söndag 4 november 2018

Jag älskar Island(ströjor)!

Av Charlotte Wiking

Jag älskar verkligen Island! Jag har aldrig varit där, men jag skulle gärna vilja åka dit. Naturen, språket och deras traditioner intresserar mej.

Tills vidare får jag nöja mej med islandströjor. I år har jag stickat två stycken. Den röda är en Afmaeli. Istex skapade den för att fira sitt 20-årsjubileum. Finns som gratismönster, tack så mycket! Afmaeli betyder födelsedag.
Jag stickade en till min mans födelsedag, (som jag glömt att blogga om, tröjan alltså), och nu ytterligare en. Lettlopi är garnet, ett av mina absolute favoritgarner.


Inte mycket mer att säga här, följde beskrivningen, förutom att jag la till förkortade varv på bakstycket.


Tack till Fia som var modell och Joe som fotograferade.

Här är nästa islandströja. Min son var på Island med en kompis i våras för att studera. Jag erbjöd mej att sticka en islandströja till kompisen om han köpte garn. Projektet låg nere under den varma sommar som var, men nu är även den tröjan klar.


Man stickar islandströjor nerifrån och upp. Så sätter man ärmar och bål på samma rundsticka och stickar oket.


Garnet heter Plötulopi och är ett ospunnet, entrådigt garn, som hålles dubbelt när man stickar. Det blir ett plagg med mycket luft = varmt! Jag inbillar mej att det är något mjukare än Lettlopi, men jag kan ha fel. 
Tröjan heter Gnótt, som betyder överflöd på isländska. Till skillnad från de flesta islandströjor är bålen mönstrad. Inte med enkla lusmaskor: Nej här talar vi små 'blommor', som gör att man får tre färger på varje varv! 
Det var svårt och det tillsammans med det sköra Plötulopigarnet får mej att utnämna denna tröja till en av de svåraste jag har stickat. Så vill du ha en utmaning kan jag varmt rekommendera Gnótt i Plötulopi. Vill man göra utmaningen mindre stickar man den i Lettlopi  och vill man göra den bara lite svårare än en vanlig islandströja utelämnar man mönstren på bålen. Då har man bara några varv med tre färger att utmanas av!

Som sagt, jag älskar islandströjor, att se på, att sticka, att bära! Har du inte provat rekommenderar jag att du gör det!

torsdag 1 november 2018

Ett litet inlägg om vävning

Av Charlotte Wiking

För en tid sedan fick jag en låda full med mattullgarn av en bekant. När det gäller vävning är ju tiden från ett påbörjat projekt till att sätta igång med själva vävandet lång. Så det tog lite tid att få till detta.

 Här är i alla fall slutligen det färdiga resultatet. Inspirationen till dessa mattor kommer från Vävmagasinet 3/04. Varpen är svart bomullsmattvarp 12/6.


Denna matta gjorde jag först. Tärningsväv. Inslag i blått och rött på grå botten. 
Som vanligt följde jag förlagan som jag sett. och medan jag vävde funderade jag på hur jag kunde utveckla detta till något eget.


Här är nästa variant. Jag fick en massa restgarner och bestämde mej för att använda dessa. Jag sorterade dem efter 'färgcirkeln', och satte igång med matta två. Här har jag övergett tärningarna till förmån för staplar. Mattan är inte helt symmetrisk, jag har gått efter principen: Man tager vad man haver, och låtit mängden av olika färger på resterna bestämma hur mattan ser ut.

Jag valde att bandkanta mattorna med bomullsband, 6 cm breda. Innan jag satte på bandet sydde jag med min overlock-maskin för att fixera varp och inslag.

Bägge mattorna bor numera hos min dotter i England. Där behövs ullmattor på kalla golv!

lördag 27 oktober 2018

Garnhumlor gillar ull!

Av Charlotte Wiking

Ja, att garnhumlor gillar ull är väl inte en nyhet för någon som tittar in här då och då. Nu har vi hittat ett sockgarn i 100% ull, ej superwash! Garnet är portugisisk merino, heter 'mondim' och marknadsförs av Retrosaria Rosa Pomar. Det är ett lättstickat garn, 385 m/100 g, alltså aningen grövre än våra vanliga sockgarner. 


Jag valde att sticka ett par 'Hermione's Everyday Socks'. Jag ville göra en strumpa där garnet fick spela huvudrollen, men som inte var bara slätstickning. Och jag tycker om detta mönster, har stickat det flera gånger förut. Jag är uppenbarligen inte ensam om att gilla det för det är den mest populära sockbeskrivningen på Ravelry, med över 25000 projekt. Numera finns beskrivningen också på svenska.

