torsdag 12 juli 2018

Ett garn blir till

Tour de Fleece rullar vidare. 
Vi postar våra framsteg på instagram och facebook, men jag tänkte göra ett längre inlägg om hur ett garn blir till.


Den här ullen kommer från får som bor hos Örtagårdens lamm, i Vollsjö, i Skåne. Raserna som ingår är Suffolk, Leicester, Gotland och Finull. Så här ser ullen ut när den är tvättad.


Vi kardar ullen med en kardmaskin, som vevas för hand. Syftet är att få bort skräp och eventuella tovor, samt att fluffa upp ullen så att den blir möjlig att spinna till ett jämnt garn. Beroende på hur ullen såg ut från början kan sett vara ett ganska krävande arbete både vad gäller tid och kraft. Med tanke på att arbetet görs för hand blir det i alla fall skonsamt för ullfibern i jämförelse med att behandlas maskinellt.


En korg full med mjuka, rena ullmoln. Redo att spinnas till garn.


Med hjälp av spinnrock eller slända spinns ullen till ett entrådigt garn. Nu bestäms grovleken på det färdiga garnet. Det är ett mycket avkopplande arbete att sitta vid spinnrocken och låta garnet bli till. Det här garnet ska sedan tvinnas till ett tretrådigt garn.


Efter tvinning ska garnet tvättas. Då 'sätter sej' tvisten och garnet blir mjukare och vackrare. Varma sommardagar som i dag, torkar vi helst garnet ute på en gren i syrenbusken.


Så här ser garnet ut när det är färdigt. Det är en lång, men oerhört givande resa innan vi kommit hit. Nu kan vi fundera på vad nästa steg blir. Kanske ska garnet färgas, ska vi sticka eller väva?


Nu vilar vi i alla fall inför nästa etapp i Touren, vi som spinner och de som cyklar i Frankrike. Vi samlar våra krafter inför morgondagens äventyr. Och solen går ner i nordväst....

söndag 8 juli 2018

Nu spinner vi loss! Tour de Fleece 2018

Hej till alla, det var länge sedan.
Nu tänkte vi i alla fall komma igång igen. Humlorna ska vara med i Tour de Fleece. Tour de Fleece löper parallellt med Tour de France och engagerar spinnare i hela världen.

Mitt första projekt är detta.
Nöbbelövsull som vi har färgat själv.


Här har jag sorterat ullen efter färg. Det är tänkt att bli ett tvåradigt sockgarn.


Ullen är kardad och klar att spinnas.


I den här ordningen kommer färgerna att komma på sockorna. Det lila garnet är tänkt till häl, tå och kanske mudd.


Och här är resultatet från dag 1.
Garnet till första sockan spunnet och tvinnat, liksom garnet till häl och tå.

I morgon kör vi igen!

måndag 2 april 2018

Vinterns sista par?

De här vantarna till yngste sonen har på något underligt sätt inte velat bli färdiga. Jag har haft en vante klar, men den andra har inte velat bli färdig. Jag har tänkt att vintern är snart slut. Det behövs inga nya vantar. Men snön fortsätter att fall, trots att vi är inne i april. Och sonen fryser ännu när han cyklar på morgnarna. Så påskens projekt blev att göra färdigt andra vanten.



Jag gillar egentligen inte den här modellen av vante med tumkilen i sidan. Fast den är ganska praktisk och lätt att sticka.

Beskrivningen hittade jag i 'Knitting with Icelandic Wool' och deras namn är handtak. Jag har följt beskrivningen helt när det gäller själva vanten och antal maskor, men ändrat litegrann på ytmönstret. Tänkte is och jord och skog och norrsken och högst upp stjärnor på himlen. Vantarna finns i en storlek, som passade bra till sonens herr-small-hand.
Garnet är som sig bör Lett Lopi. Ett garn som jag gillar mycket och därför har en hel kasse full med rester av. Vantarna blev som dubbla av mönsterstickningen och riktigt varma.

