fredag 14 september 2018

Sparvar och finkar....

av Charlotte Wiking

Nu närmar sej hösten, min favoritårstid. När frukten mognar och luften är klar. Och inte minst är det den tiden när man får ta på sina stickade tröjor och mössor.
Förra veckan stickade jag mej en ny mössa, som jag vill berätta om här.

I våras var min dotter i USA. Med sej hem hade hon en del roliga garner som jag länge önskat. Quince&co är ett amerikanskt varumärke vars garner jag tittat länge på. Det är många vackra tröjor som jag sett uppstickade i deras olika garner. Att sedan garnerna är uppkallade efter fågelarter gör det hela ännu mera lockande för mej.
Så jag blev väldigt glad att få två härvor 'finch' i färgerna 'birds egg' och 'storm'.


Jag hade sedan länge tittat på den här mössan, med det passande namnet 'passerine'. Pilfinkar och gråsparvar är två av mina särskilda favoriter i fågelvärlden, och de tillhör just släktet Passer.

Garnet är helt fantastiskt att sticka med. Det är elastiskt och det är väldigt lätt att sticka jämnt – så länge man håller sej till slätstickning. Jag skulle gärna sticka en hel tröja eller kofta i det här garnet. Men se vad som hände när jag skulle sticka med två färger. 


Det är väldigt långa flotteringar, så jag var tvungen att binda trådarna på baksidan. Jag trodde att ojämnheterna skulle jämna ut sej när jag tvättade mössan. Men icke. Jag var väldigt noga med spänningen när jag stickade, men garnet betedde sej nästan som bomullsgarn när jag försökte blocka det.  
Jag tycker inte att detta är ett stort problem, jag är väldigt glad för min nya mössa, men jag kan inte låta bli att fundera på hur jag skulle kunna få tvåfärgsstickningen att se jämnare ut. Någon som har en idé?


Några tankar om beskrivningen, som är på engelska. Klar och tydlig och med ett diagram för sparvarna. Jag lade till en extra fågel och tio maskor, eftersom beskrivningen gav en mössa med 50 cm i omkrets. Det skulle blivit alldeles för litet för mitt stora huvud. 
Jag stickar gärna flera sparvmössor, fast i ett annat garn. 

onsdag 5 september 2018

Tour de Fleece 2018 har gått i mål....

skrivet av Charlotte Wiking

.... och här är min skörd.


Det är en blandad kompott, mest tvåtrådigt och naturfärgat, men en del experiment och färgglatt. Jag tänkte presentera några av garnerna när jag tar fram dem och arbetar med dem.

Först ut är detta garn.
Ullen är från ett blandrasfår, jag tror finull och gotland. Väldigt lättspunnet, blir ett rustikt garn. Kanske inte merinomjukt, men fullt möjligt att göra mössor, vantar, sjalar med mera
 av. Jag hade en speciell tanke när jag spann detta. Jag ville göra en mössa med flätor, att ge till fårets ägare.


Därför tvinnade jag garnet tre-trådigt. Ett tretrådigt garn blir rundare jämfört med ett tvåtrådigt. Det gör att ett flätmönster framträder tydligare.


Det är ännu viktigare att göra en provlapp, när man stickar med handspunnet, än med köpt garn. Här är provlappen på gång. Precis den stickfasthet jag önskade och avsåg – 18 maskor/10 cm!


Och här är den färdiga mössan. 
Antler hat är ett gratismönster från Tincanknits. Liksom deras andra mönster i alla storlekar från bebis till stor vuxen. Bra skrivet, på engelska, och med ett diagram som gör stickandet enkelt. Antler betyder hjorthorn och visst kan man se den ståtliga hjorten i många upplagor på mössan!


Uppifrån ser man att minskningarna är gjorda på ett finurligt sätt, så att det liknar en blomma.


Det gick åt nära nog 80 gram.

torsdag 12 juli 2018

Ett garn blir till

Tour de Fleece rullar vidare. 
Vi postar våra framsteg på instagram och facebook, men jag tänkte göra ett längre inlägg om hur ett garn blir till.


Den här ullen kommer från får som bor hos Örtagårdens lamm, i Vollsjö, i Skåne. Raserna som ingår är Suffolk, Leicester, Gotland och Finull. Så här ser ullen ut när den är tvättad.