Jag har använt stickor 2,25 och jag lade upp 60 maskor.


Så jag är givetvis nöjd med mina hermionestrumpor. Men nu kommer vi till den mest intressanta biten: Hur slitstarka är ett par strumpor utan syntet? Jag drar på mej mina nya strumpor och återkommer när jag har provat. Men det är några tankar jag vill dela redan nu.

Jag har stickat säkert 100 par strumpor och sockor de senaste 10 åren. De allra flesta i 'riktigt' sockgarn, såsom Fabel eller Opal. Alltså superwashbehandlat garn med ull och polyamid. En del har varit mer eller mindre outslitliga. Men andra par har inte tålt att slita på särskilt mycket. –Konstigt att det är skillnad när det är samma garn, men så tycker jag att det är.
På senare år har jag stickat både strumpor och sockor i egenspunnet garn, alltså garn utan konstfiber. En del har ganska fort fått hål, som jag dock har lagat, och sedan har de hållit ett bra tag till. Garnet filtar sej och sockorna blir ännu skönare efter lagning. Men sedan har några riktiga evighetsstrumpor. Mina Radnor-sockor har jag skrivit om i ett tidigare inlägg. De var lite stickiga till att börja med, men jag hade dem på mej så gott som varje dag förra vintern, och de är ännu hela. De har bara blivit skönare och skönare ju mera jag använder dem. Jag råkade dessutom tvätta dem i 60°, de filtade sej och krympte, men jag lyckades töja ut dem och fortsätta att använda dem.


Inte så vackra längre, men väldigt sköna och ännu hela!

Nu tror jag inte att mina nya merinosockor kommer att vara lika slitstarka, men det ska bli spännande att se hur de tål slitage.

Jag tror nämligen att vi har blivit lite vilseledda när det gäller sockgarner. I stället för att välja ut ull som ger slitstarka sockor, kör fabrikanterna med sin vanliga ull, men blandar in polyamid eller nylon. Det blir enklare för dem och antagligen är konstfiber billigare än äkta vara.

När mina sockor i ren ull har tjänat ut, efter att ha blivit lagade några gånger, kan jag med gott samvete lägga dem på komposten, de har inte bidragit till att öka mängden plast i vår värld.

onsdag 26 september 2018

Halvvantar med ordensfly

av Charlotte Wiking

Det är väl lite sent att sätta upp insektshotell, men det passar så bra med både färgen och motivet på dessa halvvantar.

 

Beskrivningen är gjord av en av mina nya idoler i stickvärlden Erica Heusser.


Modellen heter 'Underwing mitts', på svenska heter den vackra fjärilen ordensfly. Förutom fjärilen finns det också en bård med månens faser på vantarna.


Jag visste genast att jag ville sticka de här första gången jag såg dem. Och efter en djupdykning i restgarnslådan kom jag upp med några små nystan av Fine Tweed från Rowan. Det vita garnet är mitt eget handspunna. De var riktigt roliga att sticka och jag blev mycket nöjd med resultatet. De har legat till sej sedan tidigt i våras i väntan på att en speciell, nattflyälskande person skulle fylla år.

fredag 14 september 2018

Sparvar och finkar....

av Charlotte Wiking

Nu närmar sej hösten, min favoritårstid. När frukten mognar och luften är klar. Och inte minst är det den tiden när man får ta på sina stickade tröjor och mössor.
Förra veckan stickade jag mej en ny mössa, som jag vill berätta om här.

I våras var min dotter i USA. Med sej hem hade hon en del roliga garner som jag länge önskat. Quince&co är ett amerikanskt varumärke vars garner jag tittat länge på. Det är många vackra tröjor som jag sett uppstickade i deras olika garner. Att sedan garnerna är uppkallade efter fågelarter gör det hela ännu mera lockande för mej.
Så jag blev väldigt glad att få två härvor 'finch' i färgerna 'birds egg' och 'storm'.


Jag hade sedan länge tittat på den här mössan, med det passande namnet 'passerine'. Pilfinkar och gråsparvar är två av mina särskilda favoriter i fågelvärlden, och de tillhör just släktet Passer.

Garnet är helt fantastiskt att sticka med. Det är elastiskt och det är väldigt lätt att sticka jämnt – så länge man håller sej till slätstickning. Jag skulle gärna sticka en hel tröja eller kofta i det här garnet. Men se vad som hände när jag skulle sticka med två färger. 


