Jag har använt stickor 4 mm.
Jag har länge haft ett nystan Noro Kureyon Sock liggande. Jag tycker inte att garnet passar för sockstickning, till det känns det alldeles för hårt. Dessutom entrådigt.
Jag har köpt en bok om sockor. Knitting on the Road, av Nancy Bush, en av mina favoritsockdesigners. Jag tycker att titeln på boken passar väl så här i semestertider. Den innehåller sockor inspirerade av författarens resor i Europa och USA. Jag tycker att hennes mönster är så där lagom. Ofta väldigt vackra utan att vara överarbetade. Många av mönstren skulle jag gärna sticka, men jag har börjat med Conwy. Conwy är namngiven efter en medeltida stad i Wales.
Den var väldigt rolig och enkel att sticka. Förutom att det känns bra att sticka något till någon annan så kan jag bara beundra den fantastiskt smarta designen med töjbarhet på alla möjliga håll som gör att västen kan användas medan barnet växer. Soili visar på sin blogg hur man kan sticka runt och därmed undvika sömmarna i sidorna. Bra idé tycker jag. Kommer att sticka flera sådana här västar.
Gillar garnet, Lorna's Laces Shepherd Sock.
Och tänk att jag hann att bli klar innan juni månad tog slut. Nu kan jag vara med i tävlingen i Ravelrygruppen Cookie Knit-A-Long.
Jag kommer säkert att ha stor glädje av boken och sticka flera av modellerna i den.
Nu får koftan vila tills det blir lite svalare. Men det är väldigt rolig stickning. Jag hade först inte tänkt att sticka någon kofta, men när jag såg alla andras fina koftor kunde jag inte låta bli.
En annan kofta som jag stickar nerifrån och upp i tunt lingarn från Yll och Tyll. Första gången jag stickar i lin, men jag tror inte att det blir den sista, för det är jättehärligt. Ska bli en sommarkofta, få se om den blir klar innan sommaren är slut.
Så har jag fått en utmärkelse från The Willow Fairy. Jag blir jätteglad och stolt. Tänk att det finns folk som gillar att läsa det just jag skriver. Tack så mycket, jag tycker din blogg är väldigt fin. Kul om du blivit biten av sockbacillen. Den är ganska oförarglig men väldigt svår att bli av med har jag märkt!
Vallmo och Kaukasisk näva
Guldakleja
Här är Kiila som jag stickat i Ravelrygruppen Sockknitters anonymous. De är stickade från tån och upp efter en beskrivning som är jättebra och verkligen visar hur man gör. Nu tycker jag att jag kan tekniken och att det blir snyggt resultat. Men det är det här med att lära gamla humlor att sitta. Jag har hela mitt stickliv stickat uppifrån och ner och får jag välja så är det så jag gör. Från tån och upp är bra om garnmängden är begränsad.
Koftan är stickad i vitt bomullsgarn. Svarta Fårets Bomullsflamgarn. Riktigt trevligt att sticka med för att vara bomullsgarn. Stickor 3,5.
Mönstret är mitt eget. Det var det som gjorde att det tog lite tid att bli färdig. För trots att jag tyckte att jag mätte och räknade och stickade provlapp, så fick jag riva upp flera gånger. Till slut tycker jag nog att det blev bra.
Nöjd är jag även med de fina klädda knapparna. Det var inte alls svårt att göra!
Så blev Herman till. Av rester från ett gammalt koftprojekt. Drops Muskat passade bra till virknål nummer 3. Jag tycker annars inte så väldigt mycket om att virka, men det här var riktigt kul. Kan säkert bli flera amigurumisar med tiden.
Utsikt från vår trädgård. Så här ser landskapet ut runt omkring oss just nu. Rapsen står i full blom och doften av honumg ligger tung. De flesta lövträd har slagit ut nu, utom asken som är den som tar längst tid på sej.
Jag vet att jag skrev för inte särskilt länge sedan att nu var det slut på strumpstickningen för ett tag. Men det är svårt att låta bli att sticka sockor. Det finns ju dessutom så många roliga grupper på Ravelry. I gruppen med sockor designade av Cookie A. har jag stickat Pomatomus den här månaden. Mina är stickade i Lorna's Laces Shepherd sock solid på stickor nummer 2. Detta är mitt tredje par av samma mönster och nu tror jag att jag lyckade få allt rätt. Jag har till och med blivit riktigt bra på ptbl (purl through back loop), något som jag tyckte var jättesvårt förut.
Så stickar jag Kiila från Yarnissima i gruppen Sock Knitters Anonymous. Jag försöker få till det där med att sticka sockor från tån och upp. Jag tycker att modellerna från Yarnissima är fina, men lite svåra att få snygga. Nu får jag genom gruppen noggranna instruktioner, en i veckan. Jag tror att jag börjar fatta. Garnet är från Stäkets Hantverk och Design.
Får se hur det blir. Angenäma problem att lösa.
Ett av mina större projekt, Aeolian är färdigt. Det har varit riktigt rolig stickning. Jag tycker spetsstickning är så roligt, och det är jättekul att pilla med pärlor. Det finns bara en liten hake. När sjutton ska en trädgårdshumla som jag använda en silkessjal med pärlor på. Den passar inte när man gräver i jorden eller går på hundpromenad. Den får väl ligga till sej, kanske dyker tillfället upp någon gång.
Här är en bild på kanten innan den är utspänd.
Här är mitt senast avslutade projekt: Svalstjärts-sjalen. Rena tungvrickningsnamnet! Men jättekul och lättstickad. Och jag är nöjd med resultatet.
I Cookie A KAL:en är det två mönster i maj månad. Det ena är Pomatomus som jag valt att sticka. Det är mitt tredje par efter detta mönster. När jag stickade de första tyckte jag att mönstret var näst intill omöjligt att förstå sej på och det blev att repa upp vid många tillfällen. Nu går det lätt som en plätt.
Hundtandliljan är en tillbakadragen vårblomma som växer vid foten av en av de stora lindarna. Man glömmer nästan bort den eftersom den växer långt inne ibland buskarna. Men jag hann i alla fall få den på bild innan den var helt utblommad.
Till sist en bild på en av våra närmaste grannar. Herr Gråsparv sitter utanför sin lägenhet under takpannan och njuter av solen.
Min Aeolian är färdig och jag samlar kraft för att spänna ut den. Lika roligt som det är att sticka, lika tråkigt är det att spänna ut.
Det är ju inte fel att sitta i solen på trappan och sticka på en trevlig sjal i ett av favoritgarnerna med en kaffemugg till hands.
