Badsäsongen är slut

I går åkte jag till stranden i hopp om att det kanske kunde bli ett sista bad. Men det blev inget av med det, efter att jag hade doppat fötterna. Trots att vi haft ganska varmt här den senaste veckan så är Östersjöns temperatur inte badvänlig längre.

Men att ta en promenad längs stranden och att sitta och sticka en stund och titta på havet, det är ganska skönt det också.

Jag fortsätter att utforska sockstickningens möjligheter. Mer om detta senare.

...och arbetsmiljön är det inget fel på!

Ursocka

Det har blivit ett och annat par sockor stickade i sommar.

Jag är på jakt efter Mitt mönster. Den där modellen som jag kan sticka praktiskt taget i sömnen och som jag vet passar. Så att jag kan ägna mina tankar åt val av garn och utformning.

Det här är första paret ut.

Lifestyle Toe up socks finns som gratismönster på Ravelry.

Det här är en jättebra beskrivning i mitt tycke. 

Stickas från tån och upp. Har blivit en favorit för mej. Gör att man kan prova sockan under arbetets gång och gör det lättare att anpassa skaftets längd till hur mycket garn man har.

Hälen är med förkortade varv. Har tidigare provat flera varianter av den, men alla har varit så komplicerade. Den här varianten är mycket lätt. Prova!

Dessa har 56 maskor. Avslutas med en rätstickad kant i 8 varv. Hela sockan i ribbstickning 3 räta, 1 avig.

Stickor: Mina favoriter Knitpicks strumpstickor nummer 2,5 mm. 15 cm långa.

Garn: Zauberball röd/orange/rödrosa. Trevligt garn att sticka med. Jag gillar de långa partierna i färgningen. (Men hur kommer det sej att jag köpte den här färgen?)

Och så här blev det

 Söta, tycker jag att de här små väskorna är. 

Och väldigt lätta att sticka.

Inte en avig maska på hela halsbandet!, för den som inte tycker att det är så kul.

Jag är just nu väldig förtjust i rätstickning, så det passar mej fint.

Knapparna är från knapplådan: lite olika glasknappar.

Nästa halsband är på gång, medan jag har farten uppe.

Och beskrivning finns här.

Hellre sömnlös än stickningslös

Jag kunde inte somna i går natt. Passade på att titta runt lite på internet och kom till '365 saker du kan sticka'. Där fanns ett stickat halsband som såg lite kul ut. Jag visste att jag hade lite Drops Delight i en låda, så jag satte i gång direkt. Det var nog inte den bästa färgvarianten av garnet, men roligt att prova mönstret ändå.

Det är Blogger och inte jag som vill att bilden ska vara på fel håll

Nu återstår bara monteringen. Jag har redan köpt ett nystan Delight i en annan färgskala som jag ska prova sedan.

Ha en skön helg!

Travelling Daughter

Oj, känner inte igen mej här på 'skrivainläggsidan'. Men så är det också länge sedan jag skrev. En hel sommar har gått. Men det har hänt en del på bloggen i alla fall. Tack till er som skrivit kommentarer!

Stickat har jag gjort och en del kommer jag att skriva om här i efterhand.

Nu har ungdomarna som varit hemma på ferier lämnat huset. Det är bara jag, mannen och gymnasisten kvar. Vad tyst det blev! Dottern fick med sej sjalen som hon önskat.

Dotter och sjal

Så här är det…

För ungefär 30 år sedan fick jag några nystan silke av min mamma. De har legat i garnkorgen som ett slags minne, alltför fint att göra något av. Men när Fia ville ha en sjal passade det bra att ta fram just det garnet. Valet föll på Juneberry triangle.

Garnet var väl inte det lättaste att sticka med - det kändes som kramsnö mot stickorna. Men resultatet blev fint. Vi blev nöjda båda två. Och det känns som om garnet med sin speciella historia har fått rättvisa.

Jag använde KnitPicks stickor nummer 4 mm.

Det var första gången jag stickade en sjal där kanten stickas på i efterhand. Jag tycker att det blev väldigt fint. Och ett bra sätt att avsluta, utan risk för alltför lös eller hård avmaskning.

Snart så kommer julen…

…ja, åtminstone är vi snart mittemellan kommande jul och förra. Jag har börjat att så smått tänka på kommande julmarknad och börjat lägga upp ett förråd av 'småstickat'. Det är perfekt på sommaren när man sitter ute och stickar, eller kanske far runt på buss och tåg. Dessutom blir det inte så varmt att ha i knät som en stor yllekofta.

Jag har börjat med att virka några olika par grytlappar som alla har dem mintgröna färgen gemensamt. Jag köpte garnet i fjol, för att göra en tröja, men kom snabbt på att färgen är helt fel. Men till grytlappar är den perfekt.

