Gult är färgen för dagen.

Glad Påsk!

I dag har det varit en underbar vårdag här i Skåne.

Lite stickning och mycket trädgård har det blivit.

Körsbärsblommen är inte långt borta nu.

Och överallt i trädgården blommar det.

Påskliljorna är nästan överblommade. Påsken är ju sen i år.

Gulsipporna vid stenmuren är mitt i sin blomning.

En av mina absoluta vårfavoriter - Tulipa tarda. Sprider sej själv och hittar nya växtplatser. Öppnar sej när solen lyser på den.

Den är nästan klar nu, Petal. Undrar om garnet räcker. Och om jag hinner bli färdig innan dottern åker tillbaka till England.

En främmande fågel!

April, sol, lagom vind.

Då väller flyttfåglarna in längs sydkusten.

Men titta här vad som sitter i syrénträdet.

Den här rara fågeln ser ut att ha kommit alldeles fel.

Den har faktiskt bara mellanlandat i syrénträdet på sin resa till något barn via stickhjälpen.

Jag är inte så erfaren när det gäller att sticka och virka mjuka djur. Man får tänka lite annorlunda, när det gäller val av material och stickor. Jag tycker också, att det än så länge, är lite svårt att få till det med lagom stoppning och snygg montering. Men roligt är det i alla fall och övning brukar ge färdighet.

Den här gojan hittade jag i den här boken.

Mjuka stickade djur och andra leksaker av Joy Gammon.

Boken köpte jag på rea för flera år sedan. Sedan har den blivit liggande tills nu. Den innehåller flera djur som jag gärna skulle vilja sticka.

Jag har valt att sticka i restgarner med en löplängd 300 m/100 gram.

Lite sockgarn och lite Järbo Saga.

Plånken har ordet

Det brukar vara problem att få resten av familjen att ställa upp på bild här på bloggen. Men här kommer ett inlägg från en som gärna vill vara med...

Hej, jag heter Plånken och jag är hund här i huset. Ja, egentligen heter jag något fint som är omöjligt att uttala, men när jag var liten och hade bråttom så brukade jag springa in i saker som stod i vägen och då lät det plånk. Så då blev det så.

Jag är fem är och ganska barnslig för min ålder, säjer tvåbeningarna i alla fall. Det bästa jag vet är pinnar, skor och att springa fort, fort.

Det här är min mamma. Hon heter Vanja och är tio år. Hon tror att hon bestämmer över mej fortfarande, fast jag är en stor kille nu. Hon försöker till och med slicka mej i öronen ibland, precis som om jag vore en valp - pinsamt. Men ibland är hon snäll och leker med mej och vi springer på kapp.

Det här är Effie.

Det är hon som verkligen bestämmer här i flocken, även om Vanja ibland tror att det är hon. Jag tror att hon bestämmer över tvåbeningarna också. Hon talar om när de ska stiga upp på morgonen och när de ska göra mat till henne (och oss andra). Hon säger till när det är dags att gå ut och när vi ska gå och lägga oss på kvällen. Men det är kanske inte så konstigt att alla gör som Effie vill, hon fyller ju snart 15 år.

En sak som Effie inte gillar är pälsvård, så nu för tiden får hon lov att se ut som ett får säger matte.

Idag har det varit väldigt fint väder här i Skåne. Matte och jag har suttit på trappan och druckit kaffe och stickat. Ja, jag har mest sällskapat och matte har stickat och druckit kaffe. Hon säger att hon stickar på en tröja till min lillmatte. Petal heter den visst och hon är just klar med bakstycket.

Så i dag började hon på framstycket. Hon tycker att resåren blir fasligt fin.

Min matte tycker mycket om humlor, hon har ju till och med döpt sin blogg efter dem. Ja, hon tycker så klart ännu mera om pudlar än om humlor, men det skulle låta konstigt tycker hon, att ge en stickblogg namnet garnpudeln. Kanske det?

I varje fall blev hon väldigt glad när vi träffade på den här trädgårdshumledrottningen i trädgården i morse.

Ett par strumpor och ett par skor

Sista dagen i mars. Nu är våren definitivt här. Luftan känns vårig och det doftar från jorden och gräset. Även om solen just i dag lyser med sin frånvaro.

Här kommer mina senaste projekt. Ett par Elf Shoes. Jag tycker det är spännande med filtning och vill gärna bli lite mera säker.

