Dagisdress till Gullungen

Lite i smyg, så där, har jag stickat en dagisdress till Gullungen. 

Jag har tidigare skrivit om att jag gillar hur man i Norge klär sina barn i ull, ända från början. Och jag tror att det fortsätter genom livet upp i vuxen ålder. Det är självklart med underställ av ull på dagis och även andra ullplagg. Jag vet att det börjar komma lite, lite av detta här och där också hos oss, men det kunde vara mycket mera. Det finns flera norska sidor att besöka om man vill ha idéer och beskrivningar: Pickles, med modeller för både barn och vuxna, Nöstebarn, Sandnes och flera.

 Tyvärr är det dock min erfarenhet att det kan vara både dyrt och krångligt att handla med Norge, så jag har ersatt de norska garnerna med alternativ som finns att få här.

Jag stickade Skrollans Barnehagesett i storlek 1-2 år till barnbarnet som är 14 månader. Storleken är bra, lite stort nu, men går bra att använda ett bra tag framöver. 

Beskrivningen är antingen på norska eller engelska, men språket var inget problem. Jag hade ett par svårigheter, men det berodde mest på att jag inte är van vid sättet beskrivningen var gjord på. 

Tunikan är stickad i ett stycke uppifrån och ner. Jag gjorde några förkortade varv som inte fanns med i beskrivningen, för att få bakstycket lite längre. Enligt mönstret stickas hela plagget med samma grovlek på stickor, men jag stickade muddarna med ett halvt nummer finare stickor.

Byxorna stickades snabbt och utan några problem. Passformen är bra, men byxan kunde varit några varv högre, så att inte blöjan syns ovanför linningen.

Jag använde strumpstickor och rundstickor 3,25 och 3,75 mm.

För att hjälpa förskolefröken har jag broderat initialer på både byxa och tunika med maskstygn.

Garnet är Drops Merino Extra Fine. Jag har lite blandade känslor för det garnet. Jag har stickat med det förut och tyckte att plagget töjde sig mycket.  

De här plaggen blev lite större efter tvätt, men inte så att det var negativt. De blev också väldigt mjuka och behagliga. Jag blev nöjd och kommer nog att sticka flera barnplagg i garnet.

Det bidde ingen vante...

...inte just nu i alla fall. Det bidde en Emelie.

När jag var och rumsterade om i Lagret föll min blick på ett garn som jag verkligen fick lust att sticka något med genast. Garnet är Donegal Tweed som jag köpte senast jag var i Stockholm hos Litet Nystan. Från början var det tänkt att  det skulle bli en barnkofta, men nu blir det en kofta till mig själv i stället. Det innebär att jag får köpa till några nystan, men det är ett senare problem.

Nu njuter jag av att sticka med ett härligt garn på stickor som får det hela att flyta fram så fint. Stickorna är Hiva-Hiya sharp, som jämte Karbonz är mina absoluta favoriter numera. Jag inser mer och mer hur viktigt det är, både för själva stickupplevelsen och för det färdiga resultatet, att man väljer stickor som passar såväl garn som ens eget sätt att sticka. I detta fallet passar Hiya-Hiya bra eftersom det finns ett spetsparti på Emelies framstycke, men även för att garnet glider alldeles lagom mot stickorna.

Jag stickar den längsta modellen av de tre som finns i beskrivningen och jag har kommit till stället när jag ska börja minska för midjan. Beskrivningen anger att minskningarna ska vara i sidan men jag har bestämt mig för att flytta dem till fram- respektive bakstycke, eftersom jag tycker att det blir bättre passform så.

Jag har stickat Emelie en gång förut. När jag tittar på den föregående ser jag att jag missförstått diagrammet till spetsen. Det blev bra ändå, men det ska bli roligt att göra en som är i enlighet med hur det var tänkt.

Det börjar bli dags för lunch. I dag blir det fisksoppa och till efterrätt nyplockade hösthallon från trädgården. Den här årstiden har många fördelar!

Tankar på vantar

Utanför fönstret är det mörkt och det kan vara läge att tända stearinljus för första gången denna höst. Det har varit en trevlig dag med god fika med stickning hos Olof Viktors, ett café och bageri utslängt på Österlens åkermark. Ett ställe man inte får missa om man är i närheten!

När hösten faller på infaller även lusten att sticka vantar. Jag har svårt att bestämma mig för vilket par som står härnäst på tur. Kanske ett par från Heddaknits, eller ett par Ölandsvantar, eller kanske ska jag göra den andra vanten till någon av de ensamma vantar som ligger i hyllan? 

