Pulsvärmartema IV Promenad - Pulsvärmare utan tumme

Nu har jag stickat flera par torgvantar till andra. Själv föredrar jag pulsvärmare utan tummar. I helgen har jag gjort ett par till mig själv i favoritgarnet från Cascade, 220 Wool. Så klart går det bra med annat garn i samma grovlek.

Jag har försökt beskriva två tekniker. 

Hur man får en snygg början på rundstickning genom att lägga upp en maska extra och sedan sticka tillsammans första och sista maskan. 

Hur man undviker hack när man stickar randigt (jogless stripes) 

 Garn: Cascade 220 Heathers

Färg 1: 9441 Mauve Heathers

Färg 2: 8012 Doeskin Heather

Färg 3: 2420 Heather

Färg 4: 2429 Irelande

Stickor: strumpstickor 3,5 mm

Lägg upp 53 maskor med färg 1. Fördela maskorna på fyra stickor 14 m, 13 m, 13 m, 13 m. Slut till en ring. För över första maskan på sticka 1 till sticka 4. Sticka resår 3 r, 1 a. Sticka de sista maskorna på varvet tillsammans. Det finns nu 52 m på stickorna. Fortsätt i resår totalt 7 varv. 

Byt till färg 2. Sticka 1 v i resår som ovan. När du kommer till första maskan på nästa varv - gör så här för att undvika hack på grund av färgbyte: Lyft upp maskan på föregående varv (färg 1) och sätt den på vänster sticka. Sticka nu en maska färg 1 och en färg 2 tillsammans. Sticka totalt 3 v med färg 2.

Byt till färg 3. Gör likadant som vid tidigare färgbyte.

Sticka totalt 10 omgångar med färg 2 och 9 med färg 3. Byt till färg 4. Sticka slätstickning 7 varv Maska av lagom fast så att kanten inte drar. Att sticka enbart slätstickning gör att kanten rullar sig. Vill man ha en rak avslutning hoppar man över slätstickningen och maskar av i resår.

Sticka en likadan pulsvärmare.

Fäst trådar.

Lycka till!

Och i dag stickas det apelsinfärgat

Börjar med ett avsteg från min målsättning i förra inlägget - jag har lagt upp till en ny sockstickning.

Är ju svag för det här med mysteriestickningar och speciellt när det är en socka från Kirsten Kapur.

Det är femte året i följd som hon gör ett sådant här mönster, och jag har stickat en tidigare. Förra årets tyckte jag var jättefin, så då ångrade jag att jag inte var med. 

Så här ser det ut efter första ledtråden. Fotot är lite dåligt, men det är i alla fall en picot-uppläggning.

Garnet har legat länge i hyllan, Malabrigo sock i färgen Terracota.
Strumpstickor 2,25 mm.

Tycker du att det verkar spännande är det inte för sent att gå med.

Fler mysterier

Jag kan bara inte låta bli! Jag har tappat räkningen på hur många stickningar jag har på gång just nu. Så det känns inte som om jag måste börja på en till. Men, men... Jag kan bara inte stå emot Stickas mysteriestickning. Det är så kul att lära sig något nytt. och den här roositud-tekniken har jag inte provat tidigare. Ledtråd nummer två är snart klar.

Garnet jag använder är grått Fabel och diverse rester av sockgarner. Stickor 2 mm.

Av mina kära stickvänner IRL fick jag före jul en amaryllis. Nu börjar man ana färgen på blomman. Mörkt, mörkt röd, med en dragning åt bordeaux. Har aldrig sett en sådan färg. Och visst hittade de ett passande kort!

Jag har varit i lilla staden och köpt knappar till Lilla Koftan. Jag hittade inga som passade här hemma, det gick åt hela 9 stycken. Men jag tycker att knapparna är extra viktiga för intrycket på den här enkla koftan. Tycker att den blev söt, fint med knapparna på ärmen. Stickad i Drops Merino Extra Fine. Jag är egentligen inte så glad i det garnet, tycker att det saknar karaktär. Men till bebisar, som vill ha mjuka plagg är det helt ok. Med stickor 3,5 mm tror jag att den passar 3-6 månader gamla människobarn. Jag sparar mönstret, för jag kan absolut tänka mig att göra fler koftor efter detsamma.