Vi kardar ullen med en kardmaskin, som vevas för hand. Syftet är att få bort skräp och eventuella tovor, samt att fluffa upp ullen så att den blir möjlig att spinna till ett jämnt garn. Beroende på hur ullen såg ut från början kan sett vara ett ganska krävande arbete både vad gäller tid och kraft. Med tanke på att arbetet görs för hand blir det i alla fall skonsamt för ullfibern i jämförelse med att behandlas maskinellt.


En korg full med mjuka, rena ullmoln. Redo att spinnas till garn.


Med hjälp av spinnrock eller slända spinns ullen till ett entrådigt garn. Nu bestäms grovleken på det färdiga garnet. Det är ett mycket avkopplande arbete att sitta vid spinnrocken och låta garnet bli till. Det här garnet ska sedan tvinnas till ett tretrådigt garn.


Efter tvinning ska garnet tvättas. Då 'sätter sej' tvisten och garnet blir mjukare och vackrare. Varma sommardagar som i dag, torkar vi helst garnet ute på en gren i syrenbusken.


Så här ser garnet ut när det är färdigt. Det är en lång, men oerhört givande resa innan vi kommit hit. Nu kan vi fundera på vad nästa steg blir. Kanske ska garnet färgas, ska vi sticka eller väva?


Nu vilar vi i alla fall inför nästa etapp i Touren, vi som spinner och de som cyklar i Frankrike. Vi samlar våra krafter inför morgondagens äventyr. Och solen går ner i nordväst....

söndag 8 juli 2018

Nu spinner vi loss! Tour de Fleece 2018

Hej till alla, det var länge sedan.
Nu tänkte vi i alla fall komma igång igen. Humlorna ska vara med i Tour de Fleece. Tour de Fleece löper parallellt med Tour de France och engagerar spinnare i hela världen.

Mitt första projekt är detta.
Nöbbelövsull som vi har färgat själv.


Här har jag sorterat ullen efter färg. Det är tänkt att bli ett tvåradigt sockgarn.


Ullen är kardad och klar att spinnas.


I den här ordningen kommer färgerna att komma på sockorna. Det lila garnet är tänkt till häl, tå och kanske mudd.


Och här är resultatet från dag 1.
Garnet till första sockan spunnet och tvinnat, liksom garnet till häl och tå.

I morgon kör vi igen!

måndag 2 april 2018

Vinterns sista par?

De här vantarna till yngste sonen har på något underligt sätt inte velat bli färdiga. Jag har haft en vante klar, men den andra har inte velat bli färdig. Jag har tänkt att vintern är snart slut. Det behövs inga nya vantar. Men snön fortsätter att fall, trots att vi är inne i april. Och sonen fryser ännu när han cyklar på morgnarna. Så påskens projekt blev att göra färdigt andra vanten.



Jag gillar egentligen inte den här modellen av vante med tumkilen i sidan. Fast den är ganska praktisk och lätt att sticka.

Beskrivningen hittade jag i 'Knitting with Icelandic Wool' och deras namn är handtak. Jag har följt beskrivningen helt när det gäller själva vanten och antal maskor, men ändrat litegrann på ytmönstret. Tänkte is och jord och skog och norrsken och högst upp stjärnor på himlen. Vantarna finns i en storlek, som passade bra till sonens herr-small-hand.
Garnet är som sig bör Lett Lopi. Ett garn som jag gillar mycket och därför har en hel kasse full med rester av. Vantarna blev som dubbla av mönsterstickningen och riktigt varma.

Nu hoppas jag trots allt att det inte ska behövas varma vantar så länge till!

måndag 5 februari 2018

Djupdykning i portugisisk Merinoull!

Ull är livet! Det tycker iallafall två vintertrötta garnhumlor. Vi har fått fantastiskt fin ull från fårägare här i Skåne och det värmer garnhumlornashjärtan att få arbeta med svensk ull.