Nu hoppas jag trots allt att det inte ska behövas varma vantar så länge till!

måndag 5 februari 2018

Djupdykning i portugisisk Merinoull!

Ull är livet! Det tycker iallafall två vintertrötta garnhumlor. Vi har fått fantastiskt fin ull från fårägare här i Skåne och det värmer garnhumlornashjärtan att få arbeta med svensk ull.



Mycket av ullen som finns att köpa på nätet är från Nya Zeeland.Att beställa ull från andra sidan jordklotet strider helt mot vår omtanke om miljön.Men varför leta så långt borta?Vi ville vidga våra vyer och prova på att spinna ull från andra fårraser än de svenska men det skulle ändå vara ull på nära håll. Merinoullen är ju väldigt eftertraktat för att det är så mjukt, men var hittar vi det utan att det ska fraktas så långt?Vi inriktade  oss på de europeiska fårraserna. I Lissabon hittade vi ,Retrosaria Rosa Pomar, som säljer merinoull från portugisiska Merinofår. Då jag har ett portugisiskt ursprung kändes det väldigt roligt att testa den ullen och kunna arbeta med båda den svenska och den portugisiska ullen. Men hur är då den ullen?


De portugisiska Merinofåren har funnits i  mer än 500 år och dess ull skiljer sig en del från den "vanliga" merino. Den är på 25 microns och har en stapellängd mellan 5 cm och 12,5 cm.Det som är utmärkande för den här ullen är dess spänstighet. Den har många likheter med den franska ullen Ramboullie, som också är väldigt spänstig och grövre än Merino generellt.Vi ska spinna och sticka med den och återkommer  med mer info om hur den känns och vad den kan tänkas passa till.

Den bearbetas utan några kemiska tillsatser, i några fårfarmar i Alentejo i södra Portugal. Fåren lever ett gott liv och vi får go,varm och gosig ull.

söndag 4 februari 2018

Två par vantar

Så här ser det ut i dag när man tittar ut från gårdsplanen. Snö och grå, vacker himmel. Men det blåser och det känns riktigt kallt när man kommer ut, trots att termometern bara är strax under noll.


Jag har två böcker av Jorid Linvik, Votteboka och Sokkeboka. Jag tycker bäst om den med vantar och jag har stickat flera av modellerna. Här är två par som jag stickat till barnbarnet på 3,5 år, här känd som Gullungen. Ja, i själva verket har jag stickat fem rävvantar, för de har en ovana att försvinna. Men farmor sticka så gärna nya.




Rävvantarna är stickade i en rest sockgarn från Malabrigo och ett tvåtrådigt handspunnet garn och elefantvantarna är i enbart handspunnet. Perfekt projekt för garnrester. Elefanterna skulle egentligen dansa på båda sidor av vanten, men jag valde att göra insidan randig i stället. 
De här är riktigt rolig stickning. Det går fort att göra ett par vantar i den här storleken. Beskrivningarna är lite annorlunda upplagda, men det går snabbt att sätts sig in i. Jag använde strumpstickor 2,75 mm.



Här är min senaste härva med handspunnet. Garnhumlorna var lite surmulna häromdagen, och väldigt trötta på gråväder. För att pigga upp oss tog och färgade lite ull i vårfärger. Jag kastade mig över detta gröna så snart det var torrt, och spann det och tvinnade tretrådigt. 70 gram och 175 meter. Kanske räcker det till sockor om jag tar en annan färg till hjälp.

Visserligen är grått en vacker färg, men glada färger piggar upp och får en att minnas att ljuset är på väg tillbaka och att våren snart är här.

tisdag 30 januari 2018

Målgång i januari-sock-stickningen.

Puh, jag hann! 
Jag har egen utmaning. Jag ska sticka ett par strumpor varje månad 2018. De ska stickas under månaden, och inte i efterhand. Det ska vara olika mönster. Jag hade en sådan utmaning även 2017, men den rann ut i sanden efter sex par. Så nu tar jag nya tag.


