Stickat har jag gjort och en del kommer jag att skriva om här i efterhand.
Nu har ungdomarna som varit hemma på ferier lämnat huset. Det är bara jag, mannen och gymnasisten kvar. Vad tyst det blev! Dottern fick med sej sjalen som hon önskat.
Dotter och sjal
Så här är det…
För ungefär 30 år sedan fick jag några nystan silke av min mamma. De har legat i garnkorgen som ett slags minne, alltför fint att göra något av. Men när Fia ville ha en sjal passade det bra att ta fram just det garnet. Valet föll på Juneberry triangle.
Garnet var väl inte det lättaste att sticka med - det kändes som kramsnö mot stickorna. Men resultatet blev fint. Vi blev nöjda båda två. Och det känns som om garnet med sin speciella historia har fått rättvisa.
 |
Jag använde KnitPicks stickor nummer 4 mm. |
Det var första gången jag stickade en sjal där kanten stickas på i efterhand. Jag tycker att det blev väldigt fint. Och ett bra sätt att avsluta, utan risk för alltför lös eller hård avmaskning.