Mycket av ullen som finns att köpa på nätet är från Nya Zeeland.Att beställa ull från andra sidan jordklotet strider helt mot vår omtanke om miljön.Men varför leta så långt borta?Vi ville vidga våra vyer och prova på att spinna ull från andra fårraser än de svenska men det skulle ändå vara ull på nära håll. Merinoullen är ju väldigt eftertraktat för att det är så mjukt, men var hittar vi det utan att det ska fraktas så långt?Vi inriktade  oss på de europeiska fårraserna. I Lissabon hittade vi ,Retrosaria Rosa Pomar, som säljer merinoull från portugisiska Merinofår. Då jag har ett portugisiskt ursprung kändes det väldigt roligt att testa den ullen och kunna arbeta med båda den svenska och den portugisiska ullen. Men hur är då den ullen?


De portugisiska Merinofåren har funnits i  mer än 500 år och dess ull skiljer sig en del från den "vanliga" merino. Den är på 25 microns och har en stapellängd mellan 5 cm och 12,5 cm.Det som är utmärkande för den här ullen är dess spänstighet. Den har många likheter med den franska ullen Ramboullie, som också är väldigt spänstig och grövre än Merino generellt.Vi ska spinna och sticka med den och återkommer  med mer info om hur den känns och vad den kan tänkas passa till.

Den bearbetas utan några kemiska tillsatser, i några fårfarmar i Alentejo i södra Portugal. Fåren lever ett gott liv och vi får go,varm och gosig ull.

söndag 4 februari 2018

Två par vantar

Så här ser det ut i dag när man tittar ut från gårdsplanen. Snö och grå, vacker himmel. Men det blåser och det känns riktigt kallt när man kommer ut, trots att termometern bara är strax under noll.


Jag har två böcker av Jorid Linvik, Votteboka och Sokkeboka. Jag tycker bäst om den med vantar och jag har stickat flera av modellerna. Här är två par som jag stickat till barnbarnet på 3,5 år, här känd som Gullungen. Ja, i själva verket har jag stickat fem rävvantar, för de har en ovana att försvinna. Men farmor sticka så gärna nya.




Rävvantarna är stickade i en rest sockgarn från Malabrigo och ett tvåtrådigt handspunnet garn och elefantvantarna är i enbart handspunnet. Perfekt projekt för garnrester. Elefanterna skulle egentligen dansa på båda sidor av vanten, men jag valde att göra insidan randig i stället. 
De här är riktigt rolig stickning. Det går fort att göra ett par vantar i den här storleken. Beskrivningarna är lite annorlunda upplagda, men det går snabbt att sätts sig in i. Jag använde strumpstickor 2,75 mm.



Här är min senaste härva med handspunnet. Garnhumlorna var lite surmulna häromdagen, och väldigt trötta på gråväder. För att pigga upp oss tog och färgade lite ull i vårfärger. Jag kastade mig över detta gröna så snart det var torrt, och spann det och tvinnade tretrådigt. 70 gram och 175 meter. Kanske räcker det till sockor om jag tar en annan färg till hjälp.

Visserligen är grått en vacker färg, men glada färger piggar upp och får en att minnas att ljuset är på väg tillbaka och att våren snart är här.

tisdag 30 januari 2018

Målgång i januari-sock-stickningen.

Puh, jag hann! 
Jag har egen utmaning. Jag ska sticka ett par strumpor varje månad 2018. De ska stickas under månaden, och inte i efterhand. Det ska vara olika mönster. Jag hade en sådan utmaning även 2017, men den rann ut i sanden efter sex par. Så nu tar jag nya tag.


Januari-sockan är stickad från tån (Judy's magic cast on), med i-stickad, 'afterthought', häl. Ytmönstret 3 räta maskor, 1 avig, på fotens ovansida och runt på benet, övergår till slut i resår, 1 rät, 1 avig, och avslutas med 'Jeni's surprisingly stretchy bind off'. 
Jag har stickat på rundstickor 2,5 mm och med 56 maskor. 
Garnet är självrandande från OnLine, Supersocke 100, 1333 flower colour.

Det här är mitt favoritmönster just nu. Det finns inte nedskrivet, bara i mitt huvud. Jag tyckte inte om denna häl tidigare, men den är lätt att sticka och sitter bra på min fot.