De här är stickade i ett av mina absoluta favoritgarner, Cascade 220 Wool Heathers från Garnkorgen. Färgerna Celtic Green och Provence. Jag är som sagt väldigt förtjust i det här garnet, men det var första gången jag filtade det, och jag tycker att det blev i tunnaste laget till inneskor.

Skorna är ämnade till dottern, men hon är tveksam till modellen. Då har jag ändå inte satt dit några bjällror...

Stig fyller år och jag har stickat ett par strumpor till hans födelsedag.

I Järbo Mellanraggi, Humlans vanliga sockar. Den här gången med namn och år.

Hejdå för i dag och tack till dej som kommenterat mina koftor. De växer vidare sakta, men säkert.

Triss i koftor

Tre koftprojekt på gång samtidigt!

Alla tre har gått i stå på grund av olika orsaker, men nu hoppas jag kunna komma i mål med åtminstone ett par av dem.

Uppifrån-och-ner-kofta efter eget huvud i Safran. Nu har jag rivit upp två gånger för att få till lagom storlek över skuldrorna. Vill att koftan ska sitta åt ganska så. Ska bli en vår och höst-kofta. Hoppas kunna sticka vidare nu.

Amelia

har varit på gång närmare ett år, men har inte fått vara med på bloggen ändå.

Stickar i Cascade 220 Heathers i färgen Pumpkin Spice. Gillar garnet, färgen och modellen, men efter att ha räknat fel när jag skulle sätta ihop ärmarna med kroppen tappade jag farten. Nu har jag i alla fall rivit upp och kan komma igen med nya tag det är ju faktiskt inte så mycket kvar !

Tea Leaves Cardigan

i Lorna's Laces Shepherd Worsted. Också detta är en jätterolig stickning, men här tog garnet slut och det har tagit sin tid att få tag i mera. Garnet är förresten helt underbart mjukt och härligt. Det enda som inte är jättebra är priset…

Stickar på alla tre växelvis, får se vilken som blir färdig först.

Kul att jag fick lite svar på min fråga om upprepning.

Jag hade en känsla av att flest säger repa upp och den förstärktes av kommentarerna, som kom från olika delar av landet.

Riva opp, som jag själv använder, har jag gemensamt med en stickerska från Västerbotten.

Och Rosenvante var ensam om att rimpla upp. Är det kanske bara på Gotland som det rimplas?

Är man modern och stickar efter engelska beskrivningar, så froggar man.

Och i Norge säger man rekke opp.

Baklängesstickning sa några, och det är väl när man repar upp genom att sticka maskorna en och en och behåller arbetet på stickorna?

Tack för era svar, det var kul med en liten studie i stickord!

Edit.

Anna tipsar om att hon har kompisar som säger räbbla.

Och på mitt arbete säger en del dra opp.

Löpa upp.

Utan krusiduller

Så blev de klara, mina vilsamma sockor.

De har blivit till framför dramatiska tv-bilder från katastrofernas Japan och skidskytte-VMs Ryssland. Då behövs det något lättstickat.

Garnet (Gjestals Soft Ragg) var väldigt trevligt att jobba med. Mjukt, med lite tyngd och nästan lite blankt. Färgerna är fina tycker jag. även om resultatet blev alltför spräckligt för min smak. Men de duger fint att ha i gummistövlarna, därför gjorde jag skaften extra långa. Ribbstickning 3 + 1 är min favorit när det gäller lite grövre sockor. Förstärkt häl och estnisk uppläggning, 44 maskor till mina storlek 38-fötter

3,5 mm, 15 cm långa strumpstickor, dvs lite kortare än normalt, från Knit Pro gör stickningen ännu mera njutbar.

Till sist ett tips till alla som gillar att sticka strumpor och som inte sett den här…

Favorite Socks från InterWeave. Om jag fick välja en enda bok om sockstickning skulle det bli den här. Förutom att det finns 25 beskrivningar på sockor, varav jag skulle vilja göra de flesta, finns det även förklaringar, skisser och bra tips.

I och med detta har jag samlat kraft inför nästa vecka, så jag kan ta itu med mera trilskandes koftstickningar.

Vilsam stickning

Det kändes som om jag behövde en paus från stickandet av mina större projekt som kräver räknande och funderande. Något som jag kan sticka utan att engagera hjärnan alltför mycket. Då känns en enkel sockstickning utan krusiduller lockande.

