måndag 5 februari 2018

Djupdykning i portugisisk Merinoull!

Ull är livet! Det tycker iallafall två vintertrötta garnhumlor. Vi har fått fantastiskt fin ull från fårägare här i Skåne och det värmer garnhumlornashjärtan att få arbeta med svensk ull.



Mycket av ullen som finns att köpa på nätet är från Nya Zeeland.Att beställa ull från andra sidan jordklotet strider helt mot vår omtanke om miljön.Men varför leta så långt borta?Vi ville vidga våra vyer och prova på att spinna ull från andra fårraser än de svenska men det skulle ändå vara ull på nära håll. Merinoullen är ju väldigt eftertraktat för att det är så mjukt, men var hittar vi det utan att det ska fraktas så långt?Vi inriktade  oss på de europeiska fårraserna. I Lissabon hittade vi ,Retrosaria Rosa Pomar, som säljer merinoull från portugisiska Merinofår. Då jag har ett portugisiskt ursprung kändes det väldigt roligt att testa den ullen och kunna arbeta med båda den svenska och den portugisiska ullen. Men hur är då den ullen?


De portugisiska Merinofåren har funnits i  mer än 500 år och dess ull skiljer sig en del från den "vanliga" merino. Den är på 25 microns och har en stapellängd mellan 5 cm och 12,5 cm.Det som är utmärkande för den här ullen är dess spänstighet. Den har många likheter med den franska ullen Ramboullie, som också är väldigt spänstig och grövre än Merino generellt.Vi ska spinna och sticka med den och återkommer  med mer info om hur den känns och vad den kan tänkas passa till.

Den bearbetas utan några kemiska tillsatser, i några fårfarmar i Alentejo i södra Portugal. Fåren lever ett gott liv och vi får go,varm och gosig ull.

söndag 4 februari 2018

Två par vantar

Så här ser det ut i dag när man tittar ut från gårdsplanen. Snö och grå, vacker himmel. Men det blåser och det känns riktigt kallt när man kommer ut, trots att termometern bara är strax under noll.


Jag har två böcker av Jorid Linvik, Votteboka och Sokkeboka. Jag tycker bäst om den med vantar och jag har stickat flera av modellerna. Här är två par som jag stickat till barnbarnet på 3,5 år, här känd som Gullungen. Ja, i själva verket har jag stickat fem rävvantar, för de har en ovana att försvinna. Men farmor sticka så gärna nya.




Rävvantarna är stickade i en rest sockgarn från Malabrigo och ett tvåtrådigt handspunnet garn och elefantvantarna är i enbart handspunnet. Perfekt projekt för garnrester. Elefanterna skulle egentligen dansa på båda sidor av vanten, men jag valde att göra insidan randig i stället. 
De här är riktigt rolig stickning. Det går fort att göra ett par vantar i den här storleken. Beskrivningarna är lite annorlunda upplagda, men det går snabbt att sätts sig in i. Jag använde strumpstickor 2,75 mm.



Här är min senaste härva med handspunnet. Garnhumlorna var lite surmulna häromdagen, och väldigt trötta på gråväder. För att pigga upp oss tog och färgade lite ull i vårfärger. Jag kastade mig över detta gröna så snart det var torrt, och spann det och tvinnade tretrådigt. 70 gram och 175 meter. Kanske räcker det till sockor om jag tar en annan färg till hjälp.

Visserligen är grått en vacker färg, men glada färger piggar upp och får en att minnas att ljuset är på väg tillbaka och att våren snart är här.