Supersocke 100 är inte så vanligt i Sverige, men väl värt att prova. Det liknar Opal, är slitstarkt, innehåller 25% polyamid. Liksom Opal känns det lite strävt att sticka med, men mjuknar efter tvätt och användning.


Måste visa julklappen som min dotter gav mig. Hon har gjort den själv och jag tycker att den är så vacker. Dessutom håller den reda på min nystan.


Varför får bara hundar vara med här, undrar Silvi. Hon är tre år, Maine Coon. Lite försiktig kattfröken som gärna blir kliad bakom öronen och spinner högst av katterna.

söndag 21 januari 2018

Mamelucker och soldis


Vi har fått lite snö. I dag var det som att kliva in i ett mjölkpaket när man gick ut. Vitt på marken och en vit, tät dimma. Solen kämpar för att ta sig igenom slöjorna, men det blir nog inte sol och blå himmel i dag heller.


En som inte bryr sig det minsta om mina funderingar på vackert väder är Vilgot. Han gillar de flesta väder: 'Kasta bollen, matte!'


Så till saken. Mameluckerna alltså. 
Eftersom jag tycker det är ett roligt ord, har jag länge undrat varifrån ordet kommer.


Mamelucker är ett underplagg för damer i form av underbyxor, ofta i tunt elastiskt material, med ben som når ner på låret. De bärs över underbyxor, gördel eller strumpebandshållare för att täcka området mellan dessa och strumpskaftet.
Äldre tiders mamelucker var långa och snördes ihop vid vristen, så att en rynkad kant blev synlig. Dessa mamelucker bestod i allmänhet av två separata ben fästa i ett bälte, och var alltså inte hela byxor. På småflickor vars kjolar inte var hellånga skulle mameluckernas nedre del synas.

Mamluker var slavsoldater som användes av de muslimska kaliferna och andra islamiska härskare i Orienten. Mamluker tillskansade sig makten själva vid mer än ett tillfälle. Så skedde till exempel i Egypten i mitten av 1200-talet då en av slavar bestående livvakt åt sultanen grep makten i landet och bildade mamluksultanatet i Egypten vilket existerade ända fram till osmanernas erövring 1517, samt även i Delhisultanatet på 1200-talet.
Bilder och kursiv text från Wikipedia

Nu behöver jag inte undra längre.

Jag har i alla fall stickat Majas Mamelucker
Det har varit en del ståhej kring dessa. Mera info om detta finns här.


Nu åter till stickningen. Mina mamelucker är stickade i Rauma finull. Jag har stickat enligt beskrivningen, förutom att jag förlängt benen en smula. Stickor 3 mm.
Jag gillar allt med detta. Det är så superextra skönt att ha ett par värmande byxor under kjolen vid denna årstid. Mönstret är bra skrivet och intressant att sticka efter. Ska jag sticka fler par ska jag sticka in ett hålvarv för resår i midjan. Och jag gillar Rauma finull!


måndag 15 januari 2018

En fin, gammal kofta

 Häromdagen när jag var på vinden för att hämta lite saker, fick jag syn på en låda som var lite öppen. När jag tittade ner fick jag se den här koftan. Jag stickade den till min äldste son på hösten 1981. Han hade just fyllt ett år och jag tänkte att det skulle bli en bra kofta att ha under overallen. Koftan blev ett älsklingsplagg och jag tror att han hade den så gott som dagligen i ett helt år, utom under sommaren. Hans tre syskon har också haft koftan lika mycket, och den var utlånad till en bekants barn. Så fem barn mellan ett och två år har använt koftan. Ändå är den i skick som ny. Jag har lagat ett litet hål och  dolt några envisa fläckar bakom maskstygn. Nu är den på väg till barnbarnet, lille O.