Januari-sockan är stickad från tån (Judy's magic cast on), med i-stickad, 'afterthought', häl. Ytmönstret 3 räta maskor, 1 avig, på fotens ovansida och runt på benet, övergår till slut i resår, 1 rät, 1 avig, och avslutas med 'Jeni's surprisingly stretchy bind off'. 
Jag har stickat på rundstickor 2,5 mm och med 56 maskor. 
Garnet är självrandande från OnLine, Supersocke 100, 1333 flower colour.

Det här är mitt favoritmönster just nu. Det finns inte nedskrivet, bara i mitt huvud. Jag tyckte inte om denna häl tidigare, men den är lätt att sticka och sitter bra på min fot.

Supersocke 100 är inte så vanligt i Sverige, men väl värt att prova. Det liknar Opal, är slitstarkt, innehåller 25% polyamid. Liksom Opal känns det lite strävt att sticka med, men mjuknar efter tvätt och användning.


Måste visa julklappen som min dotter gav mig. Hon har gjort den själv och jag tycker att den är så vacker. Dessutom håller den reda på min nystan.


Varför får bara hundar vara med här, undrar Silvi. Hon är tre år, Maine Coon. Lite försiktig kattfröken som gärna blir kliad bakom öronen och spinner högst av katterna.

söndag 21 januari 2018

Mamelucker och soldis


Vi har fått lite snö. I dag var det som att kliva in i ett mjölkpaket när man gick ut. Vitt på marken och en vit, tät dimma. Solen kämpar för att ta sig igenom slöjorna, men det blir nog inte sol och blå himmel i dag heller.


En som inte bryr sig det minsta om mina funderingar på vackert väder är Vilgot. Han gillar de flesta väder: 'Kasta bollen, matte!'


Så till saken. Mameluckerna alltså. 
Eftersom jag tycker det är ett roligt ord, har jag länge undrat varifrån ordet kommer.


Mamelucker är ett underplagg för damer i form av underbyxor, ofta i tunt elastiskt material, med ben som når ner på låret. De bärs över underbyxor, gördel eller strumpebandshållare för att täcka området mellan dessa och strumpskaftet.
Äldre tiders mamelucker var långa och snördes ihop vid vristen, så att en rynkad kant blev synlig. Dessa mamelucker bestod i allmänhet av två separata ben fästa i ett bälte, och var alltså inte hela byxor. På småflickor vars kjolar inte var hellånga skulle mameluckernas nedre del synas.

Mamluker var slavsoldater som användes av de muslimska kaliferna och andra islamiska härskare i Orienten. Mamluker tillskansade sig makten själva vid mer än ett tillfälle. Så skedde till exempel i Egypten i mitten av 1200-talet då en av slavar bestående livvakt åt sultanen grep makten i landet och bildade mamluksultanatet i Egypten vilket existerade ända fram till osmanernas erövring 1517, samt även i Delhisultanatet på 1200-talet.
Bilder och kursiv text från Wikipedia

Nu behöver jag inte undra längre.

Jag har i alla fall stickat Majas Mamelucker
Det har varit en del ståhej kring dessa. Mera info om detta finns här.


Nu åter till stickningen. Mina mamelucker är stickade i Rauma finull. Jag har stickat enligt beskrivningen, förutom att jag förlängt benen en smula. Stickor 3 mm.
Jag gillar allt med detta. Det är så superextra skönt att ha ett par värmande byxor under kjolen vid denna årstid. Mönstret är bra skrivet och intressant att sticka efter. Ska jag sticka fler par ska jag sticka in ett hålvarv för resår i midjan. Och jag gillar Rauma finull!


måndag 15 januari 2018

En fin, gammal kofta

 Häromdagen när jag var på vinden för att hämta lite saker, fick jag syn på en låda som var lite öppen. När jag tittade ner fick jag se den här koftan. Jag stickade den till min äldste son på hösten 1981. Han hade just fyllt ett år och jag tänkte att det skulle bli en bra kofta att ha under overallen. Koftan blev ett älsklingsplagg och jag tror att han hade den så gott som dagligen i ett helt år, utom under sommaren. Hans tre syskon har också haft koftan lika mycket, och den var utlånad till en bekants barn. Så fem barn mellan ett och två år har använt koftan. Ändå är den i skick som ny. Jag har lagat ett litet hål och  dolt några envisa fläckar bakom maskstygn. Nu är den på väg till barnbarnet, lille O.


