Visar inlägg med etikett Ull. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ull. Visa alla inlägg

onsdag 2 februari 2022

Kurs i spånad 1 februari

Första spinnträffen för året ägnade vi åt att repetera hur man gör 'Andean plying'. Lite pilligt att få till först, men väldigt användbart och enkelt när man kan. Klicka här så kommer en film om hur det går till.

Sedan hjälptes vi åt att göra lite fininställning på en Ashford kardmaskin. Någon tvinnade, andra kardade och snart var det dags för paus.

Efter kaffet var det dags för dagens teori. Vi pratade om islandsfår.

Islandsfåret hör till gruppen kortsvansfår, precis som våra nordiska lantrasfår. De första fåren kom till Island med vikingarna på 900-talet. Därefter bestämdes att inga nya får fick komma till ön. Detta har gjort att de isländska fåren har utvecklats utan inblandning av andra raser sedan dess.

Islandsfåren har en speciell gen som gör att de får många lamm. Upp till sex lamm per tacka förekommer.

Tidigare hölls fåren på Island i stor utsträckning för mjölken, men numera är det köttet och ullen som är det viktigaste.

De isländska fårens fällar är dubbla. Täckhåren sitter ytterst och skyddar fåret från regn och kyla. De kallas på isländska tog. Bottenullen är mjuk och tät och kallas thel. Ullen fälls naturligt, men numera klipps den oftast.

Bottenull och täckull kan spinnas var för sej eller tillsammans. I Lett Lopi är båda ullkvaliteterna spunna tillsammans.

Ullen kommer i många olika färger. Vit, brun, grå, svart och olika blandningar. Huvudet och benen saknar ull. Både baggar och tackor har horn.

Stapellängd 4,5 - 45 cm. Fiberdiameter 19 - 31 micron.



Många är väl bekanta med garn från islandsfår genom till exempel Lett Lopi. Nu ska vi prova att spinna eget islandsgarn. Deltagarna fick 20 gram kardad islandsull med hem att spinna till nästa gång, som är tisdag 15 februari.

söndag 2 februari 2020

Guteull

Hej ull- och stickvänner!
Ett nytt år har gjort entré. Jag hoppas det blir ett bra år, med mycket hantverk och många vänner!

Året har börjat med spinnkurs hos Garnhumlan. Vi spinner på slända, och jag hoppas att återkomma till detta i senare inlägg. Nu vill jag berätta om ullen jag fick av en av deltagarna på kursen.


Fina Kersti har egna gutefår och jag fick en stor tuss att spinna och använda i min provlappsfilt. Ullen doftar friskt och härligt. Den är vad jag skulle kalla en sund och ärlig ull.


Så här blev den efter tvätt och kardning.


Spunnen och tvåtrådigt tvinnad. Den här färgen är den av bilderna som stämmer bäst med verkligheten. Här kan man även tydligt se att ullen har två typer av fiber, underull och märghår. Underullen är härligt mjuk. Men märgfibrerna som sitter inblandade i den gör att garnet blir alltför stickigt att ha närmast huden. 


Här är det färdiga garnet efter tvätt. Jag tycker det är sååå vackert. Skulle gärna göra ett par grova sockor av det. Eller varför inte väva en bildväv.


Och filten med provlappar av olika fårraser har fått sin 25:e ruta. Tack Kersti och dina gutefår!


tisdag 29 januari 2019

Mera får! Badger Face Welsh Mountain Sheep

Det är roligt att flera personer uppskattat vad jag skrev om min ull-låda och Balwenfåret. Även om man inte spinner är det ju intressant att veta lite om olika ullsorter.


Jag grävde i min ull-låda och fick fram den här ullen. Rasen heter Badger Face Welsh Mountain Sheep, vilket på svenska skulle bli 'grävlingsansiktefår från Wales' berg'. Varför fåret fått detta något krångliga namn förstår man när man ser ett porträtt. Rasen tillhör en grupp av får med urgamla rötter, som utvecklats i Wales dalgångar. 
Den används för att korsa in i andra raser. Rasen har en god härdighet och uppges ge ett gott kött. 
Det verkar inte som ullens kvalité är något som man prioriterar. The Fleece and Fiber book, som jag ofta konsulterar i ullfrågor, verkar inte heller anse ullen som värdefull. Något prov var på gränsen för att kunna användas till tröjor. Men annars verkar det som mattor och liknande är det ullen kan användas till.