Så har det även blivit ett par 'Humlesockar' till. Stickade under min Englandsresa nyligen. Mitt egna mönster och gjort i restgarner från tidigare projekt. Det turkos garnet är Silja från Gjestal och det lila är Viking Alpaca Sport. Båda garnerna i min favorittjocklek när det gäller sockstickning: 300 m/100 g.

Stickade på strumpstickor 3 mm.

Till sist en trädgårdsbild från min pionrabatt. För att övertyga mej själv och alla andra att det som står i inläggets rubrik, det är ju inte riktigt sant.

Durham tur och retur

Jag har varit i England och hälsat på dottern som läser litteratur på universitetet i Durham. En avkopplande och rolig resa med många, långa promenader och massor av god mat!

Durham ligger i norra England och kännetecknas av två saker:

Katedralen

som syns från alla platser i sta'n. Belägen högt på en klippa ovanför River Wear.

Och…

...en otroligt frodig grönska.

Helt klart det närmaste jag kommit en tropisk regnskog.

Självklart ror man på floden - som sej bör i en engelsk universitetsstad.

I Durham finns också en botanisk trädgård. Den var absolut värd ett besök.

Här blommar primulor i olika färger.

Känns detta igen? Delar av Harry Potter-filmerna spelades in i Durham.

Entrén till Trevelyan College där dottern bor. En ovanlig byggnad uppbyggd av hexagoner, vilket gör att inga vinklar mellan väggarna blir räta. Väldigt svårt att orientera sej inomhus.

Någon garnaffär finns det tyvärr inte i Durham. Men givetvis hade jag med mej garn och stickor. Resultatet av det syns i kommande inlägg.

Fritt etter Fana

Jag hade bestämt mej för att nu skulle jag minsann bruka allvar med min blogg. Och hur gick det med det? Jo, då börjar datorns strömförsörjning att krångla. Jag hade nästan gett upp, skulle bara försöka ladda den en sista gång. Och ser man på, det gick ju bra.

Nu när jag har rivit upp Amelia, så fick jag ju så klart börja på en ny kofta. Jag tycker att den roligaste sticktekniken nog är att sticka med två färger. Och jag har spanat på den här länge. Så då började jag på Fritt etter Fana.

Jag tog garn från garnlagret och då blev det grått Merino Extra Fine och vitt Karisma från Garnstudio. Kanter och broderi är olika rester och några nystan Sandnes Alpakka. Jätterolig stickning, trots att jag ännu inte är klar har jag redan börjat fundera på ännu en av bolero från Sidsel Höivik - Fritt etter Setesdal.

Fantastiskt sommarväder har vi haft i helgen, med premiärdopp i ett kallt Östersjön.

Men att sticka yllekoftor i högsommarvärme är inte så kul. Därför plockade jag fram virknålen och Muskat bomullsgarn och virkade några grytlappar.

Farväl Amelia

Så här års har stickandet svår konkurrens av trädgården. Som väl är går de båda sakerna att kombinera. Att sitta under ett blommande äppleträd och sticka, samtidigt som luften är full av syréndoft är bland det bästa som finns.

Mina myntor har fått flytta till den gamla tunnan som inte längre duger som vattentunna.

Gullregnet blommar för fullt...

...och under breder en matta av örter ut sej, till exempel rosa aklejor och blåklint.

Körveln blommar också. Blomställningarna ser ut som vispad grädde, och de doftar lakrits. Snart kommer frukterna, som man kan tugga på.

Till sist: lite stickning

Efter att ha rivit upp och stickat om flera gånger upptäckte jag till sist felet. De resårstickade panelerna fram är olika breda. Det syns på bilden, men jag hade bara räknat på de slätstickade partierna... Man lär av sina misstag heter det ju.

Men nu ser Amelia ut så här. En hög med härligt garn, Cascade 220 Heathers. Jag hade fått börja om från början för att rätta till felet och då tyckte jag att det var lika bra att riva upp hela. Jag gillar verkligen garnet och modellen tycker jag också mycket om - men kanske är jag inte jättenöjd med kombinationen.

En annan av mina koftor är dock fortfarande 'i livet'. En uppifrån-o-ner-kofta i Drops Muskat. Så här långt verkar det lovande. Jag har passerat det kritiska ställena på oket och vid ärmarna. Första ärmen är klar, jag avslutade den med en i-cord bind off. Tycker att det blev ganska bra, möjligen ska jag minska några maskor till före avmaskningen för att få en ännu smalare ärmslut?

Ha en skön helg!

Animal Cracker Hat och en icke färdig tröja.

Inte blev jag färdig med Petal, som jag hade hoppats på. Men det berodde på att garnet inte räckte. Jag har gjort den nästan 1 decimeter längre än på mönstret, så det är väl inte så överraskande. Nytt garn är redan beställt.

Men nu har hon redan åkt, dottern som ska ha tröjan, till sina studier i England. Så jag får skicka tröjan på posten.