Det är väldigt långa flotteringar, så jag var tvungen att binda trådarna på baksidan. Jag trodde att ojämnheterna skulle jämna ut sej när jag tvättade mössan. Men icke. Jag var väldigt noga med spänningen när jag stickade, men garnet betedde sej nästan som bomullsgarn när jag försökte blocka det.  
Jag tycker inte att detta är ett stort problem, jag är väldigt glad för min nya mössa, men jag kan inte låta bli att fundera på hur jag skulle kunna få tvåfärgsstickningen att se jämnare ut. Någon som har en idé?


Några tankar om beskrivningen, som är på engelska. Klar och tydlig och med ett diagram för sparvarna. Jag lade till en extra fågel och tio maskor, eftersom beskrivningen gav en mössa med 50 cm i omkrets. Det skulle blivit alldeles för litet för mitt stora huvud. 
Jag stickar gärna flera sparvmössor, fast i ett annat garn. 

onsdag 5 september 2018

Tour de Fleece 2018 har gått i mål....

skrivet av Charlotte Wiking

.... och här är min skörd.


Det är en blandad kompott, mest tvåtrådigt och naturfärgat, men en del experiment och färgglatt. Jag tänkte presentera några av garnerna när jag tar fram dem och arbetar med dem.

Först ut är detta garn.
Ullen är från ett blandrasfår, jag tror finull och gotland. Väldigt lättspunnet, blir ett rustikt garn. Kanske inte merinomjukt, men fullt möjligt att göra mössor, vantar, sjalar med mera
 av. Jag hade en speciell tanke när jag spann detta. Jag ville göra en mössa med flätor, att ge till fårets ägare.


Därför tvinnade jag garnet tre-trådigt. Ett tretrådigt garn blir rundare jämfört med ett tvåtrådigt. Det gör att ett flätmönster framträder tydligare.


Det är ännu viktigare att göra en provlapp, när man stickar med handspunnet, än med köpt garn. Här är provlappen på gång. Precis den stickfasthet jag önskade och avsåg – 18 maskor/10 cm!


Och här är den färdiga mössan. 
Antler hat är ett gratismönster från Tincanknits. Liksom deras andra mönster i alla storlekar från bebis till stor vuxen. Bra skrivet, på engelska, och med ett diagram som gör stickandet enkelt. Antler betyder hjorthorn och visst kan man se den ståtliga hjorten i många upplagor på mössan!


Uppifrån ser man att minskningarna är gjorda på ett finurligt sätt, så att det liknar en blomma.


Det gick åt nära nog 80 gram.

torsdag 12 juli 2018

Ett garn blir till

Tour de Fleece rullar vidare. 
Vi postar våra framsteg på instagram och facebook, men jag tänkte göra ett längre inlägg om hur ett garn blir till.


Den här ullen kommer från får som bor hos Örtagårdens lamm, i Vollsjö, i Skåne. Raserna som ingår är Suffolk, Leicester, Gotland och Finull. Så här ser ullen ut när den är tvättad.


Vi kardar ullen med en kardmaskin, som vevas för hand. Syftet är att få bort skräp och eventuella tovor, samt att fluffa upp ullen så att den blir möjlig att spinna till ett jämnt garn. Beroende på hur ullen såg ut från början kan sett vara ett ganska krävande arbete både vad gäller tid och kraft. Med tanke på att arbetet görs för hand blir det i alla fall skonsamt för ullfibern i jämförelse med att behandlas maskinellt.


En korg full med mjuka, rena ullmoln. Redo att spinnas till garn.


Med hjälp av spinnrock eller slända spinns ullen till ett entrådigt garn. Nu bestäms grovleken på det färdiga garnet. Det är ett mycket avkopplande arbete att sitta vid spinnrocken och låta garnet bli till. Det här garnet ska sedan tvinnas till ett tretrådigt garn.


Efter tvinning ska garnet tvättas. Då 'sätter sej' tvisten och garnet blir mjukare och vackrare. Varma sommardagar som i dag, torkar vi helst garnet ute på en gren i syrenbusken.


Så här ser garnet ut när det är färdigt. Det är en lång, men oerhört givande resa innan vi kommit hit. Nu kan vi fundera på vad nästa steg blir. Kanske ska garnet färgas, ska vi sticka eller väva?


Nu vilar vi i alla fall inför nästa etapp i Touren, vi som spinner och de som cyklar i Frankrike. Vi samlar våra krafter inför morgondagens äventyr. Och solen går ner i nordväst....

söndag 8 juli 2018

Nu spinner vi loss! Tour de Fleece 2018

Hej till alla, det var länge sedan.
Nu tänkte vi i alla fall komma igång igen. Humlorna ska vara med i Tour de Fleece. Tour de Fleece löper parallellt med Tour de France och engagerar spinnare i hela världen.