Medan jag funderar lägger jag upp några bilder på det senaste paret. Det är ett par Selbuvantar som jag gjort om lite för att få plats med namn och årtal. Kanske är det någon som skriker högt och säger att man inte får ändra på en Selbuvante. Må så vara, men det är ju förändringar som gjort att stickningen har utvecklats genom tiderna.

Jag har stickat vantarna i Visjögarn på stickor 2,5. 

Rolig stickning var det. Jag kommer säkert att göra flera vantar efter norsk modell, men just nu vill jag ha mera färg.

Önskar dig en skön stick-helg!

Hösten är här, men bara EN snöflinga!

Min snöflinga är klar. Det var en rolig stickning. Speciellt  nöjd är jag med garnet, Drops Belle. Kan nog bli en bra hösttröja. 

Man förstår vad som gett tröjan namnet när man ser spetsmönstret på oket. Det var för övrigt mycket lätt att sticka. Oket stickas fram och tillbaka för att det ska bli en öppning som knäpps med knappar. Det behövs inget sprund för att få tröjan över huvudet, så jag har sytt fast knapparna rakt igenom, utan att sticka knapphål.

Tröjan förtjänar absolut att bli stickad. Om jag gör en till väljer jag en storlek mindre och ett ullgarn. Jag har skrivit tidigare om tröjan och garnet, så om du vill läsa mer finns det här och här.

Som avslutning kommer en bild på alla mössor som vi stickade i Stickegillet och skickade till 'Sticka och skicka' i våras. 31 mössor blev det till sist, att skicka till bebisar i Gambia. Roligt att kunna göra något och det sägs på hemsidan att det blir flera projekt.

Växande snöflinga

 Nu faller regnet lite stilla utanför, och jag tycker faktiskt att det är riktigt skönt. Det har varit riktigt torrt ute på slutet. Större delen av den spannmål som odlats här är bärgad, så det är nog hösten som definitivt är här.

 Jag har stickat mera på snöflingetröjan och är snart färdig. Tröjan finns i två varianter. En figurformad och en rak. Jag valde att göra en formad, men i stället för att placera ökningar och minskningar i sidan valde jag att placera dem på fram- och bakstycket. Jag tror att det syns på bilden nedanför. De gröna markörerna markerar intagningarnas placering.

När jag köpte garn var vi ännu mitt i sommaren och jag tänkte mig en kortärmad variant och beräknade garnåtgången after det. Nu tror jag att jag får bättre nytta av en tröja med längre ärmar och följaktligen räckte inte mitt garn. Tur att yngste sonen hade ärende till Lund och var snäll nog att köpa ett nystan till, så att jag kan avsluta projektet.

Några timmars stickning till, så kan jag fästa de sista trådarna och sy i knappar.

Stickat till Gullungen

 Förra veckan var jag i vår huvudstad och hälsade på äldste sonen och familjen. Lilla Gullungen har fyllt ett år och har precis börjat förskolan. Farmor hade med sig lite stickat som kanske kan komma till användning i höst.

Rävtröjan tycker jag blev fin. Den var först tänkt som ett restgarnsprojekt, men det slutade med att jag  fick köpa till ett par nystan så jag har lika mycket garn kvar som när jag började fast i andra proportioner. Jaja, det är sådant som händer! Jag fick beskrivning till en räv-mössa också....

Rävtröja ( Foxy Loxy Jumper)

Beskrivningen är på engelska och det brukar inte vålla mig några problem, men denna var inte alldeles lätt att följa. Man stickar nerifrån och upp, men när man ska sätta i hop ärmar och kropp blev det svårt. Det var inte den konstruktion som jag är van vid och det slutade med att det blev lite mitt emellan. Lite fifflande och räknande så blev jag nöjd till slut.

Jag gjorde en annan förändring, genom att lägga till förkortade varv i nacken innan jag började på halskanten, för att förlänga bakstycket lite. 

Snyggt tycker jag det blev med vridna resårer och smart med lyfta maskor på de helt vita varven så att raglanminskningarna blev icke-vita. Stickade storlek 6-18 månader, och det passar en ettåring bra, kanske lite stor ännu.