Senast jag var i den lokala garnaffären såg jag ett berg med sockgarn i en trevlig tjocklek till bra pris och tre nystan fick följa med mej hem. De plockade jag fram i dag tillsammans med mina Knit Pro stickor 3,5 mm, 15 cm långa.

Garnet heter Ragg Soft och kommer från norska Gjestal.

Modellen jag stickar är min vanliga med estnisk uppläggning, som har blivit min favorit till sockor på senare tid. Töjbar och även dekorativ. Rekommenderas varmt!

Allt är alltså upplagt för en trevlig stickstund.

Upprepad upprivning

Det blev till att riva upp bomullskoftan igen. Jag vill inte att den ska bli för stor. Funderar dessutom på att lägga upp färre maskor för ärmkilen än de sju jag brukar göra. Men nu får koftan vila ett tag medan jag samlar mej för att jobba vidare med den.

På tal om att riva upp så har jag noterat att olika stickerskor har olika uttryck för just den aktiviteten. I Skåne tror jag de flesta säger riva opp, men vad säger du? Vore spännande om du vill berätta i en kommentar var du kommer i från och vilket ord du använder.

Medan jag väntar på inspiration och kraft att återuppta bomullskoftan har jag börjat på en tröja till dottern. Petal av Kim Hargreaves.

Jag gillar Kims modeller, men har ännu inte stickat någon. Det känns nästan lite högtidligt att ta fram det fina garnet och den vackra boken med beskrivningar och sätta i gång. Garnet är Rowan fine milk cotton. Trevligt att sticka med för att vara ett bomullsgarn.

Nu kommer våren!

Idag skiner solen för första gången på länge på Skånes sydkust.

När hundarna och jag tog middagspromenaden både hörde och såg vi sånglärkan. Inga långa sångstrofer, mera lite kvitter. Men ändå, det bådar gott.

Vintergäcken lyser i kapp med solen.

Även snödropparna spirar.

Ett av många projekt på gång. En uppifrån-och-ner-kofta i Safran. Hoppas att jag får till storleken den här gången. Jag har en tendens att få det lite för stort, trots att jag provar ofta.

Jag stickar vidare, så får vi se hur det blir.

Trevlig Helg!

Bex

Det verkar vara fler än jag som är trött på kyla och vinter. Här var lökväxterna på gång och snödroppar och vintergäck blommade. Men nu är det bara kallt, kallt.

Idag var jag i skogen med hundarna och det var fullt av rovfåglar på vingarna. Havsörn, kungsörn, ormvråk och massor av glador. Jägarna hade lämnat slaktavfall efter vildsvin och det var ju populärt. Det är verkligen en mäktig upplevelse med så mycket rovisar!

Tyvärr hade jag ingen kamera med mej.

Nu till stickningen.

Första Bex är färdig. Ett av Cookie A:s mera komplicerade mönster. Inte jättekul att sticka faktiskt - jag gör det mest för att bevisa att jag kan. Därför tar det också sin tid. Men nu behövde jag mina

2 mm-stickor till ett annat projekt, så då var det lika bra att försöka bli klar.

Jag stickar i Regia Silk och som sagt stickor 2 mm. Sockorna verkar bli mjuka och behagliga. Men jag är rädd att det kommer att dröja tills jag börjar på Bex nummer 2.

Mössa med häng i Järbo Mellanraggi

Den här mössan visade jag i höstas, när den var på stickorna. Det är egentligen inget särskilt med den och bilderna blev inte heller så bra.

Men det som är kul med den är att jag har använt ett självrandande garn och utnyttjat ränderna till en smalrandig mössa.

Jag använde stickor 3 mm och det gick åt 80 g garn.

Resultatet är en smidig mössa som går att knöla ner i fickan. Yngste sonen, som är mössans ägare, är väldigt känslig för det som kliar och sticks, har använt mössan sedan jul utan att klaga. Det tyder på att det är ett garn som kan gå att använda till mer än strumpor.

Hjärtliga sockor

De här strumporna hade ju passat att blogga om i går, på Alla Hjärtans dag.

De är gjorda efter mitt eget mönster.

Den här gången stickade jag till Mannen, som julklapp. Så de är både använda och tvättade, men jag tänkte att de skulle få vara med på bloggen ändå.

