tisdag 26 november 2019

Vad kan vara vackrare än lite garn?

Av en god vän fick jag för någon vecka sedan lite spännande fiber (stort tack, kära D!). Och vad kan glädja mej mera än att få spinna, för mej, okända raser. I ett äldre inlägg på bloggen har jag berättat om mitt projekt, att spinna garn av olika fårraser, och sticka en filt. Det projektet har vilat lite, men nu blev jag inspirerad igen! 
I handen har jag garn från fem olika, äldre europeiska raser. De är inte färgade, utan har sina ursprungliga färger. Färgen på djuren kan inom vissa raser variera, medan den hos en del andra är konstant. Den moderna textilindustrin efterfrågar mest vit ull, därför har man inom nyare raser ofta försökt avla på de vita djuren.

De äldre raserna har dessutom ofta märghår insprängda i ullen. De kan göra att garnet blir mindre mjukt, men de ger en vacker karaktär och de bidrar till en ökad slitstyrka hos det färdiga plagget.


Jag brukar alltid försöka fördjupa mej i de olika rasernas historia när jag träffar på dem. Många gamla raser är på gränsen till att försvinna, men entusiaster håller dem vid liv, och en del till och med ökar i antal. Ofta är dessa raser mycket härdiga och duktiga naturvårdare tack vare sin förmåga att beta sly och grovt gräs. Det gör även att de är billiga att föda, då deras behov av kraftfoder är litet.

Jag nämner de olika raserna uppifrån och ner, men är du mera intresserad är Wikipedia och olika rasföreningar ett bra tips.


Coburger Fuchs. Lammen föds 'rävröda', därav namnet. Senare bleknar ullen, de vuxna fåren har en mer eller mindre uttalad rödbrun ton i ullen.
Skudde. En gammal ras med ursprung i Baltikum och med ett kul namn. Rasen dog nästan ut under andra världskriget. Efter krigets slut fanns färre än 100 kända individer. De räddades av privatpersoner och djurparker och nu finns några tusental djur.
Manx Loaghtan. Kommer från Isle of Man i Storbritannien. En ras som uppskattas för både ull och kött. Är speciell med upp till tre par horn.
Ouessant. Kommer från den franska ön med samma namn. Sägs vara världens minsta fårras, med en mankhöjd på 45–50 cm. Hålls främst för sin ull, som är riktigt mjuk.
Strävulligt preussiskt lantrasfår. Finns främst på den tyska ön Rügen. Liknar våra gotlandsfår, med sin grå ull och sina svarta ben och svarta huvuden. Ullen är dock inte lika glansig som den hos gotlandsfår.



Vi arbetar på att bygga upp Garnhumlans hemsida. Sakta går det framåt. Där kommer man att kunna köpa handfärgade garner, handspunna garner, ull, och annat som vi tillverkar i vår verkstad. Just nu finns dessa garner i shopen. Välkommen!