Mitt första projekt är detta.
Nöbbelövsull som vi har färgat själv.


Här har jag sorterat ullen efter färg. Det är tänkt att bli ett tvåradigt sockgarn.


Ullen är kardad och klar att spinnas.


I den här ordningen kommer färgerna att komma på sockorna. Det lila garnet är tänkt till häl, tå och kanske mudd.


Och här är resultatet från dag 1.
Garnet till första sockan spunnet och tvinnat, liksom garnet till häl och tå.

I morgon kör vi igen!

måndag 2 april 2018

Vinterns sista par?

De här vantarna till yngste sonen har på något underligt sätt inte velat bli färdiga. Jag har haft en vante klar, men den andra har inte velat bli färdig. Jag har tänkt att vintern är snart slut. Det behövs inga nya vantar. Men snön fortsätter att fall, trots att vi är inne i april. Och sonen fryser ännu när han cyklar på morgnarna. Så påskens projekt blev att göra färdigt andra vanten.



Jag gillar egentligen inte den här modellen av vante med tumkilen i sidan. Fast den är ganska praktisk och lätt att sticka.

Beskrivningen hittade jag i 'Knitting with Icelandic Wool' och deras namn är handtak. Jag har följt beskrivningen helt när det gäller själva vanten och antal maskor, men ändrat litegrann på ytmönstret. Tänkte is och jord och skog och norrsken och högst upp stjärnor på himlen. Vantarna finns i en storlek, som passade bra till sonens herr-small-hand.
Garnet är som sig bör Lett Lopi. Ett garn som jag gillar mycket och därför har en hel kasse full med rester av. Vantarna blev som dubbla av mönsterstickningen och riktigt varma.

Nu hoppas jag trots allt att det inte ska behövas varma vantar så länge till!

måndag 5 februari 2018

Djupdykning i portugisisk Merinoull!

Ull är livet! Det tycker iallafall två vintertrötta garnhumlor. Vi har fått fantastiskt fin ull från fårägare här i Skåne och det värmer garnhumlornashjärtan att få arbeta med svensk ull.



Mycket av ullen som finns att köpa på nätet är från Nya Zeeland.Att beställa ull från andra sidan jordklotet strider helt mot vår omtanke om miljön.Men varför leta så långt borta?Vi ville vidga våra vyer och prova på att spinna ull från andra fårraser än de svenska men det skulle ändå vara ull på nära håll. Merinoullen är ju väldigt eftertraktat för att det är så mjukt, men var hittar vi det utan att det ska fraktas så långt?Vi inriktade  oss på de europeiska fårraserna. I Lissabon hittade vi ,Retrosaria Rosa Pomar, som säljer merinoull från portugisiska Merinofår. Då jag har ett portugisiskt ursprung kändes det väldigt roligt att testa den ullen och kunna arbeta med båda den svenska och den portugisiska ullen. Men hur är då den ullen?


De portugisiska Merinofåren har funnits i  mer än 500 år och dess ull skiljer sig en del från den "vanliga" merino. Den är på 25 microns och har en stapellängd mellan 5 cm och 12,5 cm.Det som är utmärkande för den här ullen är dess spänstighet. Den har många likheter med den franska ullen Ramboullie, som också är väldigt spänstig och grövre än Merino generellt.Vi ska spinna och sticka med den och återkommer  med mer info om hur den känns och vad den kan tänkas passa till.

Den bearbetas utan några kemiska tillsatser, i några fårfarmar i Alentejo i södra Portugal. Fåren lever ett gott liv och vi får go,varm och gosig ull.

söndag 4 februari 2018

Två par vantar

Så här ser det ut i dag när man tittar ut från gårdsplanen. Snö och grå, vacker himmel. Men det blåser och det känns riktigt kallt när man kommer ut, trots att termometern bara är strax under noll.


Jag har två böcker av Jorid Linvik, Votteboka och Sokkeboka. Jag tycker bäst om den med vantar och jag har stickat flera av modellerna. Här är två par som jag stickat till barnbarnet på 3,5 år, här känd som Gullungen. Ja, i själva verket har jag stickat fem rävvantar, för de har en ovana att försvinna. Men farmor sticka så gärna nya.




Rävvantarna är stickade i en rest sockgarn från Malabrigo och ett tvåtrådigt handspunnet garn och elefantvantarna är i enbart handspunnet. Perfekt projekt för garnrester. Elefanterna skulle egentligen dansa på båda sidor av vanten, men jag valde att göra insidan randig i stället. 
De här är riktigt rolig stickning. Det går fort att göra ett par vantar i den här storleken. Beskrivningarna är lite annorlunda upplagda, men det går snabbt att sätts sig in i. Jag använde strumpstickor 2,75 mm.