Det grå garnet är Järbo Mellan-Raggi. Ett garn som jag har blivit allt mera förtjust i ju mera jag använder det. Jag tycker det är lagom tjockt att göra sockor i. Sockor som är lite tunnare än vanliga raggsockor, men tjockare än strumpor och därför perfekt att ha i vinterskor.

Det lila garnet är Alpacka Sport från Yll och Tyll färg 662.

Stickade på strumpstickor nummer 3 mm.

Tankar på 'Alla hjärtans dag'

Jag som är född på 50-talet hörde inte talas om Alla hjärtans dag förrän i vuxen ålder. Därför har jag inte heller någon djupare relation till den. För mej är den ännu ett utslag av konsumtionshysteri. En anledning att köpa ännu mera saker som vi inte behöver och egentligen inte frågat efter.

Så klart ska vi bry oss om människor i vår närhet, men det behöver ju inte ske med hjälp av inköpta prylar, på en särskild dag.

Omtankar är gratis och brukar uppskattas årets alla dagar!

På Alla hjärtans dag kan man ju tänka på dem som är lite mindre lyckligt lottade. Titta in hos Stickhjälpen och se om du blir inspirerad att sticka något till deras hjälpverksamhet.

Det gjorde jag häromdagen och så blev den här koftan till.

Femtimmarskoftan tog nog ganska precis fem timmar att göra. Rolig stickning på stickor 6 mm. Inga sömmar (om man stickar ärmarna på strumpstickor).

Garnet kommer från en kofta jag själv hade som barn.

En rysk Fair Isle

Ända sedan jag första gången såg Rowan Magazine nr 48 har jag velat köpa mej ett eget, och strax före jul fick jag möjlighet till det. Det finns flera fina modeller, som jag gärna vill sticka men allra mest förtjust är jag i Liydia som också finns på omslaget. Med inspiration från rysk folklore, men stickad i tvåfärgsstickning eller Fair Isle.

Jag började med att sticka halsduken. Den stickas runt och garnet är Rowan Felted Tweed, ett av mina favoritgarner. Det är ju många färger inblandade, så förutom en del nyköpt garn har jag också stickat in diverse restgarner av passande färg och kvalité.

Drops Alpaca, Gepard silkywool och Rowan Revive finns med bland garnerna.

Kul att sticka var det och jag är så nöjd med resultatet. Mjuk, gosig, varm och vacker.

Det var så kul att sticka att jag även börjat på tunikan med samma garn och mönster. Har hunnit en bit som synes på den översta bilden. Jag tror dock inte att jag kommer att följa mönstret och sticka lång ärm. Tiden får utvisa hur det blir.

Ha en riktigt skön helg!

Trådrullemuddar

Idag blåser det på Söderslätt. Ett oväder här i Skåne är svårt att föreställa sej för den som inte upplevt det. Många blir förvånade när de ser med egna ögon. Tack och lov har vi klarat oss undan både strömavbrott och större skador. Men en av de gamla lindarna hade förlorat några stora grenar som låg på gräsmattan i morse.

Nu blåser det lite mindre igen, men det är skönast inne i kaminvärmen.

De här muddarna blev till före jul i samband med att det var lite kallt på arbetsplatsen och kollegan Mia frös om händerna.

Mönster:

Beskrivningen är hämtad ur Ysoldas häfte 'Whimsical little knits 2'. Känner du inte till Ysolda, så kan jag rekommendera ett besök på hennes hemsida.

Just det här mönstret finns både som vantar och halvvantar - Cotton reel - och visst liknar det trådrullar. Gillar hur hon fått till kombinationen av 'rullar och tråd'. Början på vanten är en i-cord med förlängning som bildar en ögla. Kul detalj som man kan komma ihåg till kommande barnvantar där man vill kunna fästa vantarna i jackan. Till vuxna kan öglan användas att hänga vanten på tork i. Absolut rolig stickning!

Garn:

Rester av sockgarner. Det turkos är Chiligredelin-garn och det rosa Opals enfärgade sockgarn. Gillar verkligen de handfärgade garnerna från Chiligredelin. Tycker att färgkombinationerna är så vackra.

Stickor:

Jag stickade med strumpstickor nummer 3 mm. Muddarna blev lite väl stora. Jag borde valt 0,5 till 0,75 mm finare stickor, trots att beskrivningen sa 3,25.