Det var allt just nu. Nu närmar sig året sitt slut. Någon tillbakablick ägnar jag mig inte åt, men kanske återkommer jag med tankar inför det nya året.

Ha en skön söndag!

På hal is med The Contiguous Method

Länge har jag haft fyra härvor lingarn i en av mina favoritfärger liggande i en låda. Vad skulle det bli av dem? Min favoritsommartröja sjunger på sista versen, så jag har börjat spana in en lämplig ersättare.

Uppifrån och ner vore bra för då kan jag utnyttja garnet till sista stump. Jag har stickat en del uppifrån och ner med runt ok eller raglan men nu har jag gått och lurat på hur man kan göra en 'isydd' ärm. Av erfarenhet vet jag att det är svårt att få ärmsömmarna så jämna som jag vill när jag stickar i lin.

Jag hittade en del beskrivningar på Ravelry, till exempel den här. Och jag hittade även den ursprungliga beskrivningen. Med lite trixande hoppas jag komma underfund med hur jag kan göra det här på mitt sätt. Med lite mätande och räknande har jag kommit i gång.

Nu har jag i alla all kommit så långt att det är dags att prova. 

Så här långt verkar det gå bra. 

Ha en skön helg i vårvärmen!

Farväl Amelia

Så här års har stickandet svår konkurrens av trädgården. Som väl är går de båda sakerna att kombinera. Att sitta under ett blommande äppleträd och sticka, samtidigt som luften är full av syréndoft är bland det bästa som finns.

Mina myntor har fått flytta till den gamla tunnan som inte längre duger som vattentunna.

Gullregnet blommar för fullt...

...och under breder en matta av örter ut sej, till exempel rosa aklejor och blåklint.

Körveln blommar också. Blomställningarna ser ut som vispad grädde, och de doftar lakrits. Snart kommer frukterna, som man kan tugga på.

Till sist: lite stickning

Efter att ha rivit upp och stickat om flera gånger upptäckte jag till sist felet. De resårstickade panelerna fram är olika breda. Det syns på bilden, men jag hade bara räknat på de slätstickade partierna... Man lär av sina misstag heter det ju.

Men nu ser Amelia ut så här. En hög med härligt garn, Cascade 220 Heathers. Jag hade fått börja om från början för att rätta till felet och då tyckte jag att det var lika bra att riva upp hela. Jag gillar verkligen garnet och modellen tycker jag också mycket om - men kanske är jag inte jättenöjd med kombinationen.

En annan av mina koftor är dock fortfarande 'i livet'. En uppifrån-o-ner-kofta i Drops Muskat. Så här långt verkar det lovande. Jag har passerat det kritiska ställena på oket och vid ärmarna. Första ärmen är klar, jag avslutade den med en i-cord bind off. Tycker att det blev ganska bra, möjligen ska jag minska några maskor till före avmaskningen för att få en ännu smalare ärmslut?

Ha en skön helg!

Dubbla mysterier

Jag är barnsligt förtjust i mysteriestickningar. Alltså beskrivningar, där man från början inte vet hur resultatet ska bli, utan man får en ledtråd i taget. Lite grand som när man var liten och la pussel.

På senare tid har det blivit två sådana projekt.

Det första har varit färdigt ett tag och väntat på fotografering. Det är svårt att fotografera sjalar! Så det fick bli en lite fantasilös köksbordsbild på 22-leaves-shawlette. Jag tycker om den här sjalen för att den är lagom stor att ha kring halsen, under jackan när det blåser. Dessutom gillar jag lövmönster av alla slag.

Men det som är spännande med sjalen är garnet den är stickad av. Semilla fino inköpt hos 'Litet nystan', när jag var i Stockholm. Garnet är ekologiskt, så även infärgningen. Jag är glad att det kommer mer och mer garn som är skonsamt mot miljön. Egentligen vill jag bara köpa sådant garn, men ibland lyckas det inte. Det här garnet var i alla fall 100 % ull, tvåtrådigt och trevligt att sticka med. Känns mjukt att ha mot halsen, så det går nog bra om man inte är alltför känslig. Det finns i många färger och i flera grovlekar. BC-garn heter leverantören. Tyvärr har jag inte sett det här garnet på så många ställen än. Hoppas det kommer.