Garn. Det var alltså tänkt att bli en tröja med garn från lagret. Det vita är Drops Lima, alpacka och ull. Ett garn jag använt en hel del och som jag tycker är prisvärt och bra att jobba med, men som jag nog inte tänker använda mera. Vill försöka satsa på garn som tillverkas i Europa eller allra helst Sverige. Det bruna och det rävfärgade är ett annat garn från Peru, Cascade wool, 100% ull och trevligt på alla vis, men som sagt, garn från närmade håll vill jag prioritera ett tag.

Stickor: Tröjan stickas runt och jag använde strumpstickor 3,5 mm och strumpstickor och rundstickor 4 mm.

Jag hade även med en liten scarf som jag stickat efter egen fason. Ville göra något tunt och lätt att ha under overallen eller jackan nu på hösten.

Började med rätstickning avbrutet av hålvarv. Sedan en kant med ett par olika spetsmönster som jag provar till en större sjal. Sist några varv med något som liknar feather-and-fan-mönster för att få en vågig och gles kant som passar till den breda spetskanten.

Garnet är Malabrigo Lace från lagret. Knappt halva nystat på 50 gram gick åt.

Detta var mitt första försök att designa en spetssjal och det var riktigt kul. Nu går jag och funderar på nästa.

Önskar dig en bra helg!

Snöflinga på stickorna!

 När jag tittar ut från trädgården, bort över åkrarna kan jag konstatera att hösten är här. Gult, brunt, mörkgrönt. Lite dis, just i dag. Dämpade färger, fuktig luft. 

Början på hösten är en favorit för mig. Plommon, päron och äpplen mognar snabbare än man hinner äta. Det är lagom varmt att röra sig utomhus. 

Ibland får man ta på en kofta...

I somras, när det var tokrea hos Garnstudio köpte jag garn för att sticka den här tröjan. Av olika skäl blev det inte av att börja sticka på den. Garnet är Drops Belle, en blandning av bomull, viskos och lin.  Jag gillar garnet så här långt, mjukare och lättare att sticka med än ren bomull eller lin. Någon skulle invända att det delar sig väldigt lätt när man stickar med det, och så är det förvisso. Det stör inte mig så mycket. Nöjd också med färgerna, tenn och silver. Inte så färgglatt, men desto mera användbart. 

Modellen heter Snowflake av Tin Can Knits.  

Nu får jag bara sätta fart så att jag hinner använda tröjan innan höststormar och regn gör att man bara vill ha ylle.

Mera sol och flera trasor

Det fortsätter att vara sommarvärme, och jag fortsätter på temat disktrasor. Den här gången kommer en stickad variant. 

Man kan tycka att det är enkelt och billigt att köpa disktrasor i affären, men jag tycker att mina hemgjorda är mycket bättre. När de börjar bli solkiga är det bara att koka upp dem i en kastrull med vatten och lite diskmedel så är de fräscha och fina igen. Låter man även diskborsten koka med, gör man dubbel nytta!

Jag brukar leta på nätet efter trasor i nya tekniker så att jag lär mig något nytt. Det här är en trasa med lyfta maskor. Den är inte svår att sticka, men man får hålla koncentrationen på topp så att det blir rätt. Lite som att lösa korsord...

Beskrivningen finns här. Den kostar fem dollar. Visst finns det gott om gratis beskrivningar på nätet, men jag betalar gärna en slant till den som har lagt ner ett stort arbete på att göra en bra beskrivning. Allt är klart och tydligt. Det finns även andra liknande mönster av samma stickerska.

Garn: Drops Muskat

Stickor: 4 mm

Den färdiga trasa väger 30 gram och är 17 x 17 cm. Den rätstickade ytan gör den lagom 'rivig'. Storleken är kanske i minsta laget, man kan prova stickor 4,5 mm och ett annat, grövre garn. Alternativt lägga till några extra maskor och varv.

Stick i väg och prova, för visst har du en del bomullsgarn liggande!

Virkat!

Nu har vi haft några dagar med riktig värme. Det är då jag letar efter något hantverk som inte ger extra värme. Att göra disktrasor och grytlappar passar perfekt.

Jag brukar sticka disktrasor, men när jag fick se den här virkade varianten var jag tvungen att testa direkt.

Man virkar i två etapper. Först en vanlig, randig trasa. Sedan ränderna på tvären. Och det är nu som det magiska händer. Tvärränderna får hela trasan att ändra karaktär, både till utseende och hur den känns. Från en vanlig, randig trasa till en stabilare rutig. Svårt att förklara. Testa själv så får du se!

