tisdag 27 september 2016

Aisling och Sebago

Sommaren fortsätter, trots att vi närmar oss slutet på september. Ute i trädgården är det snustorrt, det är länge sedan det kom regn nu. Det enda som räddar situationen är daggen, som faller rikligt under natten. Sockerbetorna börjar skördas, och man hör det dova mullret av betor som lastas.


I förförra inlägget hade jag en liten hög med barnkläder, som jag lovade återkomma till. Här är nummer två i högen. En tunika i ull, som bör passa perfekt som förstärkning nu på hösten. Det var dottern som tipsade mig om modellen, Sebago Cove. Perfekt om man, som många av oss inbitna stickare, har restgarner i mellangrovlek. Jag gillar raglanskärningen och den fina avslutningen nertill extra mycket. 

Garnet jag använde är Cascade wool, ett av mina favoritgarner.  Men jag tror att modellen skulle bli väldigt fin i en ull-bomull-blandning också.
Det här är ett betalmönster på Ravelry, och jag tycker det är väl värt pengarna. Fem storlekar från 2 till 10 år, välskrivet och lätt att sticka. Det är även lätt att variera beskrivningen så att man får en klänning eller sticka en längre ärm. Rekommenderas!


Just nu stickar jag på Aisling, som är en vacker sjal i sockgarnstjocklek. Jag har valt att sticka min i merinoull, som just nu säljs billigt hos Drops. Jag har färgat garnerna själv. Det rosa-bruna är färgat med syrafärger och det gula med kaffesump och te. Färgerna får ett helt annat liv och blir roligare att arbeta med när man färgar själv jämfört med att köpa färdigt.




lördag 17 september 2016

Cockatoo Brae

En av alla begåvade personer i stickvärlden är Kate Davies. Jag har följt hennes blogg under flera år och jag tycker mycket om den. Hon har också publicerat egna mönster och givit ut flera böcker.

Jag beställde en av hennes böcker, den som heter 'Yokes'. Boken börjar med några välskrivna kapitel om ok (yoke på engelska) i olika länder och sedan följer beskrivningar på flera fina koftor och tröjor med just ok. Boken är så vacker och väldigt välgjord med referenser och fint bildmaterial. Även om man inte tänker sticka något har man, som intresserad av textilt hantverk, stor glädje av den här boken.

Jag fastnade för koftan på bokens framsida, Cockatoo Brae.



Jag har länge velat sticka en kofta av garn jag spunnit själv, och under Tour de Fleece tog jag chansen att spinna shetlandsull till den koftan. Jag köpte ullen från Jamieson & Smith.  Färgen heter svart, men är i själva verket mörkt chokladbrun. Jag köpte 500 gram och ullen kom som kammad. Den var väldigt trevlig att spinna.


Här är allt garn färdigt. Tvättat och tvinnat och färdigt att sticka. Färgen på fotot ovan stämmer bra med verkligheten.

Jag lyckades spinna garnet i precis rätt grovlek. 28 m/10 cm. Jag vet inte hur det gick till, men det var bättre än väntat. Sedan jag började spinna själv märker jag att jag övat upp min känsla för olika grovlekar.


Och så här långt har jag hunnit på min kofta, just nu. Ärmarna klara och en bit upp på bålen. En av härvorna var alldeles för hårt tvinnad, så jag fick gå tillbaka med den till spinnrocken och tvinna den baklänges.

Det är en fantastisk känsla att sticka med ull man spunnit själv. Man har kontroll över större del av processen än om man köper garnet färdigt. Det känns som om garnet blir mera levande. 

Jag lärde mig spinna under mina sena tonår, men sedan har kunskapen legat i träda fram tills nu. Jag känner att kunskap och förmåga utvecklas hela tiden och det är roligt.


söndag 11 september 2016

Förvirrad

I almanackan står det att snart är vi i mitten av september. Frukten mognar, aldrig har vi haft så mycket frukt som detta år. Kvällarna är mörka och man ser tydligt stjärnbilderna redan när man går ut med hundarna inför natten. Men det är så varmt som mitt i sommaren. Mitt på dagen sitter man helst i skuggan. 
Det är nästan så att jag börjar längta efter hösten och den klara, svala luften. Jag vill plocka fram lite koftor och sjalar och kunna prova mössorna som jag stickat under våren och sommaren


Även hantverksmässigt är det lite annorlunda mot hur det brukar vara. Jo, visst har jag stickat en hel del, men jag har också spunnit och färgat, både ull och garn. Planen är att visa en del här på bloggen under hösten och att prata mera om ull och hur den blir till garn. Men jag tänkte börja med lite stickat.

Först ut är en liten hög med kläder till Gullungen, som hunnit fylla två år i sommar.


Jag börjar överst i högen med västen. När jag frågade föräldrarna vad de önskade för stickat till dottern inför hösten var ett svar, en väst med dragkedja. Att ha under overallen när det blir kallt, eller som lite extra värme ute under hösten. Jag vill gärna utmana mig själv när det gäller stickning, men jag avskyr att montera dragkedjor i alla lägen. Här gäller det dock en ganska kort dragkedja och till en alldeles speciell person och då måste ju farmor försöka.

Jag hittade Charlie vest. Sedan dök jag in i garnlagret och kom ut med Drops Lima, i passande grovlek.


Modellen har visserligen ingen dragkedja, men den kan man själv fixa till. Jag gillar raglanskärningen och som extra bonus fick jag även göra fickor. Detta mönstret var ett betalmönster. Det är ett bra mönster med många storlekar från nyfödd till 10 år. Så jag kommer att kunna använda det flera gånger.

Lima är ett Dropsgarn som jag gillar och gärna använder till vardagsplagg. Lagom grovlek, lätt att sticka med och fina färger, både naturella och färgade. Plaggen blir varma och håller länge.

Ytterligare ett plus var att garnlagret krympte med ett par nystan. Det är kanske inte den roligaste färgen till en liten tös, så ugglan fick lysa upp lite.