Koftan är en barnvariant på setesdalsgenser, garnet är Peer Gynt och jag tror att den är stickad på stickor 3 mm. Den är ganska stadig i kvaliteten. Den är stickad som en 'riktig' norsk kofta, runt i ett stycke och klippts upp för ärmar och mitt fram. Ärmarna har fått en stickad infodring, men framkanterna har jag bara sytt ner. Jag har kostat på mig riktiga tennknappar. 
Jag tycker det är helt fantastiskt att den har hållit sig så fin. Den är 36 år gammal, och jag blir riktigt glad av att se att det lönar sig att sticka med riktigt ullgarn. Jag tror också att den lite tätare stickfastheten hjälper till att hålla form och fason. Jag inbillar mig att många moderna beskrivningar rekommenderar en glesare stickfasthet nu än man gjorde då.

söndag 7 januari 2018

Jag gillar ullbyxor

Paula är på en välbehövlig semester i Ostasien och jag försöker komma tillbaka till någorlunda regelbundna bloggvanor. Det har ju varit lite si och så med detta under hösten. Kommer även att försöka använda instagram, eftersom jag har förstått att det händer mycket där. Vi får se hur allt utvecklas i framtiden.

Mycket ull har det i alla fall varit under hösten och en hel del stickat har det också blivit. Mycket av det är redan bortgivet, eller i någon låda eller hög. Jag märker att det är dumt att inte ha dokumenterat det som jag har gjort. Jag kommer inte att gå tillbaka och uppdatera, men några projekt kanske dyker upp här vad tiden lider.

Idag är det en underbar dag här på Söderslätt. Allt är stilla, solen skiner och ingen vind. Det är lite frost i gräset så att det knastrar när man går.


Här är ett projekt som just passerat kvalitetskontrollen. De här byxorna i storlek 1 - 1,5 år har inte velat bli helt klara. Det är lite av ett restgarnsprojekt, där jag använt små nystan, som blivit över. Jag har övat på att sy på det stickade, och för första gången är jag nöjd med resultatet. Nu hoppas jag bara att mottagaren hinner använda dem innan han vuxit ur dem.

Mönstret är en blandning av flera olika. Jag gillar den breda ribbstickade mudden med dragsko och att det ribbade fortsätter ner på benets utsida. Det förlänger den tid barnet kan använda byxorna. Jag har gjort sex förkortade varv på bakstycket för passformens skull.

Jag har använt stickor 3,75 mm och garnet är olika merinogarner 200 m/100 g.

torsdag 4 januari 2018

Och ett par vantar med skånemotiv


Hej alla humlevänner!
Nu är det nytt år och vi tar nya tag i humleboet. Paula och jag har varit med i en aktivitet som heter #delavanten, som anordnas av Hemslöjden i Skåne. Paulas vantar kan du se i förra inlägget och här kommer mina.


Jag har funderat på att sticka ett par skånevantar ett tag, så hemslöjdens utställning kom som på beställning. Jag tänkte på vad som är Skåne för mig, och försökte sedan att designa vanten därefter. Skånegäss och korsvirke, hav och plöjda åkrar, rapsblommor och fågelsträck......
Mina vantar är stickade i Rauma finull på stickor 2,75 mm. Det finns en beskrivning, den kommer först att vara hos Hemslöjden sedan kommer den här på bloggen.

Kanske kan det vara värt att veta att alla vantar kommer att visas på utställning: 

– Hemslöjden i Skåne, Landskrona 20 januari–3 mars 2018

 Norrbottens Museum, Luleå 10 mars–30 april 2018




tisdag 2 januari 2018

Då-och-Nu

Här kommer en bild på mina vantar. Många skullle nog tycka att jag inte är riktigt klok som gav mig på detta. Det är nämligen mina första stickade vantar och första gången jag stickar flerfärgsstickning men jag vill visa, att om jag kan, kan alla. Dessa vantar kallar jag DÅ- och -NU -vanten. Detta beror på att jag kommer ursprungligen från Portugal men bott i Sverige nästan hela mitt 52-åriga liv och ville på något vis att vanten skulle återspegla detta. Med inspiration ifrån vinterbilden(http://www.solbergaby.se) fångade jag de nordiska/svenska vinterljuset och motivet på vanten har jag gjort om, men idén är tagen ur portugisisk sticktradition. Med andra ord lite av mig då och nu.
Paula Malmbergs foto.

söndag 10 september 2017

Mina radnor-sockar


Intresset för får och ull växer ju mer man kommer i kontakt med dem. I detta inlägget tänkte jag berätta lite mera om en sällsynt ras som heter Radnor och kommer från Wales.