Beskrivningen hittar du här. Jag har använt blandade rester från 'Lagret', det betyder Drops Safran, bomullsgarn 8/2 och liknande. Virknål 3 mm.

Här är en bild på Humle som har fyllt två år!

Små, små sockor

 Det är länge sedan....

jag skrev något på bloggen.

När det gått länge sedan senaste inlägg är det alltid lite svårt att komma i gång igen. Så jag startar lite lätt med två par strumpor till Gullungen.

Det var faktiskt svårare än jag trodde att få rätt på storlek och form. Jag har gjort flera försök innan jag blev nöjd. Ju mindre strumpa desto viktigare blir det att passformen är bra. Det som gör att sockan sitter lite löst eller stramar i vuxenstorlek, gör att det blir helt fel i den lilla storleken. Det här är vad jag till slut kom fram till.

Socka i storlek 21.

Lägg upp 40 m med strumpgarn på strumpstickor 2,5 mm.

Häl: Provade häl med hällapp och kil, men blev inte nöjd. Nöjd blev jag med Fish lips kiss heel. 

Tå: Min vanliga tå. Minska en maska i slutet av sticka 1 och 3 och i början på sticka 2 och 4. Gör så vartannat varv tills det är 8 m på varje sticka = 32 m totalt. Därefter varje varv tills det är 2 m på varje sticka 8 m totalt. Sy i hop tån med kitchener stitch. 

Garn: Det går inte så många gram när man stickar så här små sockor. Det här är rester från diverse projekt. Strumpgarner med ca 400 m/100 g.

Det här är ingen beskrivning, mera en idé. Fråga mig om du vill veta mera!

Det sägs att sommaren varit våt och kall. Kanske det. Men jag tror att det varit lite bättre här i söder. Jag har i alla fall kunnat vara ute mycket. Och trädgården har blommat som sällan förut.

Ha det gott!

Två små koftor till

Bebisarna duggar tätt i min närhet just nu. Mitt lager av färdigstickade små bebisplagg har tagit slut, så nu behöver jag sticka fler. Som jag skrev i senaste inlägget, så gör det för all del ingenting alls, för det finns få saker som är så roliga att sticka som kläder till alldeles nya människor.

Jag jobbar ständigt med att minska mitt garnlager, och här har jag lyckats använda två riktiga långliggare.

Först ut är en kofta till kollegans nya bebis. Eftersom ingen ännu vet om det är en pojke eller flicka har jag gjort en kofta som passar i vilket fall som helst. Fast egentligen tycker jag inte att det spelar någon roll i vilken färg vi klär våra små.

Mönstret är en rätstickad klassiker i raglanmodell som jag gjort tidigare (se här). En riktigt bra modell som förtjänar att stickas och om igen. Mönstret heter Rilletröje.

Garnet var först avsett att bli en sjal, men jag tyckte att det blev lite väl sockersött. Det heter Mini Maiden och färgen är Apple Blossom. Perfekt till det här lilla plagget. Det gick åt 65 gram. Det räcker alltså till en mössa också om man skulle få lust.

Stickad på stickor 3 mm. Här är en bild som är rättvis mot färgerna och som visar den fina flätan på raglanökningen.

Den här koftan är till lilla barnbarnet. Här var det garnet som var utgångspunkten. Jag hade en härva garn som var mjuk och skön i en vacker färg. Vad gör man av en härva garn?

Jag gjorde en kort klänningskofta i storlek 1 år.

Jag tror att det var det här garnet, Amoretto från Thomas Kvist.

Koftan stickas uppifrån och ner. Först fick den långa ärmar och sedan stickade jag så långt garnet räckte på kroppen. 

Modellen kommer från Babystickning på stickor 3,5 – 4 mm, och jag stickade på 3,5 mm.

Klänning till lilla S

Det är väldigt roligt att sticka bebiskläder. De blir så söta och det går så fort. Lilla barnbarnet växer fort, så inga kläder varar särskilt länge. Den här klänningen tycker jag är väldigt fin, dessutom kan man förlänga den så att den passar längre. Oket är stickat i ränder, tre aviga, tre räta varv. Det ger också lite extra elasticitet. Beskrivningen finns att ladda ner gratis här.

Den här gången valde jag garner från garnhyllan. Det rosa är Fabel och det bruna är Lorna's Laces Shepherd sock. Det gör att klänningen går att tvätta i maskin. Uppskattas av föräldrarna, vet jag.