Nu surras det igen!!

Ljuset kommer åter till Skåne och en vintertrött humla.

Det känns som det är dags att börja surra igång igen här på bloggen.

Vintervilan blev längre än beräknat.

Mycket har blivit stickat sedan jag skrev senast, en del har redan givits iväg.

Men en hel del finns kvar.

Jag börjar lite försiktigt med...

Mina vårgröna muddar

Jag använder ju gärna eco-garner och vid något tillfälle köpte jag ett nystan grön eco baby-ull bara för att jag gillade färgen. Se'n har nystat legat i hyllan och jag har inte vetat vad det skulle bli - ett nystan på 25 gram räcker ju inte långt. Så fick jag en slatt över från ett par julklappsstrumpor och se, det blev ju fint ihop. Och lagom mycket till ett par pulsvärmare.

Och se så grann den gröna buxbomsbusken är!

Mönster

Efter eget huvud. Estnisk uppläggning, 48 m, och sedan ett varv avigt och ett varv rätt. Därefter ett hålvarv, 1 varv rätt och ett varv avigt. Sedan börjar själva vanten med 3 räta och en avig. Istickad tumme. Kanten upptill lika som nere. Tummen har 13 maskor.

Garn

Marks och Kattens Baby-ull knappt 25 gram. Hade räckt till en extra rand före tummen.

Drops Delight färg 06, 18 gram.

Bra garner att kombinera, båda entrådiga. Muddarna blev mjuka och gosiga.

Stickor

3 mm strumpstickor

(Mönstret mycket för mitt eget minne. Om någon är intresserad kan jag göra ett mera utförligt mönster.)

Vinterstickat

Hallå, hallå. Nu för tiden jobbar jag mycket för tomtefar. Och som ni nog känner till så är han lite hemlig av sej så här i advent. Men några saker som jag stickat på sistone kan få vara med här på bloggen.

Gingerbread hat har stått länge på att göra-listan. Och jag har länge varit nyfiken på att prova Drops Nepal. Tillsammans passar de båda sakerna väldigt väl, kan jag se nu.

Mönster:

Enkelt och rejält mönster som är lätt att följa. Gillar modellen som sitter åt lite grann, som jag vill ha det. Mönstret är lätt att modifiera genom att ändra antalet rapporter eller öka/minska bredden på något av mönsterelementen. Jag gjorde storlek M och det passar mitt huvud som är 59 cm bra.

Garn:

Drops Nepal. Trevligt att sticka med. Finns i fina färger. Passar bra till flätmönster. Trevligt garn som jag nog kommer att använda igen.

Stickor:

Jag stickade hela mössan på strumpstickor nr 5 mm.

På bilden har jag också på mej halskragen Eleanor från Knitty Deep Fall 2010. Ser inte så mycket ut för världen på mina bilder så titta gärna på orginalet. Varm och skön är den, och absolut 'klifri', stickad i Debbie Bliss Baby Cashmerino. Rekommenderas för den som vill prova på att sticka spetsstickning - litet och överblickbart, relativt grovt garn och bara första grundkunskaper i spetsstickning krävs.

Disigt och dåsigt

(S)ocktober är slut och november är här.

Diset ligger som ett täcke över Söderslätt i dag. Och det är svårt att bli riktigt vaken. Till och med hundarna verkar helst vilja ligga inne.

Mysteriesockorna är färdiga.

De är stickade Opals enfärgade garn. Ett högst ordinärt strumpgarn i en färg som är väldigt ovanlig för en Garnhumla. Hur tänkte jag när jag köpte detta? Nåja, det lyser onekligen upp tillvaron.

Det är ju alltid spännande med stickmysterier. Kul att se vad resultatet blir. Den här gången känner jag viss besvikelse. Hade jag sett mönstret innan hade jag nog inte valt just det.

Igår hade jag ett ärende till stora staden, Lund. Då måste man ju bara gå in i garnaffären där. När jag såg det här nystat fick jag en idé.

Med lite vag inspiration av Ysoldas mönster Ripley, stickar jag nu en mössa till yngste sonen. Det ska bli en mössa med häng, därav de stickade vecken i nacken.

Till sist tack till er som skrivit snälla kommentarer om mina tröjor! Det är så roligt att få reaktioner.