Innan hon reste fick jag fotografera henne i säsongens sista stickade mössa.

Till en av mina unga vänner, som är stor vän av Harry Potter har jag stickat Ron's Animal Cracker Hat.

Jag har använt diverse restgarner, vilka är jag osäker på.

Jag tycker i alla fall att jag lyckats få till ganska bra Weasley-färger.

Jag har stickat hela mössan på strumpstickor 4 mm. Kul stickning som blev en skön mössa. Från början var den dock lite stor, så jag har virkat med smygmaskor på insidan av nederkanten för att få in vidden lite.

Mönstret är absolut användbart i fler sammanhang. Är man inte Harry Potter-fantast kan man ju använda andra färger och ränder.

Till sist en liten hälsning från trädgården.

Nu blommar julrosen.

Gult är färgen för dagen.

Glad Påsk!

I dag har det varit en underbar vårdag här i Skåne.

Lite stickning och mycket trädgård har det blivit.

Körsbärsblommen är inte långt borta nu.

Och överallt i trädgården blommar det.

Påskliljorna är nästan överblommade. Påsken är ju sen i år.

Gulsipporna vid stenmuren är mitt i sin blomning.

En av mina absoluta vårfavoriter - Tulipa tarda. Sprider sej själv och hittar nya växtplatser. Öppnar sej när solen lyser på den.

Den är nästan klar nu, Petal. Undrar om garnet räcker. Och om jag hinner bli färdig innan dottern åker tillbaka till England.

En främmande fågel!

April, sol, lagom vind.

Då väller flyttfåglarna in längs sydkusten.

Men titta här vad som sitter i syrénträdet.

Den här rara fågeln ser ut att ha kommit alldeles fel.

Den har faktiskt bara mellanlandat i syrénträdet på sin resa till något barn via stickhjälpen.

Jag är inte så erfaren när det gäller att sticka och virka mjuka djur. Man får tänka lite annorlunda, när det gäller val av material och stickor. Jag tycker också, att det än så länge, är lite svårt att få till det med lagom stoppning och snygg montering. Men roligt är det i alla fall och övning brukar ge färdighet.

Den här gojan hittade jag i den här boken.

Mjuka stickade djur och andra leksaker av Joy Gammon.

Boken köpte jag på rea för flera år sedan. Sedan har den blivit liggande tills nu. Den innehåller flera djur som jag gärna skulle vilja sticka.

Jag har valt att sticka i restgarner med en löplängd 300 m/100 gram.

Lite sockgarn och lite Järbo Saga.

Plånken har ordet

Det brukar vara problem att få resten av familjen att ställa upp på bild här på bloggen. Men här kommer ett inlägg från en som gärna vill vara med...

Hej, jag heter Plånken och jag är hund här i huset. Ja, egentligen heter jag något fint som är omöjligt att uttala, men när jag var liten och hade bråttom så brukade jag springa in i saker som stod i vägen och då lät det plånk. Så då blev det så.

Jag är fem är och ganska barnslig för min ålder, säjer tvåbeningarna i alla fall. Det bästa jag vet är pinnar, skor och att springa fort, fort.

Det här är min mamma. Hon heter Vanja och är tio år. Hon tror att hon bestämmer över mej fortfarande, fast jag är en stor kille nu. Hon försöker till och med slicka mej i öronen ibland, precis som om jag vore en valp - pinsamt. Men ibland är hon snäll och leker med mej och vi springer på kapp.

Det här är Effie.

Det är hon som verkligen bestämmer här i flocken, även om Vanja ibland tror att det är hon. Jag tror att hon bestämmer över tvåbeningarna också. Hon talar om när de ska stiga upp på morgonen och när de ska göra mat till henne (och oss andra). Hon säger till när det är dags att gå ut och när vi ska gå och lägga oss på kvällen. Men det är kanske inte så konstigt att alla gör som Effie vill, hon fyller ju snart 15 år.

En sak som Effie inte gillar är pälsvård, så nu för tiden får hon lov att se ut som ett får säger matte.

Idag har det varit väldigt fint väder här i Skåne. Matte och jag har suttit på trappan och druckit kaffe och stickat. Ja, jag har mest sällskapat och matte har stickat och druckit kaffe. Hon säger att hon stickar på en tröja till min lillmatte. Petal heter den visst och hon är just klar med bakstycket.

Så i dag började hon på framstycket. Hon tycker att resåren blir fasligt fin.

Min matte tycker mycket om humlor, hon har ju till och med döpt sin blogg efter dem. Ja, hon tycker så klart ännu mera om pudlar än om humlor, men det skulle låta konstigt tycker hon, att ge en stickblogg namnet garnpudeln. Kanske det?

I varje fall blev hon väldigt glad när vi träffade på den här trädgårdshumledrottningen i trädgården i morse.