Stickor: rundstickor 3 mm

Knapparna kommer från knapplådan och jag tror att de är sedan jag själv var liten. Precis som klädhängaren. Min mormor har virkat in en trähängare och gjort tre små blommor som dekoration. För mig betyder det mycket att de här sakerna har en historia. Plötsligt blir de väldigt värdefulla. De skapar en känsla av sammanhang och en hälsning över generationerna – från farmors mormor Paulina, född runt 1880 till lilla S, född 2014. Svindlande tanke.

God vår! och färdiga sockor

Mina Monkey socks är färdiga. Med Fiskläppskyssarhäl och allt. Varför hälarna heter så har jag ingen aning om, men jag tycker mycket om dem. Bästa sockhälar någonsin som får sockorna att sitta som gjutna på foten. Så kan man ju kombinera med vilket sockmönster man vill. Här är mina Monkey socks som jag stickat i Lorna's Laces sockgarn Shepherd sock. Jag stickade på strumpstickor 2,25 mm.

Lite extra fina blev de här strumporna av att bli blockade på min nya sockblockare. Det är väl lite onödigt att blocka sockor kan man tycka, men ska de vara med på bloggen blir de mycket finare att visa upp. Eller om man ska ge bort. Jag borde fotograferat de här sockorna före och efter så hade man sett den stora skillnaden...

Så här ser min sockblockare ut. Gjord av en sådan hängare som man får på kemtvätten. Här finns en länk till hur man gör. Det var inte riktigt så lätt att få till det som man kan tro av bilderna. Men jag får väl se det här som ett slags prototyp.

EN annan praktisk sak är att den går att hänga upp när sockan torkar. I ett träd, eller kanske över ett element.

 Nu till ett vårtecken. 

Jag tycker inte det är särskilt roligt att laga mat, så det här kommer aldrig att bli någon matblogg. Men årets första nässelsoppa är värd att få vara med på bloggen. Just nu är 'nällorna' (som vi säger i Skåne) i hallonlandet alldeles lagom stora. Så man kan förena nytta med nöje och hämta nällorna till soppan samtidigt som man lukar i landet.

Gott blir det!

På senaste stickegillet

När man bor på landet finns det inte några caféer att besöka, än mindre stickkaféer. Så för några år sedan startade vi vårt stickegille. Vi träffas i skolan en gång i månaden och pratar och fikar och stickar eller virkar. Jag ser verkligen fram emot de här kvällarna. Det är så skönt och kravlöst och alla som är där tycker att garn och hantverk är viktigt och roligt.

Förra veckan var det dags igen och jag passade på att ta lite bilder.

Flera av oss har försvarliga lager av garn därhemma. Då är det en god idé att göra en Cosy memories blanket. Här är några projekt som är på gång. Det är riktigt rolig stickning. Inte så krävande, går bra att göra framför TV:n.

Gun funderade vidare och gjorde en 'Cosy memories hat' i stället. Visst blev den fin!

När vi hade beundrat våra pågående projekt var det dags att lägga våra Lovikkavantar i blöt. Vårens tema har varit Lovikkavantar och nu var det dags att rugga dem.

Först fick vantarna bada ordentligt i varmt vatten och såpa.

Sedan var det dags för den mera fysiskt krävande biten.... Det jobbades hårt med kardor för att få till den rätta fluffigheten. 

Efter det var det dags för fika. Vi turas om att ta med kakor. Jag grämer mig så att jag missade att fotografera Agnetas vackra hallonsyltglaserade kaka och de förtjusande små stockholmskakorna i sin hjärtformade burk. 

Nya apor, tröja i repris

Förra inlägget handlade om att sticka hälar på ett för mig nytt sätt. Fish Lips Kiss Heels. Då stickade jag nerifrån och upp, och blev väldigt nöjd med resultatet. Nu är jag på väg med att sticka i motsatt riktning, och som väntat fungerar det alldeles utmärkt. Jag utgår från beskrivningen till Monkey socks, men när jag kommer till hälen gör jag den på det nya sättet. 

Leena påpekade i en kommentar till förra inlägget att det inte går att köpa beskrivningen till Fish Lips Kiss Heel Socks via Ravelry på grund av de nya momsreglerna. Det tycker jag är synd för det är ett jättebra mönster till ett billigt pris. Men det finns sätt att komma runt problemet. I en grupp på Ravelry diskuteras problemet och där kan man få hjälp att köpa det. Jag fick hjälp av yngste sonen att lösa situationen med hjälp av ett program som heter Hola och som man kan ladda ner gratis.