Här är nästa mysterium. Det är ju Socktober nu. Då måste man sticka strumpor, eller hur. I år blir det Kirsten Kaipurs beskrivning som ska växa fram, med en ledtråd i veckan.

Jag stickar med ett garn från hyllan. Opals enfärgade i färgen 'Syrén'. Som flera andra har jag använt mej av en för mej ny uppläggning Estonian cast on. Den ska vara mycket elastisk och därför passa bra till strumpor. Jag tycker att den dessutom är vacker. Inte särskilt mycket svårare än den vanliga long-tail-cast on som jag brukar använda. Absolut värd att prova för den som inte gjort det än!

Nu väntar ostbrickan - Go'kväll!

Randiga strumpor

Så här blev mina Vellamo. Som jag stickade mycket för att utforska häl med korta varv. Det är en väldigt bra beskrivning jag följde. Det blev inga hål någonstans, det kan ju vara svårt annars. Prova den beskrivningen om du vill göra den här typen av häl! Fast rent utseendemässigt gillar jag nog min vanliga häl bättre. Den ser liksom mera rejält hemstickad ut. Dessutom gillar jag att göra förstärkta hällappar och det blir ju svårt med den här modellen.

Mönster:
Vellamo, gratis att ladda ner från Ravelry.
Jag har uteslutit mönsterbården vid tårna för att det kändes ganska onödigt med en bård, där den aldrig kommer att synas.

Garn:
Rosa: Lorna's Laces Shepherd sock i färgen Cranberry. Ett av mina favoritsockgarner som jag säkert sagt förut. Trevligt att sticka med och håller formen efter användning och tvätt. Finns i fina färger - både enfärgat och melerat.
Lila: CashSoft från Gepard. Väldigt mjukt och trevligt och finns i fina färger. Jag tycker att det blir lite sladdrigt efter ett tags användning. Men gillar det ändå. Skulle vara bra till sjal också.

Stickor:
2,5 mm strumpstickor från KnitPro.


PS. Ha en skön helg!

Slut på garn, och nya utmaningar

Garnet tog slut en bit före ärmen. Så förargligt! Men inte helt oväntat. Jag har min vana trogen förlängt livet några cm. Så nu blir det till att vänta på garnleverans.
Det gick förresten inte att sticka båda ärmarna samtidigt, som jag planerat. Flätorna gör att man måste komma åt maskor från olika stickor, och därmed blir det omöjligt med Magic loop. Jag hoppas att jag ändå lyckas få ärmarna likadana.


Vad gör man medan man väntar på garn? Jo, man dyker i sitt garnlager och får fram något trevligt.
Och så använder man den fantastiska nya sökfunktionen på Ravelry och letar upp ett intressant sockmönster.

Resultatet av detta blir att nu stickar jag Vellamo, i lila Cash-Soft och rödrosa Lorna's Laces Shepherd Sock.


Anledningen till att jag fastnade för detta var tre.

1. Jag gillar randigt. Men jag har aldrig tagit mej tid att utforska hur man undviker hopp när man byter färg. Här var ett utmärkt tillfälle. Så här gör man:
Byt till färg två och sticka ett helt varv.
När du kommer till första maskan på varv 2 plockar du upp maskan från varvet före (som har färg 1) och stickar den tillsammans med första maskan av färg 2.
Fortsätt som vanligt tills det är dags att byta färg nästa gång.

2. Jag vill lära mej att sticka kortvarvshäl. Jag stickar jämt den vanliga kilhälen, och den kan jag göra i sömnen med förbundna ögon, om så krävs. Jag har stickat några hälar med korta varv, men jag måste ha mönster och jag har inte förstått 'principen' bakom.
Jag såg att Pinneguri har stickat Vellamo och hon hänvisar till det här blogginlägget för att göra kortvarvshälar.

3. Vellamo stickas från tån och upp - perfekt för restgarnsstickning.

Så vad väntar jag på? Jag är redo att sticka hälen med korta varv.