En bild från en fårutställning. Här kan man se de två olika färgvarianterna som rasen innehåller. Vill du se fler får kan du titta på rasföreningens hemsida, här.


Så har det alltså blivit ytterligare en ruta, den med den ännu inte fästa tråden, i min rasfilt. 
Det var en riktig utmaning att spinna denna ull. Jag tror att jag fick ull från en del av fällen som man vanligen inte använder. Ullprovet visar en smålockig typ av ull, som oftast finns kring ansikte och ben. Den var svår att karda och därmed svår att spinna. Jag fick i alla fall tillräckligt med garn för en ruta i filten


Här är ett exempel på vad man kan göra med sitt handspunna garn. Jag har stickat varma ullvantar till barnbarnet, 4,5 år. Beskrivningen finns i Votteboka av Jorid Linvik.
Garnet är tvåtrådigt. Ullen till det röda garnet köpte jag här, och den vita ullen har jag fått av en granne.



onsdag 2 januari 2019

En låda full med ull

God fortsättning på 2019, det hoppas jag på för alla. 
Jag hoppas på att det goda och omtänksamma får vara det som präglar detta nya år!
Och så hoppas jag på mycket hantverk, mycket ull och mycket stickning, vävning och allt annat trevligt.

2018 avlutades i ullens tecken. Det kom ett paket från dottern och hennes pojkvän. De bor i England och firade sin jul där, men skickade en klapp med paket. En låda full med ull! Olika spännande engelska raser, sådana som inte finns att köpa i handeln. Så var helgen räddad för min del. 


Vi har ett drygt tiotal inhemska fårraser i Sverige, men i England har i stort sett varje dalgång sin egen speciella ras. Därför finns det ett stort antal fårraser och därmed ullsorter att utforska.

Jag började med den största påsen. På den står det Balwen. En härlig, mörk chokladbrun färg är det som först fångar uppmärksamheten. Lite solblekta toppar bidrar till att ge ullen liv.






Jag läser i Boken om Balwen.
Rasen kommer från en dalgång i Wales. Den används mest som köttras. Den är medelstor och härdig. Trots detta var rasen nära att dö ut under den hårda vintern 1947. Endast en bagge och några tackor överlevde, och det är från dessa djur dagens balwen-får stammar. 1987 bildades The Balwen Sheep Society. Rasen ökar sakta i antal men anses ännu som sällsynt och sårbar.


Enligt samma källor anses ullen mindre värdefull. Den är ofta grov och full av dödhår. Den påsen jag fick är dock annorlunda. Fibrerna är mjuka och längden runt 10 cm. Det fanns en del grova hår, men de försvann när jag kammade ullen. Den var lätt att spinna. Det mest fantastiska är den djupt bruna färgen.


Nu har jag ännu en ruta i 'ras-filten', där jag stickar in en ruta från varje ras jag provspinner.

måndag 5 februari 2018

Djupdykning i portugisisk Merinoull!

Ull är livet! Det tycker iallafall två vintertrötta garnhumlor. Vi har fått fantastiskt fin ull från fårägare här i Skåne och det värmer garnhumlornashjärtan att få arbeta med svensk ull.



Mycket av ullen som finns att köpa på nätet är från Nya Zeeland.Att beställa ull från andra sidan jordklotet strider helt mot vår omtanke om miljön.Men varför leta så långt borta?Vi ville vidga våra vyer och prova på att spinna ull från andra fårraser än de svenska men det skulle ändå vara ull på nära håll. Merinoullen är ju väldigt eftertraktat för att det är så mjukt, men var hittar vi det utan att det ska fraktas så långt?Vi inriktade  oss på de europeiska fårraserna. I Lissabon hittade vi ,Retrosaria Rosa Pomar, som säljer merinoull från portugisiska Merinofår. Då jag har ett portugisiskt ursprung kändes det väldigt roligt att testa den ullen och kunna arbeta med båda den svenska och den portugisiska ullen. Men hur är då den ullen?


De portugisiska Merinofåren har funnits i  mer än 500 år och dess ull skiljer sig en del från den "vanliga" merino. Den är på 25 microns och har en stapellängd mellan 5 cm och 12,5 cm.Det som är utmärkande för den här ullen är dess spänstighet. Den har många likheter med den franska ullen Ramboullie, som också är väldigt spänstig och grövre än Merino generellt.Vi ska spinna och sticka med den och återkommer  med mer info om hur den känns och vad den kan tänkas passa till.