Ny Riddari - igen!

Här är ännu en variant på Riddari. Jag har presenterat mina två tidigare tröjor här och här. De var båda stickade i Lett Lopi som jag tycker är ett fantastiskt garn.Men är man känslig kan man tycka att det är lite stickigt. Här kommer då en variant i en annan garnfavorit, nämligen Cascade 220. Cascade är något tunnare än Lett Lopi, så jag fick trixa lite med antalet maskor. Jag gick ner 0,5 mm i stickstorlek, till 4 mm. Normalt stickar jag storlek M till Mannen, men nu lade jag upp antal maskor som till storlek XL. Längdmåtten följde jag beskrivning som till storlek M. På oket stickade jag alla utskrivna varv, även de som skulle uteslutas för de mindre storlekarna.

Passformen blev till belåtenhet och

tröjan har använts dagligen sedan november förra året, men är fortfarande väldigt fin. 

Hundarna har fått en ny boll. Kul tycker både Ville och Humle som gärna kivas om vem som ska få ha den. På bilden har Humle en pinne i munnen redan, så han fick ge sig den här gången. 

Ps. Ser du att jag fick med blommande påskliljor uppe till vänster?

Fish Lips Kiss Heel Socks

Nu är mina sockor klara. Det var en spännande upplevelse.

Fish Lips Kiss Heel Socks är en beskrivning gjord av Sock Therapist och den finns att köpa på Ravelry. Det är en utförlig beskrivning på 16 sidor om hur man kan få till en socka som passar precis till foten. Man börjar med att göra en ritning av foten och på den sätta ut vissa mått. Med detta som utgångspunkt stickar man sedan sockan utan att räkna maskor. Det enda man gör är att prova och jämföra med sin ritning.

Här är mitt första försök. Jag stickar från tån och upp, med det antal maskor som jag brukar använda, 56. Men efter ett tag visar det sig att sockan nog blir lite stor. Så jag rev upp och började om på nytt.

Här är de färdiga sockorna. Det intressanta var att de passar alldeles perfekt. Jag trodde att de skulle bli för små. Aldrig har jag stickat ett par strumpor på stickor 2,5 mm med 52 maskor till mina fötter!

Hälen liknar ju en istickad häl. Men den görs lite annorledes. Och som sagt, den passar perfekt. Jag kommer i fortsättningen att sticka tunna sockor på detta viset.

Om man vill kan man hoppa över momentet med pappfoten och gå direkt till att bara sticka den här sortens häl. Tycker du om att sticka sockor tycker jag att det är värt att prova det här.

Strumporna är stickade i Cascade Heritage med ränder i Jitterbug. Först hade jag tänkt att använda bara Jitterbug, men det visade sig att garnet poolade, och det gillade jag inte. Det är vanliga slätstickade sockor med en liten ribbstickad kant högst upp. Stickor 2,5 mm.

Man kan sticka den här hälen uppifrån och ner också. Det blir nog nästa projekt.

Riddari igen

Trevlig söndagsförmiddag. Jag har precis kommit in efter en solig hundpromenad. Vi njöt av lärksången och ljuset. 

Jag har så många projekt att visa och så många tankar att dela. Vill försöka att skriva lite oftare.

Ett projekt som är klart kommer här. 

Riddari!

Den här blev en present till yngste sonen. Jag är lika nöjd med den här som med de föregående jag gjort.

Garnet är Lett Lopi, i färgerna askgrå, gråsvart, vit och vetekornbrun. Jag rekommenderar verkligen det här garnet. Det är fantastiskt att arbeta med och det blir varma och behagliga plagg.

Gillar också de traditionella isländska mönstren. Det mönsterstickade oken är så vackra, men dessutom gör de plaggen vind- och vattenavvisande. Känns bra mycket bättre än Gore-Tex!

På stranden av Östersjön i februari.

Det var länge sedan hundarna ficka vara med på bloggen, men här är de. Henke och Ville vill gärna ha godis, men Humle (längst till vänster) hellre snusar i gräset!

Nu till något helt annat.

Jag tittar och lyssnar gärna till olika stickpoddar. I den engelskspråkiga stickvärlden talas det mycket om sockor med 'Fish Lips Kiss Heel'. Beskrivningen finns att köpa på Ravelry för en dollar. Jag blir ju nyfiken när alla talar så positivt om något, så jag måste prova själv.

Så jag har testat. Och det gick bra. Jag återkommer i ämnet.