Gult är färgen för dagen.

Glad Påsk!

I dag har det varit en underbar vårdag här i Skåne.

Lite stickning och mycket trädgård har det blivit.

Körsbärsblommen är inte långt borta nu.

Och överallt i trädgården blommar det.

Påskliljorna är nästan överblommade. Påsken är ju sen i år.

Gulsipporna vid stenmuren är mitt i sin blomning.

En av mina absoluta vårfavoriter - Tulipa tarda. Sprider sej själv och hittar nya växtplatser. Öppnar sej när solen lyser på den.

Den är nästan klar nu, Petal. Undrar om garnet räcker. Och om jag hinner bli färdig innan dottern åker tillbaka till England.

Plånken har ordet

Det brukar vara problem att få resten av familjen att ställa upp på bild här på bloggen. Men här kommer ett inlägg från en som gärna vill vara med...

Hej, jag heter Plånken och jag är hund här i huset. Ja, egentligen heter jag något fint som är omöjligt att uttala, men när jag var liten och hade bråttom så brukade jag springa in i saker som stod i vägen och då lät det plånk. Så då blev det så.

Jag är fem är och ganska barnslig för min ålder, säjer tvåbeningarna i alla fall. Det bästa jag vet är pinnar, skor och att springa fort, fort.

Det här är min mamma. Hon heter Vanja och är tio år. Hon tror att hon bestämmer över mej fortfarande, fast jag är en stor kille nu. Hon försöker till och med slicka mej i öronen ibland, precis som om jag vore en valp - pinsamt. Men ibland är hon snäll och leker med mej och vi springer på kapp.

Det här är Effie.

Det är hon som verkligen bestämmer här i flocken, även om Vanja ibland tror att det är hon. Jag tror att hon bestämmer över tvåbeningarna också. Hon talar om när de ska stiga upp på morgonen och när de ska göra mat till henne (och oss andra). Hon säger till när det är dags att gå ut och när vi ska gå och lägga oss på kvällen. Men det är kanske inte så konstigt att alla gör som Effie vill, hon fyller ju snart 15 år.

En sak som Effie inte gillar är pälsvård, så nu för tiden får hon lov att se ut som ett får säger matte.

Idag har det varit väldigt fint väder här i Skåne. Matte och jag har suttit på trappan och druckit kaffe och stickat. Ja, jag har mest sällskapat och matte har stickat och druckit kaffe. Hon säger att hon stickar på en tröja till min lillmatte. Petal heter den visst och hon är just klar med bakstycket.

Så i dag började hon på framstycket. Hon tycker att resåren blir fasligt fin.

Min matte tycker mycket om humlor, hon har ju till och med döpt sin blogg efter dem. Ja, hon tycker så klart ännu mera om pudlar än om humlor, men det skulle låta konstigt tycker hon, att ge en stickblogg namnet garnpudeln. Kanske det?

I varje fall blev hon väldigt glad när vi träffade på den här trädgårdshumledrottningen i trädgården i morse.

Upprepad upprivning

Det blev till att riva upp bomullskoftan igen. Jag vill inte att den ska bli för stor. Funderar dessutom på att lägga upp färre maskor för ärmkilen än de sju jag brukar göra. Men nu får koftan vila ett tag medan jag samlar mej för att jobba vidare med den.

På tal om att riva upp så har jag noterat att olika stickerskor har olika uttryck för just den aktiviteten. I Skåne tror jag de flesta säger riva opp, men vad säger du? Vore spännande om du vill berätta i en kommentar var du kommer i från och vilket ord du använder.

Medan jag väntar på inspiration och kraft att återuppta bomullskoftan har jag börjat på en tröja till dottern. Petal av Kim Hargreaves.

Jag gillar Kims modeller, men har ännu inte stickat någon. Det känns nästan lite högtidligt att ta fram det fina garnet och den vackra boken med beskrivningar och sätta i gång. Garnet är Rowan fine milk cotton. Trevligt att sticka med för att vara ett bomullsgarn.