Koftan är en barnvariant på setesdalsgenser, garnet är Peer Gynt och jag tror att den är stickad på stickor 3 mm. Den är ganska stadig i kvaliteten. Den är stickad som en 'riktig' norsk kofta, runt i ett stycke och klippts upp för ärmar och mitt fram. Ärmarna har fått en stickad infodring, men framkanterna har jag bara sytt ner. Jag har kostat på mig riktiga tennknappar. 
Jag tycker det är helt fantastiskt att den har hållit sig så fin. Den är 36 år gammal, och jag blir riktigt glad av att se att det lönar sig att sticka med riktigt ullgarn. Jag tror också att den lite tätare stickfastheten hjälper till att hålla form och fason. Jag inbillar mig att många moderna beskrivningar rekommenderar en glesare stickfasthet nu än man gjorde då.

söndag 7 januari 2018

Jag gillar ullbyxor

Paula är på en välbehövlig semester i Ostasien och jag försöker komma tillbaka till någorlunda regelbundna bloggvanor. Det har ju varit lite si och så med detta under hösten. Kommer även att försöka använda instagram, eftersom jag har förstått att det händer mycket där. Vi får se hur allt utvecklas i framtiden.

Mycket ull har det i alla fall varit under hösten och en hel del stickat har det också blivit. Mycket av det är redan bortgivet, eller i någon låda eller hög. Jag märker att det är dumt att inte ha dokumenterat det som jag har gjort. Jag kommer inte att gå tillbaka och uppdatera, men några projekt kanske dyker upp här vad tiden lider.

Idag är det en underbar dag här på Söderslätt. Allt är stilla, solen skiner och ingen vind. Det är lite frost i gräset så att det knastrar när man går.


Här är ett projekt som just passerat kvalitetskontrollen. De här byxorna i storlek 1 - 1,5 år har inte velat bli helt klara. Det är lite av ett restgarnsprojekt, där jag använt små nystan, som blivit över. Jag har övat på att sy på det stickade, och för första gången är jag nöjd med resultatet. Nu hoppas jag bara att mottagaren hinner använda dem innan han vuxit ur dem.

Mönstret är en blandning av flera olika. Jag gillar den breda ribbstickade mudden med dragsko och att det ribbade fortsätter ner på benets utsida. Det förlänger den tid barnet kan använda byxorna. Jag har gjort sex förkortade varv på bakstycket för passformens skull.

Jag har använt stickor 3,75 mm och garnet är olika merinogarner 200 m/100 g.

torsdag 4 januari 2018

Och ett par vantar med skånemotiv


Hej alla humlevänner!
Nu är det nytt år och vi tar nya tag i humleboet. Paula och jag har varit med i en aktivitet som heter #delavanten, som anordnas av Hemslöjden i Skåne. Paulas vantar kan du se i förra inlägget och här kommer mina.


Jag har funderat på att sticka ett par skånevantar ett tag, så hemslöjdens utställning kom som på beställning. Jag tänkte på vad som är Skåne för mig, och försökte sedan att designa vanten därefter. Skånegäss och korsvirke, hav och plöjda åkrar, rapsblommor och fågelsträck......
Mina vantar är stickade i Rauma finull på stickor 2,75 mm. Det finns en beskrivning, den kommer först att vara hos Hemslöjden sedan kommer den här på bloggen.