Flock med radnor-får. Bild från http://www.hillradnor.org.uk/
Radnor, eller som rasen egentligen heter, Hill Radnor, kommer från isolerade områden i de höglänta delarna av Wales. Rasen har utvecklats under lång tid, utan så mycket inblandning från andra raser. Den är numera en sällsynt ras, med färre än 900 tackor. Huvud och ben är nougatfärgade och saknar ull. Ullen är 5 - 15 cm lång, medelgrov. Kan användas för mössor, sockor och tröjor. En del fällar är så mjuka att de kan användas för halsdukar och sjalar.

World of Wool hade råull från radnor till salu, och jag blev nyfiken och köpte 200 gram. Ullen var ganska trevlig, men tyvärr visade det sig att den var full av dödhår. Det var så mycket att det inte gick att bli av med under tvätt och kardning. Jag ville ändå sticka någonting och det fick bli ett par sockor.


Min dotter färgade ullen i tre färger med karamellfärg. Sedan spann jag den, i långa partier med varje färg, för att få ett självrandande garn. Till sist tvinnade jag med kedjetvinning. Resultatet blev ett tretrådigt, självrandande garn. 
Garnet var ganska stickigt och utan elasticitet, faktiskt inte alls roligt att jobba med. Därför blev jag glatt överraskad när jag provade sockorna och de visade sig vara sköna mot foten. 
Den första omgången garn räckte inte, därför är garnet till mudden färgad efteråt, och den fick bli rosa.


Stickor: strumpstickor, 3 mm.
44 m, från tån upp, fish-lips-kiss-heel.
Sockorna väger 85 gram!

Även om sockan är skön att ha på, och säkert kommer att hålla länge, så tror jag inte att jag kommer att köpa mera radnor-ull. Men den ullen jag fick, stämmer inte överens med hur den beskrivs i diverse böcker och på nätet. Kanske hade jag bara otur...

(Sockor nummer 6 detta år.)

torsdag 7 september 2017

Våra ulliga vänner

Garnhumlorna är tokiga i ull men det har ni nog redan förstått. Det är dock inte bara ullen som intresserar oss. Det är för oss väldigt viktigt och inte förhandlingsbart hur djuren, som förser oss med detta naturens guld, lever och mår. 

Till vår stora glädje blev vi i våras erbjudna ull från får som lever ett riktigt fint fårliv. För detta vill vi tacka Pelle och Tanja på Jonstorpsgårdeni Hallaröd och Ulla-Karin och Bo på Nöbbelövsgården i V Nöbbelöv.

Ullen har vi tvättat, kardat , och spunnet en del under sommaren och vår förhoppning är att vi ska kunna lägga ut en del till försäljning så småning om.Så att vi kan dela med oss av den glädjen och inspiration som ullen och garnet ger oss.
Fåren i Hallaröd

Ett av fåren i V Nöbbelöv


söndag 27 augusti 2017

Välkommen härliga höst!

Nu är min absoluta favoritårstid. Klar himmel, lagom varmt för en kopp te under äppelträdet, hösthallon och björnbär så mycket man orkar och ett överflöd av plommon. Man ser fåglar som man inte brukar se, för nu att det dags att flytta söderut för många.

Jag kardar och spinner, stickar och färgar. Nu är det tid för varma, mustiga höstfärger. Jag gör färdigt och sorterar. Här är det första projektet som blivit klart. Strumpor till mig, eller i varje fall att lägga i strumplådan.



Mönster: Ur mitt huvud. Från tån upp. 56 maskor. Fish-lips-kiss-heel. 2 x 2 ribb i mudden. Ett är det mönster jag tar till när jag vill göra det absolut enklaste.

Garn: Opal sockgarn i färg 9203. Härligt höstiga färger!
Rest av enfärgat Fabel för mudd, häl och tå.

Stickor: 2,25 mm rundstickor, 80 cm. Jag har stickat magic loop, en strumpa i taget.

Detta var strumppar nummer 5 för i år.

torsdag 22 juni 2017

GLAD MIDSOMMAR!

Glad midsommar !
 Under några veckor kommer vi att ligga lite lågt och njuta av sommaren.Jämfört med andra humlor som har fullt upp så här års,tar vi lite semester för att fylla på med ny energi och inspiration.