tisdag 25 oktober 2016

Mera handspunnet

I dag har vi haft en underbar höstdag här på sydkusten. Luften har varit klar, löven har skiftat i guld och engelskt rött och gässen har flugit i plogformat. Kort sagt toppen.

Tänkte fortsätta lite på samma tema som i föregående inlägg. Nämligen handspunnet. Förra julen fick min dotter en påse med fuzzlings. Hon valde att spinna dem tillsammans. Hon tog alltså de olika ullbitarna och spann dem tillsammans i en enda lång tråd. Därefter tvinnade hon dem så att hon fick ett tvåtrådigt garn. Det blev färggrannt och vackert, men återigen uppstod problemet vad man gör av ett vackert litet nystan. 


Den här gången fick den bli till ett ok på en barntröja. Mönstret är improviserat och jag har stickat i ett stycke, nerifrån och upp. Tröjan har vriden resår i nederkant, ärmar och hals. Det handspunna garnet bildar mönster på oket. Jag har stickat i lite olika reliefmönster, för att få extra intresse i det ojämna garnet. Eftersom det handspunna var lite löst och lite ojämnt har jag gjort en rand av bottenfärgen för att hålla ihop det hela.


Bottenfärgen är Peer Gynt, från Sandnes. Jag har använt garnet tidigare, ett ärligt och bra ullgarn. Dock tycker jag att det noppar sig mera nu är för trettio år sedan, men jag kan ha fel.
Stickor 3,75 mm till tröjan och 2,25 till resårerna.

Tröjan har varit i bruk ett tag och blivit godkänd av ägaren. Jag har bara kortat av ärmarna lite.

Jag försöker att använda det jag (och i detta fall dottern) spinner direkt. Tycker inte att det ska bli liggande bland det köpta garnet. Det är en väldigt lyxig och tillfredsställande känsla att stycke med något man spunnit själv. 

lördag 22 oktober 2016

Dockefilten är klar!

 Nu är filten klar och levererad till dockmamman. Jag stickade så att stickorna glödgades så att jag skulle bli färdig innan jag åkte för att hälsa på.

Den här filten har en speciell historia. Jag köpte en spinnrock för några år sedan, och eftersom jag kände mig lite ringrostig efter att inte ha spunnit på 30 år beställde jag lite roliga 'Fuzzlings' från Fondant Fibre. Man får då en salig blandning av olika fiber, ull, silke, glitter till exempel. Jättekul att spinna, men sedan funderade jag på vad jag skulle göra med det färdiga garnerna. Många färger och mycket glitter är inte riktigt min tekopp.


Så kom jag på att göra en filt av dominorutor. Det finns många varianter på att göra dess rutor, här visas en. Jag har gjort 9 block om 9 rutor och runt varje block en rätstickad kant av ett handspunnet garn av Polwarth, Bluefaced Leicester, bambu och merino som kallas Peppered moth och kommer från Hilltop cloud
Garnerna år tvåtrådiga och ungefär 300 m/100 gram. Stickor 2,5 mm.


Jag lade upp 31 maskor till varje liten ruta. Mittåsarna i varje 9-ruta går åt samma håll. Sedan har jag följt en idé för åsarnas riktning, när jag virkade ihop den stora filten. Det är viktigt att man är observant på just riktningen på åsen när man stickar. Går åsarna åt slumpmässiga håll kan slutintrycket lätt bli rörigt.


Det blev en härligt elastisk och mjuk filt och jag är nöjd med resultatet. Jag hoppas att den kommer att värma både dockor och deras dockmamma en tid framöver!

PS: Jag har valt att kalla filten för en 'dockefilt', för så hette det i Skåne när jag var liten och lekte med dockor.

fredag 7 oktober 2016

Från en hög till en annan

För en tid sedan visade jag en liten hög med barnkläder, som jag sedan presenterat efter hand.