PS. Det blev inga utebilder idag men dottern och jag var på höstpromenad vid havet häromdagen. Fina bilder från Hammars Backar finns på hennes blogg. DS.

Och den bruna tröjan

Jag är lite på efterkälken, när det gäller att skriva om mina stickningar. Men nu ska jag berätta om den bruna tröjan på bilden för några inlägg sedan.

I vintras beslöt jag mej för att kassera min favorittröja efter många år. Men jag tänkte sticka en likadan ny och köpte därför Visjögarn och satte igång. Men jag blev inte riktigt nöjd, den blev ju inte som den gamla. Så när tröjan var nästan klar repade jag upp igen, och började sticka en helt annan tröja som jag hittat hos Garnstudio. Och nu blev jag nöjd - jättenöjd. Jag skulle kunna sticka en till efter samma mönster, men i annan färg och annat garn. (I själva verket har jag redan köpt garn, men det får ligga till sej lite.)

Jag gillar att den är lite formstickad och jag gillar kanterna både vid ärm, hals och nertill. Och jag tycker att okmönstret blev alldeles lagom mycket. Jag är dock väldigt oförstående till hur minskningarna från höften upp till midjan är utformade på mönstret, men det kan man ju ändra efter eget gottfinnande.

Ärmarna gjorde jag hellånga, och för första gången provade jag att sticka med magic loop. Båda ärmarna samtidigt. Efter lite trassel i början fungerade det alldeles utmärkt. Speciellt bra när man ändrar i förhållande till mönstret. Då vet man att båda ärmarna blir lika utan att behöva anteckna. Jag kommer att göra så i fortsättningen. Dessutom skönt att inte behöva börja om på nästa ärm när den första är klar!

Nu när jag gjort färdigt så mycket måste jag ju börja på nå't nytt. Men jag berättar inte vad det är ännu.

Som en vacker björkstam

Jag hade absolut inte tänkt sticka flera sockar före jul, annat än julklappsraggsockar då möjligen. Men så dök det här mönstret upp som månadens mysteriesock i Ravelrygruppen SKA, och det var bara omöjligt att inte börja på dem. Jag letade i garnhyllan, för något nytt garn var det inte tal om. Någon måtta får det lov att vara. Hittade ett ljusbrunt garn från Opal och ett blå-svart-vitt-brunt-melerat Fabel.



Mönstret heter Miss Marple, och finns att ladda ner gratis på Ravelry. Tekniken kallas 'mosaic knitting' på engelska och går ut på att man stickar med en färg i taget och mönstret bildas genom att man lyfter maskor från föregående varv. Jag tycker att det är roligt att lära mej något nytt, och detta är nytt för mej, även om jag sett andra använda den.

Tack så väldigt jättemycket för alla snälla kommentarer till föregående inlägg om Ishbel. Det är så roligt att ni läser och kommenterar!

It's a long time ago

Det är ett tag sedan jag bloggade, och jag känner att jag har tappat greppet lite. Kommentarer som borde skickats har blivit oskrivna. Tack som borde blivit skrivna likaså. Men precis som när det gäller stickningen så har jag inställningen till bloggningen; att jag gör det bara när jag tycker att det är roligt. Jag försöker ta igen lite nu genom att tacka er som skrivit kommentarer, jag uppskattar det verkligen!

En liten uppföljare till senaste inlägget kommer här. Det är angående tån på mysteriesockan. Så här ser den ut uppifrån. Och så här gör man:

Fördela maskantalet jämnt på tre stickor, exempelvis 60 m/3= 20 m per sticka.
Varv 1. Sticka 1 maska, ssk, sticka till 3 m kvar, k2tog, sticka 1 m.
Varv 2. Sticka rätt.

Upprepa varv 1 och 2 till halva maskantalet återstår. 60 m /2= 30 m. Dvs 10 m per sticka.

Sticka enbart varv 1 till totalt 6 m återstår. Klipp av garnet och trä igenom de resterande maskorna med hjälp av en nål. Fäst garnet.

Som jag sa så passar den här tån om man har en ganska trubbig tå. Jag tyckte att den var bra och kommer att använda den igen.

Trevlig helg!