Den bearbetas utan några kemiska tillsatser, i några fårfarmar i Alentejo i södra Portugal. Fåren lever ett gott liv och vi får go,varm och gosig ull.

torsdag 7 september 2017

Våra ulliga vänner

Garnhumlorna är tokiga i ull men det har ni nog redan förstått. Det är dock inte bara ullen som intresserar oss. Det är för oss väldigt viktigt och inte förhandlingsbart hur djuren, som förser oss med detta naturens guld, lever och mår. 

Till vår stora glädje blev vi i våras erbjudna ull från får som lever ett riktigt fint fårliv. För detta vill vi tacka Pelle och Tanja på Jonstorpsgårdeni Hallaröd och Ulla-Karin och Bo på Nöbbelövsgården i V Nöbbelöv.

Ullen har vi tvättat, kardat , och spunnet en del under sommaren och vår förhoppning är att vi ska kunna lägga ut en del till försäljning så småning om.Så att vi kan dela med oss av den glädjen och inspiration som ullen och garnet ger oss.
Fåren i Hallaröd

Ett av fåren i V Nöbbelöv


måndag 15 maj 2017

Ull är gull

Hej igen. Det är en av garnhumlorna som är ute och surrar ett tag. 
Det har varit en härlig vårhelg, som gått helt i ullens tecken. Tvätta ull, torka ull, karda ull. Att känna de sträva fibrerna mot huden och doften av får i näsan. Att stå med händerna i hett vatten och försiktigt lägga ullen tillrätta i tvätthon och sedan få händer lena och mjuka av lanolinet. Att karda ullen till stora, fluffiga moln och tänka på hur den ska spinnas. För mig är det höjden av livskvalitet. 


Det här är ull från svenska korsningsfår, de får vi klippte för några veckor sedan. Härligt mjuk och lite sträv, som ull ska vara.
Absolut inget man blir rik på, men balsam för själen!


Det här kan jag nog inte räkna med, som ett helt par sockor, i mitt sockprojekt. Jag försöker testa mig fram till en bra babysocka som sitter kvar. Jag tror att jag är på väg att lyckas. Mössan följde med av bara farten. Är på väg till yngsta barnbarnet för utvärdering.


torsdag 27 april 2017

På gång

Aktiviteten är hög i garnhumleboet så här års, även om det inte avspeglas så mycket här på vår blogg. 
Jag har stickat en filt tillsammans med min dotter. Trots att hon bor på andra sidan Nordsjön, går det ju alldeles utmärkt att göra var sin del av ett sådant här projekt och sedan lägga ihop till ett färdigt resultat.


Det var riktigt roligt att välja färger och att kombinera de färdiga rutorna till en helhet. Det finns faktiskt ett system även om det inte är helt uppenbart. Filten är stickad i rätstickning, vilket gör den extra mjuk och gosig. Hoppas gullungens nyfödda lillebror blir nöjd!

Beskrivningen till filten är från de underbara Tin can knits. Jag blir mer och mer glad i deras modeller, som ofta går lätt att förändra så att de blir som man vill. Jag gillar också deras sätt att driva företag och deras medvetna val. Här kan du läsa om deras senaste projekt som är ett samarbete med andra designers mot malaria.


 Om du följer den här bloggen har du märkt att ull och spånad och får och färgning har fått en allt större plats här. Vi är båda två så fascinerade av vilka möjligheter som öppnar sig om man kan mera om detta. Det finns så många olika fårraser och alla har ull med olika egenskaper. Hittills har vi mest tittat på de brittiska raserna, men även vi i Sverige har en del inhemska får, som är väl värda att lära känna bättre. Man brukar räkna med 10 inhemska lantraser sedan tillkommer en del moderna raser och en del köttraser och blandningar som även de kan vara intressanta ur ullsynpunkt.

Vi tänker börja med att lära oss en del om lantraserna, och vi har börjat med värmlandsfåret. Vill du läsa mer om dem finns det en del här och mycket mera här.


Ullen från värmlandsfår finns i flera färger. Den är ganska lätt att karda och spinna. Garnet är väldigt vackert och får en fin struktur. Det passar bra till tröjor, vantar och sockor. För den som är känslig vill man kanske inte bära plaggen närmast kroppen. En ull som det var jätteroligt att arbeta med och jag skulle gärna göra en hel tröja i ull av värmlandsfår!

Hoppas att du tycker det är intressant att läsa om detta. Vi skulle bli glada om du kommenterar och har synpunkter!