tisdag 28 februari 2012

Raggsockor


Experimentet är avslutat. En tråd Fabel och en tråd Drops Alpaca stickade tillsammans på stickor 4,5 mm blir väldigt trevligt som raggsockor. Fabel är svart-vit melerat och alpackan är grafitgrå. Jag hoppas och tror att slitstyrkan är bra, men vad jag är säker på är att de är riktigt varma!




Jag stickade från tån och upp, som jag gör för det mesta numera. För storlek 43 ungefär, hade jag 48 maskor på ett varv. Resårstickning 3 + 1. Kilhäl. Avslutade upptill med estnisk avmaskning i kontrastfärg. Detta är en bra elastisk avmaskning.


söndag 26 februari 2012

Muddar i kontstickning, entrelac eller näverstickning



Efter strumporna i förra inlägget blev det en del garn över. Då ville jag pröva att göra muddar i kontstickning.
Det finns gott om länkar till filmer på nätet om man söker på entrelac, som kontstickning heter på engelska. När man väl kommit igång och stickat första raden av rutor, går det ganska lätt.





Mina muddar har rutor som är 5 maskor breda. Ganska snabbt tyckte jag att det blev lite jobbigt att hela tiden vända efter varje varv för att sticka tillbaka på avigsidan. Men efter att ha kommit underfund med hur man kan sticka baklänges, slapp jag vända och kunde sticka alla varv från rätsidan. Sedan gick det lätt som en plätt.



Den här bilden gör färgerna rättvisa. Vackra nyanser, som verkligen kommer till sin rätt här.
Ett varv består av 6 rutor. Jag stickade på strumpstickor 3 mm utom mitt på mudden där jag använde 2,5 mm för att få lite passform.



Det här var skoj. Jag provar gärna igen. 





söndag 19 februari 2012

Om att sticka sockor...



Det är något magiskt med att sticka sockor. Nästan klar med den turkos koftan (bara ena knäppkanten kvar), känner jag plötsligt att: Nej, nu måste jag sticka ett par strumpor. Fram med stickor och garn, och idéer saknas aldrig.
 Varför är det så?
Äldre väninnor tittar lite misstänksamt. Sticka sockor! När man kan köpa till en bråkdel av kostnaden!
Många yngre tar gärna på sej ett par hemmastickade, men tycker att det är jobbigt att sticka själv.
Och så är det då vi. Vi som inte kan låta bli. Fast vi stickat hundratals par.




 Och alla är olika. Olika garner, färger, modeller, storlekar. 
Och det är väl en del av tjusningen. När man väl kommit på hur det fungerar och kan sticka efter eget huvud. Prova en ny typ av häl, sticka från tån och upp, prova ett nytt strukturmönster...




Kul att ge bort är det också. Lite lagom stort och omtänksamt. Ett par sockor att värma frusna fötter i favoritfärgen. Kanske med instickat årtal eller namn.




Och så är det ju det här med internet. När jag var barn och lärde mej sticka fanns det ett sätt att sticka strumpor. Uppifrån, resår 2 + 2, kilhäl och stjärntå.



Nu finns ju nätet. En ocean av möligheter. Man kan prata med någon i Seattle om en mönsterdetalj. Få inspiration av en kvinna från Peru. Se 4000 varianter av samma modell. Läsa om garner och utbyta idéer.
I går laddade jag ner min första e-bok om stickning.



Jag gillar Cat Bordhis tidigare böcker och tittar gärna på hennes filmklipp när jag vill ha hjälp. Besök gärna hennes hemsida, det är den värd. 
Så snart dyker det kanske upp sockor med tomathälar här på bloggen.



Skånevinter.
En bild tagen från vårt köksfönster nu i veckan.


De andra bilderna i inlägget visar ett experiment med att sticka raggsockor i Fabel och Alpaca från Drops. Söker efter extra värme men ändå hög slitstyrka. Återkommer.

Det andra paret är i Schoppelwolle Crazy Zauberball i en färg som jag älskar. Mina vanliga strumpor på stickor 2.5 mm. Jag testade en nytt sätt att starta från tårna.  (Som när man börjar virka runt.) Och därefter stjärntå. 

onsdag 8 februari 2012

Så här såg det ut innan den senaste snön kom. Och det var bara ett par dagar sedan. Snödroppar och vintergäck hade börjat blomma, precis som julrosorna. Men, nu har snön bäddat in dem i sitt kalla täcke.



Under jullovet fick jag två nystan av dottern med en önskan om att jag skulle sticka en mössa åt henne. Garnet var från Onion och heter Camel + Merino. 70 % merino och resten kamel. Spännande, för jag har aldrig förr stickat i kamelgarn. Det var i alla fall mjukt och skönt, men med en känsla som skilde sej från om det bara varit ull. Mössan for med dottern till England innan den hann fastna på bild. Men jag bestämde mej för att göra en till mej själv också efter samma beskrivning och i samma garn som mina pulsvärmare.


Bra mönster och trevlig stickning. Jag gjorde om lite i flätorna, men antal maskor stämmer med originalet. Garnet är Cascade Heathers, precis som till pulsvärmarna. Stickad på strumpstickor 4 mm. 



Koftan växer.
Den är ju så rolig att sticka. Enligt mönstret ska det vara 3/4- ärm, men jag tänker göra långa ärmar. Jag lade upp 48 maskor  på stickor 3,5 mm, bytte till 4,5 mm efter resåren och nu ökar jag vart tionde varv tills jag har 60 maskor. Ärmen ska bli 45 cm innan jag stickar ihop den med bålen.

måndag 6 februari 2012

Bara fyra centimeter kvar

Den värsta kylan har släppt nu. Bara tre minusgrader ute, men en isande vind som sveper över slätten gör, att man ändå gärna stannar inomhus. Skönt att vara väl försedd med ylleplagg i ett sådant läge…

Min turkosa kofta växer. Jag har gjort en del förändringar så här långt. I stället för mosstickning i nederkanten har jag 1 + 1 resår. Jag tänker göra en lös knäppslå i stället för en som stickas i ett med koftan. Och jag tänker göra den en bra bit längre än vad mönstret föreslår. Och som sagt - det är bara fyra centimeter kvar nu tills jag ska börja på ärmarna. Rolig stickning!


En ny bild, som bättre återger garnets färg. 

lördag 4 februari 2012

Mjukstart

Det är alltid lite svårt att komma i gång efter en bloggsemester. Men nu känns det kul att skriva lite. 
Jag har stickat en hel del, och jag har dessvärre hunnit glömma bort och ge bort flera saker. Det är en stor anledning att uppdatera bloggen - att ha bra koll och ordning på det man gör, så att man kan gå tillbaka och kolla. Dessutom är det jätteskoj att läsa vad andra gör och få inspiration. Just kontakten med andra som har samma intresse har seglat upp som en minst lika viktig anledning till att blogga.





Ett par pulsvärmare har det blivit. De här är Vancouver Fog. Trevligt och snabbstickat. Eftersom jag är ganska varm om mina händer är det här en bra modell att ha nu när kylan satt in, även här i Skåne.
Garnet är Cascade 220 Heathers. Jag vet att jag skrivit det tidigare, men jag tycker att det är ett fantastiskt garn. Vackra färger, skönt att sticka med, mjukt och skönt att bära. Speciellt fint att göra strukturmönster med.




Så självklart valde jag samma garn till mitt senast påbörjade projekt: Kofta med ok från Drops. Jag har funderat på den här modellen ganska länge, så kom jag på att söka efter den på Ravelry



Där finns många fina varianter, och nu ska jag alltså göra min egen variant i ljust turkos Cascade 220.