Vikkel braid

Flätan på den gula strumpan kallas vikkel braid, (vinkelfläta på svenska?). Man gör den vinkelrätt mot stickriktningen och utan att använda hjälpsticka. Här finns en beskrivning på hur man gör.
Nu har ledtråd nummer två kommit. Jag måste återgå till stickningen…

Tema: flätor

Det här underbara garnet använder jag till mysteriestickningen på Sock Knitter Anonymous. Den här gången är det Nancy Bush som står för designen.

Man ska använda ett gult garn till denna stickning. Gulare än så här kan det knappast bli. Merino gold från Fleece Artist köpt hos Garnkorgen. Fantastiskt garn, egentligen alldeles för fint för strumpor, men helt ljuvligt att sticka med. Och så här ser det ur efter första ledtråden.


Jag hoppas att flätan syns. Nancy Bush är inspirerad av estnisk stickning och där finns ju gott om flätor. Den här varianten i en enda färg var inte så svår. Nu väntar jag på ledtråd nummer två, som kommer i morgon.


Medan jag väntar stickar jag på mina Deep in the forest mitts från Tuulia. Jag började på dem redan förra vintern, men gillade inte garnet. Nu har jag bytt garn och snart är de färdiga. Men tills vidare tänkte jag visa flätan. Den här är gjord i två färger. Ganska mycket pilligare, men inte svårt.
Efter detta vill jag sticka mera flätor. Jag ska utforska mitt stickbibliotek på jakt efter estnisk stickning.

Stickar vidare

Tack för snälla kommentarer om mina sjalar. Skojigt att få respons! Nu är det dock slut på sjalprojekt för ett tag. Nu ska jag sticka lite på mina beställningsprojekt några dagar.

Helt OK är det, att ibland sticka till andra. Under tiden kan jag dessutom fundera över vad jag ska göra sedan.Roligast är det att göra saker till personer man känner. Om man får fundera ut vad som passar eller vad den personen tycker om. Om jag inte känner den jag stickar till försöker jag att göra mej en bild av vem det kan vara, som jag sedan stickar efter. En sak som jag däremot inte klarar är att sticka två eller flera exakt likadana modeller. Då vill jag helst variera färg, kvalitet eller något annat. Jag vill gärna lära mej något eller komma underfund med något när jag stickar.

Till exempel kan jag fundera på hur jag ska avsluta min kofta som jag stickat på då och då under våren. Nu har jag kommit så här långt. Jag har avslutat halskanten med en i-cordavmaskningskant. Jag la till en hank för en extra knapp vid halskanten. Men jag har fortfarande ett helt nystan garn kvar och grunnar på om jag kanske ska förlänga ärmarna en bit.
Får se hur det blir. Angenäma problem att lösa.

Högmod går före fall

Jag har under några år levt nöjd i, den uppenbart felaktiga, föreställningen att jag är en ganska duktig stickerska. Men det var innan jag stötte på 'Brainless'.
Första gången jag såg mönstret var på med pinners blogg. Jag tyckte att mönstret var så fint, inte alls så mycket tjafs, utan det låter ett vackert garn komma till sin rätt. Därför har jag haft 'Brainless' i tankarna sedan dess.
I min garnkorg har jag haft ett garn liggande som jag tagit fram och tittat på ibland. Jag tycker att färgerna är så vackra, påminner mej om något i min barndom. Jag vet inte vad. Garnet är Lorna's Laces Shepherd sock i färgen Tuscany. Så för en vecka sedan gick det upp ett ljus för mej, detta var såklart garnet för Brainless!





Nu har jag kämpat några dagar. Men jag blir inte nöjd. Jag har rivit upp och stickat igen. Det är ökningarna i kilen som jag inte tycker blir bra.




Tån är jag nöjd med. Provade en ny uppläggning, Judy's magic cast on, som jag gillade och kommer att använda igen när jag stickat från tån och upp.
Nu får det bli som det vill med kilen. Jag hoppas att jag lyckas bättre på nästa socka. Jag har i alla fall fått mycket träning på att sticka avigt genom bakre maskbågen.
I värsta fall får jag väl sticka ett par till för att bli nöjd. Jag vet redan vilket garn jag väljer då…

Bli nu inte avskräckt från att sticka det här mönstret. Jag tycker fortfarande att det är fint. Och jag har kollat på Ravelry - de flesta tycker inte alls att det är så svårt.