Kanske kan det vara värt att veta att alla vantar kommer att visas på utställning: 

– Hemslöjden i Skåne, Landskrona 20 januari–3 mars 2018

 Norrbottens Museum, Luleå 10 mars–30 april 2018




tisdag 2 januari 2018

Då-och-Nu

Här kommer en bild på mina vantar. Många skullle nog tycka att jag inte är riktigt klok som gav mig på detta. Det är nämligen mina första stickade vantar och första gången jag stickar flerfärgsstickning men jag vill visa, att om jag kan, kan alla. Dessa vantar kallar jag DÅ- och -NU -vanten. Detta beror på att jag kommer ursprungligen från Portugal men bott i Sverige nästan hela mitt 52-åriga liv och ville på något vis att vanten skulle återspegla detta. Med inspiration ifrån vinterbilden(http://www.solbergaby.se) fångade jag de nordiska/svenska vinterljuset och motivet på vanten har jag gjort om, men idén är tagen ur portugisisk sticktradition. Med andra ord lite av mig då och nu.
Paula Malmbergs foto.

söndag 10 september 2017

Mina radnor-sockar


Intresset för får och ull växer ju mer man kommer i kontakt med dem. I detta inlägget tänkte jag berätta lite mera om en sällsynt ras som heter Radnor och kommer från Wales.

Flock med radnor-får. Bild från http://www.hillradnor.org.uk/
Radnor, eller som rasen egentligen heter, Hill Radnor, kommer från isolerade områden i de höglänta delarna av Wales. Rasen har utvecklats under lång tid, utan så mycket inblandning från andra raser. Den är numera en sällsynt ras, med färre än 900 tackor. Huvud och ben är nougatfärgade och saknar ull. Ullen är 5 - 15 cm lång, medelgrov. Kan användas för mössor, sockor och tröjor. En del fällar är så mjuka att de kan användas för halsdukar och sjalar.

World of Wool hade råull från radnor till salu, och jag blev nyfiken och köpte 200 gram. Ullen var ganska trevlig, men tyvärr visade det sig att den var full av dödhår. Det var så mycket att det inte gick att bli av med under tvätt och kardning. Jag ville ändå sticka någonting och det fick bli ett par sockor.


Min dotter färgade ullen i tre färger med karamellfärg. Sedan spann jag den, i långa partier med varje färg, för att få ett självrandande garn. Till sist tvinnade jag med kedjetvinning. Resultatet blev ett tretrådigt, självrandande garn. 
Garnet var ganska stickigt och utan elasticitet, faktiskt inte alls roligt att jobba med. Därför blev jag glatt överraskad när jag provade sockorna och de visade sig vara sköna mot foten. 
Den första omgången garn räckte inte, därför är garnet till mudden färgad efteråt, och den fick bli rosa.


Stickor: strumpstickor, 3 mm.
44 m, från tån upp, fish-lips-kiss-heel.
Sockorna väger 85 gram!

Även om sockan är skön att ha på, och säkert kommer att hålla länge, så tror jag inte att jag kommer att köpa mera radnor-ull. Men den ullen jag fick, stämmer inte överens med hur den beskrivs i diverse böcker och på nätet. Kanske hade jag bara otur...

(Sockor nummer 6 detta år.)

torsdag 7 september 2017

Våra ulliga vänner

Garnhumlorna är tokiga i ull men det har ni nog redan förstått. Det är dock inte bara ullen som intresserar oss. Det är för oss väldigt viktigt och inte förhandlingsbart hur djuren, som förser oss med detta naturens guld, lever och mår. 

Till vår stora glädje blev vi i våras erbjudna ull från får som lever ett riktigt fint fårliv. För detta vill vi tacka Pelle och Tanja på Jonstorpsgårdeni Hallaröd och Ulla-Karin och Bo på Nöbbelövsgården i V Nöbbelöv.

Ullen har vi tvättat, kardat , och spunnet en del under sommaren och vår förhoppning är att vi ska kunna lägga ut en del till försäljning så småning om.Så att vi kan dela med oss av den glädjen och inspiration som ullen och garnet ger oss.
Fåren i Hallaröd

Ett av fåren i V Nöbbelöv


söndag 27 augusti 2017

Välkommen härliga höst!