Här är min senaste härva med handspunnet. Garnhumlorna var lite surmulna häromdagen, och väldigt trötta på gråväder. För att pigga upp oss tog och färgade lite ull i vårfärger. Jag kastade mig över detta gröna så snart det var torrt, och spann det och tvinnade tretrådigt. 70 gram och 175 meter. Kanske räcker det till sockor om jag tar en annan färg till hjälp.

Visserligen är grått en vacker färg, men glada färger piggar upp och får en att minnas att ljuset är på väg tillbaka och att våren snart är här.

tisdag 30 januari 2018

Målgång i januari-sock-stickningen.

Puh, jag hann! 
Jag har egen utmaning. Jag ska sticka ett par strumpor varje månad 2018. De ska stickas under månaden, och inte i efterhand. Det ska vara olika mönster. Jag hade en sådan utmaning även 2017, men den rann ut i sanden efter sex par. Så nu tar jag nya tag.


Januari-sockan är stickad från tån (Judy's magic cast on), med i-stickad, 'afterthought', häl. Ytmönstret 3 räta maskor, 1 avig, på fotens ovansida och runt på benet, övergår till slut i resår, 1 rät, 1 avig, och avslutas med 'Jeni's surprisingly stretchy bind off'. 
Jag har stickat på rundstickor 2,5 mm och med 56 maskor. 
Garnet är självrandande från OnLine, Supersocke 100, 1333 flower colour.

Det här är mitt favoritmönster just nu. Det finns inte nedskrivet, bara i mitt huvud. Jag tyckte inte om denna häl tidigare, men den är lätt att sticka och sitter bra på min fot.

Supersocke 100 är inte så vanligt i Sverige, men väl värt att prova. Det liknar Opal, är slitstarkt, innehåller 25% polyamid. Liksom Opal känns det lite strävt att sticka med, men mjuknar efter tvätt och användning.


Måste visa julklappen som min dotter gav mig. Hon har gjort den själv och jag tycker att den är så vacker. Dessutom håller den reda på min nystan.


Varför får bara hundar vara med här, undrar Silvi. Hon är tre år, Maine Coon. Lite försiktig kattfröken som gärna blir kliad bakom öronen och spinner högst av katterna.

söndag 21 januari 2018

Mamelucker och soldis


Vi har fått lite snö. I dag var det som att kliva in i ett mjölkpaket när man gick ut. Vitt på marken och en vit, tät dimma. Solen kämpar för att ta sig igenom slöjorna, men det blir nog inte sol och blå himmel i dag heller.


En som inte bryr sig det minsta om mina funderingar på vackert väder är Vilgot. Han gillar de flesta väder: 'Kasta bollen, matte!'


Så till saken. Mameluckerna alltså. 
Eftersom jag tycker det är ett roligt ord, har jag länge undrat varifrån ordet kommer.


Mamelucker är ett underplagg för damer i form av underbyxor, ofta i tunt elastiskt material, med ben som når ner på låret. De bärs över underbyxor, gördel eller strumpebandshållare för att täcka området mellan dessa och strumpskaftet.
Äldre tiders mamelucker var långa och snördes ihop vid vristen, så att en rynkad kant blev synlig. Dessa mamelucker bestod i allmänhet av två separata ben fästa i ett bälte, och var alltså inte hela byxor. På småflickor vars kjolar inte var hellånga skulle mameluckernas nedre del synas.

Mamluker var slavsoldater som användes av de muslimska kaliferna och andra islamiska härskare i Orienten. Mamluker tillskansade sig makten själva vid mer än ett tillfälle. Så skedde till exempel i Egypten i mitten av 1200-talet då en av slavar bestående livvakt åt sultanen grep makten i landet och bildade mamluksultanatet i Egypten vilket existerade ända fram till osmanernas erövring 1517, samt även i Delhisultanatet på 1200-talet.
Bilder och kursiv text från Wikipedia

Nu behöver jag inte undra längre.

Jag har i alla fall stickat Majas Mamelucker
Det har varit en del ståhej kring dessa. Mera info om detta finns här.


Nu åter till stickningen. Mina mamelucker är stickade i Rauma finull. Jag har stickat enligt beskrivningen, förutom att jag förlängt benen en smula. Stickor 3 mm.
Jag gillar allt med detta. Det är så superextra skönt att ha ett par värmande byxor under kjolen vid denna årstid. Mönstret är bra skrivet och intressant att sticka efter. Ska jag sticka fler par ska jag sticka in ett hålvarv för resår i midjan. Och jag gillar Rauma finull!