Här kommer nu de två understa plaggen.
Först är en tröja som jag inspirerades att sticka när jag hittade två bortglömda härvor av Ombrégarn, från Östergötlands ullspinneri. Bilden är tagen i solljus så garnets melering går inte fram så bra. Jag kommer inte ihåg varför jag köpte garnet, men enfärgat hade varit minst lika bra till den här tröjan. Samma fina, röda nyans finns som Visjögarn.


Modellen är en enkel, rundhalsad tröja, löst baserad på Flax Light från Tin Can Knits. Grovleken på detta garnet stämmer inte, så jag har räknat om maskantalet. Jag har dessutom tagit bort den rätstickade dekorationen på ärmarna. Och jag har gjort tubular cast on och bind off. 
Jag tycker att tubular början och avslut på plagg är bra mycket omständligare än de varianter som jag normalt använder. Det krävs helt klart en del övning för ett riktigt bra resultat. Det blir finare, men jag är ännu tveksam till om det är värt besväret. Vad tycker du som också provat? Om du inte vet vad jag pratar om kan du leta efter de här termerna på Youtube, det finns flera varianter, jag kan ännu inte rekommendera någon särskild.

Jag gjorde tröjan i storlek tre år och jag är nöjd med såväl tröja som garn!

Jag kan däremot varmt rekommendera Tin Can Knits modeller. De har en serie med enkla basmodeller i storlek nyfödd till stor vuxen, som dessutom är gratis. Det är fina modeller, allt förklaras tydligt (på engelska) och det finns filmer som förklarar olika moment. Jag använder ofta dessa modeller som utgångspunkt när jag vill sticka något. Spana in The Simple Collection!

Till tröjan stickade jag ett par byxor. Den här modellen kommer från Pickles. Jag har stickat flera par efter den här beskrivningen och jag är nöjd med hur byxorna blir. Garnet är, jag vill knappt säga det, Drops Fine Merino. 
Jag kommer inte att köpa mera garn från Drops efter att ha läst detta. Jag kommer däremot att sticka upp det jag har.


Nästa hög kommer här.
Detta är början på en filt. 


Jag har en korg med handspunna smånystan.
Tänkte att jag ville använda dem till något. Kanske blir det en filt till dockan, eller något lite större. 


tisdag 4 oktober 2016

Den som väntar på något gott...

Jag förstår inte hur det går till, men plötsligt är det dags att fylla år igen. Det känns som att det inte alls var länge sedan senaste gången. Fyller man år oftare numera?
När barnbarnet ska berätta hur gammal hon är håller hon upp två fingrar i luften och säger två, hon fyllde ju i somras. Se'n frågar hon -Hur gammal är du farmor? Jag försöker visa med mina fingrar, men hon har tappat intresset innan jag ens hunnit halvvägs. Hon konstaterar att -Farmor är jättemånga år! Och visst kan det kännas så ibland, men för det mesta känner jag mig inte så gammal. 

När man får fina presenter är det roligt att fylla år! Ända sedan jag var på Bohus Museum och tittade på utställningen om Bohus stickning för många år sedan, har jag velat sticka en sådan kofta. Men prislappen har varit för dryg, så det har förblivit en dröm. Jag berättade det för min dotter när vi sågs i somras, och på födelsedagen fick jag ett mjukt paket från mina fyra barn. Jag blev så glad.


Jag ska gå och titta på den här påsen länge, och tänka på hur fantastiska barn jag har och hur kul det ska bli att sticka den här tröjan.


Likadant med den här boken. Jag har önskat mig den i flera år. Och när jag fick den nu av bästa vännen blev jag så glad att jag nästan slog volter. Det var så oväntat och så roligt! Att du kom ihåg att jag sa förra sommaren, att jag önskade mig den här boken. Det här är 'bibeln' om man är intresserad av får och ull och garn. 


Så roligt kan det vara att få presenter som betyder mycket. Tack, tack till er. Ni är ju inte här just nu, men jag skickar en näve solmogna björnbär.