Nu är min absoluta favoritårstid. Klar himmel, lagom varmt för en kopp te under äppelträdet, hösthallon och björnbär så mycket man orkar och ett överflöd av plommon. Man ser fåglar som man inte brukar se, för nu att det dags att flytta söderut för många.

Jag kardar och spinner, stickar och färgar. Nu är det tid för varma, mustiga höstfärger. Jag gör färdigt och sorterar. Här är det första projektet som blivit klart. Strumpor till mig, eller i varje fall att lägga i strumplådan.



Mönster: Ur mitt huvud. Från tån upp. 56 maskor. Fish-lips-kiss-heel. 2 x 2 ribb i mudden. Ett är det mönster jag tar till när jag vill göra det absolut enklaste.

Garn: Opal sockgarn i färg 9203. Härligt höstiga färger!
Rest av enfärgat Fabel för mudd, häl och tå.

Stickor: 2,25 mm rundstickor, 80 cm. Jag har stickat magic loop, en strumpa i taget.

Detta var strumppar nummer 5 för i år.

torsdag 22 juni 2017

GLAD MIDSOMMAR!

Glad midsommar !
 Under några veckor kommer vi att ligga lite lågt och njuta av sommaren.Jämfört med andra humlor som har fullt upp så här års,tar vi lite semester för att fylla på med ny energi och inspiration. 

tisdag 16 maj 2017

Magiskt!!!


Det var en riktig häftig känsla att spinna den här ullen. Jag köpte ullen från  world of wool som har en serie ull färgad i starka färgglada färger som fått namn efter olika planeter. Just den här heter Neptunus och den fullkomligt sprakar av färg. Tänk min förvåning när jag började spinna detta färgpaket och fram  växte det ett garn i brun-gula-gröna nyanser.
Att spinna ull som består av många olika färger är som att blanda färg på en palett och få alla möjliga nyanser. Jag har spunnit ullen så att färgerna blandades men genom att dela på ullflätan  på olika vis innan man spinner  kan man få väldigt olika resultat. I all sin enkelhet är det här magi . Helt magiskt!

måndag 15 maj 2017

Ull är gull

Hej igen. Det är en av garnhumlorna som är ute och surrar ett tag. 
Det har varit en härlig vårhelg, som gått helt i ullens tecken. Tvätta ull, torka ull, karda ull. Att känna de sträva fibrerna mot huden och doften av får i näsan. Att stå med händerna i hett vatten och försiktigt lägga ullen tillrätta i tvätthon och sedan få händer lena och mjuka av lanolinet. Att karda ullen till stora, fluffiga moln och tänka på hur den ska spinnas. För mig är det höjden av livskvalitet. 


Det här är ull från svenska korsningsfår, de får vi klippte för några veckor sedan. Härligt mjuk och lite sträv, som ull ska vara.
Absolut inget man blir rik på, men balsam för själen!


Det här kan jag nog inte räkna med, som ett helt par sockor, i mitt sockprojekt. Jag försöker testa mig fram till en bra babysocka som sitter kvar. Jag tror att jag är på väg att lyckas. Mössan följde med av bara farten. Är på väg till yngsta barnbarnet för utvärdering.


torsdag 4 maj 2017

Strump-par nummer 4/2017

Hu, vad det blåser. Inget bra flygväder för humlor!

Vi sitter inne och väntar på att vinden ska stillna. I lördags var vi och klippte får och nu har vi en del ull att tvätta och ta hand om. Mer om detta framöver....