Blandat blogginlägg

Effi är färdigklippt. Här sitter hon på klippbordet med kalenderhalsduken om halsen. Lite sur. Pälsvård är en klart överskattad sysselsättning enligt henne. Speciellt som matte envisas med att reda ut alla tovor, även de i armhålorna. Nåja, nu dröjer det ju ett tag till nästa bad.

Nu är det ett nytt år, 2009. Jag tycker alltid att det är lite läskigt med nyår, man vet inte vad som komma skall under det nya året. Men jag hoppas det ska bli bra.

Jag hoppas att jag får tillfälle att sticka mycket och lära mer. Och jag vill gärna fortsätta att använda internet för att utveckla min stickning. Bloggen såklart, men jag vill gärna vara mer aktiv i grupper på Ravelry och Yahoo. Jag tycker att det är extra roligt att få kontakt med stickerskor i andra länder. Roligt att förkovra sej i tyska och engelska.

Nytt år är också anledning att se tillbaka på det som var. Enligt bloggen har jag avslutat 32 stickprojekt sedan starten i februari. Och jag är nöjd med de allra flesta. Särskilt roligt att göra var nog Snow White. Det ät ett fantastiskt smart mönster och tröjan blev jättefin.

Mina garnfavoriter under 2008 var
Malabrigo Lace. Merinoull som är så vacker och skön att sticka med och som blir så mjuk, så mjuk.
Sandnes Alpakka. Också den är skön att sticka med och blir mjuka och varma plagg.
Visjögarn från Östergötlands ullspinneri som jag stickade vantar med under hösten. Ett härligt ullgarn i vackra färger som dessutom kommer från Sverige. Till sist…
Heavens Hand, ett underbart ullgarn som jag säkert kommer att använda flera gånger. Vackra nyanser, mjukt och skönt att sticka med.
Mina favoritbloggare under 2008 är alla trevliga stickerskor som skriver så roliga texter och delar med sej av sina idéer och tankar. Det är alltid intressant och spännande att läsa. Och tack till er som läser vad jag skriver och då och då kommenterar någonting. Det är roligt att få respons på det man gör.
Här kommer två avslutade projekt år 2009.De här strumporna var egentligen menade som julklapp till äldste sonen, men de blev inte färdiga i tid. Men nu är de klara och kommer på posten. De är stickade i Opal Hundertwasser-garn. Sonen har stora fötter och det är lite svårt att hitta mönster i de storlekarna. Men jag hittade det här som jag gärna vill skicka vidare. Tabeller över maskantal och mått för olika storlekar och garntjocklekar. Rekommenderas!
Här är yngste sonens stickade julklapp. Tumvantar enligt beskrivning från Fröken C. Jag stickade i grå Ecoull från Marks och Kattens och det vita är Villemark. Jag gjorde vanten lite längre innan jag började på tummen, än beskrivningen sa, och jag hade kunnat förlänga någon centimeter till. Det blev en skön och fluffig vante, perfekt för snöbollskramning är meningen. Kul med en annorlunda teknik (våffelmönster). Tack till Fröken C som delat med sej av sin beskrivning!

Jag kan p2tog tbl, HURRA!

Jag har lärt mej något nytt i dag! När man stickar Hourglass socks, som är oktobers månadsmönster i Stickameras sockklubb, ska man använda sej av P2tog tbl. Purl two together, through back loop, en teknik jag aldrig använt förr. Jag mixtrade och fifflade på första sockan och resultatet blev som det var tänkt, men det var ganska omständligt. Nu, en bit in på socka nummer två satt jag och funderade på hur jag skulle göra. Latmasken viskade i ena örat att det där med tbl kunde jag väl hoppa över, det är ju ändå bara sockor,who cares? Men nej, jag gick in på http://www.knittinghelp.com/videos/knitting-glossary i stället. Efter visst trasslande kan jag nu minska genom att sticka två maskor tillsammans genom bakre maskbågen. Hurra!