låda full med ull! Olika spännande engelska raser, sådana som inte finns att köpa i handeln. Så var helgen räddad för min del. 


Vi har ett drygt tiotal inhemska fårraser i Sverige, men i England har i stort sett varje dalgång sin egen speciella ras. Därför finns det ett stort antal fårraser och därmed ullsorter att utforska.

Jag började med den största påsen. På den står det Balwen. En härlig, mörk chokladbrun färg är det som först fångar uppmärksamheten. Lite solblekta toppar bidrar till att ge ullen liv.






Jag läser i Boken om Balwen.
Rasen kommer från en dalgång i Wales. Den används mest som köttras. Den är medelstor och härdig. Trots detta var rasen nära att dö ut under den hårda vintern 1947. Endast en bagge och några tackor överlevde, och det är från dessa djur dagens balwen-får stammar. 1987 bildades The Balwen Sheep Society. Rasen ökar sakta i antal men anses ännu som sällsynt och sårbar.


Enligt samma källor anses ullen mindre värdefull. Den är ofta grov och full av dödhår. Den påsen jag fick är dock annorlunda. Fibrerna är mjuka och längden runt 10 cm. Det fanns en del grova hår, men de försvann när jag kammade ullen. Den var lätt att spinna. Det mest fantastiska är den djupt bruna färgen.


Nu har jag ännu en ruta i 'ras-filten', där jag stickar in en ruta från varje ras jag provspinner.

torsdag 12 juli 2018

Ett garn blir till

Tour de Fleece rullar vidare. 
Vi postar våra framsteg på instagram och facebook, men jag tänkte göra ett längre inlägg om hur ett garn blir till.


Den här ullen kommer från får som bor hos Örtagårdens lamm, i Vollsjö, i Skåne. Raserna som ingår är Suffolk, Leicester, Gotland och Finull. Så här ser ullen ut när den är tvättad.


Vi kardar ullen med en kardmaskin, som vevas för hand. Syftet är att få bort skräp och eventuella tovor, samt att fluffa upp ullen så att den blir möjlig att spinna till ett jämnt garn. Beroende på hur ullen såg ut från början kan sett vara ett ganska krävande arbete både vad gäller tid och kraft. Med tanke på att arbetet görs för hand blir det i alla fall skonsamt för ullfibern i jämförelse med att behandlas maskinellt.


En korg full med mjuka, rena ullmoln. Redo att spinnas till garn.


Med hjälp av spinnrock eller slända spinns ullen till ett entrådigt garn. Nu bestäms grovleken på det färdiga garnet. Det är ett mycket avkopplande arbete att sitta vid spinnrocken och låta garnet bli till. Det här garnet ska sedan tvinnas till ett tretrådigt garn.


Efter tvinning ska garnet tvättas. Då 'sätter sej' tvisten och garnet blir mjukare och vackrare. Varma sommardagar som i dag, torkar vi helst garnet ute på en gren i syrenbusken.


Så här ser garnet ut när det är färdigt. Det är en lång, men oerhört givande resa innan vi kommit hit. Nu kan vi fundera på vad nästa steg blir. Kanske ska garnet färgas, ska vi sticka eller väva?


Nu vilar vi i alla fall inför nästa etapp i Touren, vi som spinner och de som cyklar i Frankrike. Vi samlar våra krafter inför morgondagens äventyr. Och solen går ner i nordväst....

söndag 8 juli 2018

Nu spinner vi loss! Tour de Fleece 2018

Hej till alla, det var länge sedan.
Nu tänkte vi i alla fall komma igång igen. Humlorna ska vara med i Tour de Fleece. Tour de Fleece löper parallellt med Tour de France och engagerar spinnare i hela världen.

Mitt första projekt är detta.
Nöbbelövsull som vi har färgat själv.


Här har jag sorterat ullen efter färg. Det är tänkt att bli ett tvåradigt sockgarn.


Ullen är kardad och klar att spinnas.


I den här ordningen kommer färgerna att komma på sockorna. Det lila garnet är tänkt till häl, tå och kanske mudd.


Och här är resultatet från dag 1.
Garnet till första sockan spunnet och tvinnat, liksom garnet till häl och tå.

I morgon kör vi igen!

måndag 5 februari 2018

Djupdykning i portugisisk Merinoull!

Ull är livet! Det tycker iallafall två vintertrötta garnhumlor. Vi har fått fantastiskt fin ull från fårägare här i Skåne och det värmer garnhumlornashjärtan att få arbeta med svensk ull.



Mycket av ullen som finns att köpa på nätet är från Nya Zeeland.Att beställa ull från andra sidan jordklotet strider helt mot vår omtanke om miljön.Men varför leta så långt borta?Vi ville vidga våra vyer och prova på att spinna ull från andra fårraser än de svenska men det skulle ändå vara ull på nära håll. Merinoullen är ju väldigt eftertraktat för att det är så mjukt, men var hittar vi det utan att det ska fraktas så långt?Vi inriktade  oss på de europeiska fårraserna. I Lissabon hittade vi ,Retrosaria Rosa Pomar, som säljer merinoull från portugisiska Merinofår. Då jag har ett portugisiskt ursprung kändes det väldigt roligt att testa den ullen och kunna arbeta med båda den svenska och den portugisiska ullen. Men hur är då den ullen?


De portugisiska Merinofåren har funnits i  mer än 500 år och dess ull skiljer sig en del från den "vanliga" merino. Den är på 25 microns och har en stapellängd mellan 5 cm och 12,5 cm.Det som är utmärkande för den här ullen är dess spänstighet. Den har många likheter med den franska ullen Ramboullie, som också är väldigt spänstig och grövre än Merino generellt.Vi ska spinna och sticka med den och återkommer  med mer info om hur den känns och vad den kan tänkas passa till.

Den bearbetas utan några kemiska tillsatser, i några fårfarmar i Alentejo i södra Portugal. Fåren lever ett gott liv och vi får go,varm och gosig ull.

söndag 4 februari 2018

Två par vantar

Så här ser det ut i dag när man tittar ut från gårdsplanen. Snö och grå, vacker himmel. Men det blåser och det känns riktigt kallt när man kommer ut, trots att termometern bara är strax under noll.


Jag har två böcker av Jorid Linvik, Votteboka och Sokkeboka. Jag tycker bäst om den med vantar och jag har stickat flera av modellerna. Här är två par som jag stickat till barnbarnet på 3,5 år, här känd som Gullungen. Ja, i själva verket har jag stickat fem rävvantar, för de har en ovana att försvinna. Men farmor sticka så gärna nya.




Rävvantarna är stickade i en rest sockgarn från Malabrigo och ett tvåtrådigt handspunnet garn och elefantvantarna är i enbart handspunnet. Perfekt projekt för garnrester. Elefanterna skulle egentligen dansa på båda sidor av vanten, men jag valde att göra insidan randig i stället. 
De här är riktigt rolig stickning. Det går fort att göra ett par vantar i den här storleken. Beskrivningarna är lite annorlunda upplagda, men det går snabbt att sätts sig in i. Jag använde strumpstickor 2,75 mm.



Här är min senaste härva med handspunnet. Garnhumlorna var lite surmulna häromdagen, och väldigt trötta på gråväder. För att pigga upp oss tog och färgade lite ull i vårfärger. Jag kastade mig över detta gröna så snart det var torrt, och spann det och tvinnade tretrådigt. 70 gram och 175 meter. Kanske räcker det till sockor om jag tar en annan färg till hjälp.

Visserligen är grått en vacker färg, men glada färger piggar upp och får en att minnas att ljuset är på väg tillbaka och att våren snart är här.