Här är mitt senaste 'finished object'. Det fjärde sockparet blev klart i den fjärde månaden, men blev inte bloggade förrän i den femte. Helt ok för mig. 
Detta paret är till yngste sonen, som har smala fötter och därför kan jag nöja mig med 60 maskor på stickorna, som är 2,25 mm. 
Hälen är Fish-Lips-Kiss-Heel, som just nu är min favorit för tunnare sockor. 
Garnet är Opal i en 'lagom' färgglad variant. Nöjd med restgarnshälen och dito mudden. Jag tycker att strumporna blir mera personliga så. På köpet får man dessutom ut två par sockor.
Det här paret är stickat från tån och upp. Jag stickade och såg på tv – plötsligt upptäckte jag att jag hade en socka med tå i båda ändar, men ingen mudd. Så kan det gå. Rekommenderas inte!

Jag vill även passa på att visa mina nya sockblockare. Aldrig trodde jag att jag skulle köpa något sådant. Men efter att ha använt mina hemgjorda under en tid slog jag till och köpte ett par 'riktiga'. De här kommer från Woodico, har en fin finish och ett gulligt får. Finns i flera storlekar och med andra motiv. 


torsdag 27 april 2017

På gång

Aktiviteten är hög i garnhumleboet så här års, även om det inte avspeglas så mycket här på vår blogg. 
Jag har stickat en filt tillsammans med min dotter. Trots att hon bor på andra sidan Nordsjön, går det ju alldeles utmärkt att göra var sin del av ett sådant här projekt och sedan lägga ihop till ett färdigt resultat.


Det var riktigt roligt att välja färger och att kombinera de färdiga rutorna till en helhet. Det finns faktiskt ett system även om det inte är helt uppenbart. Filten är stickad i rätstickning, vilket gör den extra mjuk och gosig. Hoppas gullungens nyfödda lillebror blir nöjd!

Beskrivningen till filten är från de underbara Tin can knits. Jag blir mer och mer glad i deras modeller, som ofta går lätt att förändra så att de blir som man vill. Jag gillar också deras sätt att driva företag och deras medvetna val. Här kan du läsa om deras senaste projekt som är ett samarbete med andra designers mot malaria.


 Om du följer den här bloggen har du märkt att ull och spånad och får och färgning har fått en allt större plats här. Vi är båda två så fascinerade av vilka möjligheter som öppnar sig om man kan mera om detta. Det finns så många olika fårraser och alla har ull med olika egenskaper. Hittills har vi mest tittat på de brittiska raserna, men även vi i Sverige har en del inhemska får, som är väl värda att lära känna bättre. Man brukar räkna med 10 inhemska lantraser sedan tillkommer en del moderna raser och en del köttraser och blandningar som även de kan vara intressanta ur ullsynpunkt.

Vi tänker börja med att lära oss en del om lantraserna, och vi har börjat med värmlandsfåret. Vill du läsa mer om dem finns det en del här och mycket mera här.


Ullen från värmlandsfår finns i flera färger. Den är ganska lätt att karda och spinna. Garnet är väldigt vackert och får en fin struktur. Det passar bra till tröjor, vantar och sockor. För den som är känslig vill man kanske inte bära plaggen närmast kroppen. En ull som det var jätteroligt att arbeta med och jag skulle gärna göra en hel tröja i ull av värmlandsfår!

Hoppas att du tycker det är intressant att läsa om detta. Vi skulle bli glada om du kommenterar och har synpunkter!


tisdag 25 april 2017

Rödkål så det står härliga till!



Att färga garn med rödkål var verkligen en upplevelse.Det började med den mindre positiva lukten av kokt kål som bredde ut sig i hela mitt hem till något helt fantastiskt. 




Det visade sig att av ett enda kålhuvud kunde vi få minst tre olika färger. Genom att tilföra citron eller bakpulver fick vi vackra nyanser av grönt och rosa. Utan att förändra pH i färgbadet fick vi en sagolik blå nyans.När vi lät garnet ligga i alla de tre olika färgbaden fick vi en härva med mixade färger.



 Garnet är mjuk Blue faced Leicester och nylon, som passar perfekt till mjuka strumpor och andra hudnära plagg. Allt detta underbara kan ni se i vår butik Garnhumlan på Etsy.