Mina favoritgarner skiftar med åren. När mina barn var små stickade jag mycket i Drops Karisma. Även senare har det blivit ett eller annat plagg i det garnet. Men på senare år har min garnsmak förändrats. Karisma är ett superwash-garn, och av flera skäl gillar jag inte det längre. Tycker att ullen förlorar sina egenskaper. Dessutom är det onödigt miljöbelastande. Läs gärna mera om ullen och superwash här.
Karismagarnet ligger i en låda. Nu har jag som mål att använda garnet till slut. Det har blivit en del mössor och sockor så här långt. En del av detta kommer kanske med på bloggen så småningom.
Ett par dagisvantar har det blivit i Karisma. Lille F ville ha röda vantar. Kul tyckte jag och gjorde ett par efter beskrivningen från i fjol. Jag tycker att lusmönster gör sig väldigt bra på barnkläder. Dessutom blir det liksom dubbelt med garnet som löper på baksidan.
Dagisvantarna passar små människor i åldern 1,5 till 2,5 år. Snabba att sticka och roligt att kunna göra dem lite personliga. De här blev söta som jordgubbar.
Nu stickar jag vidare på den vita mössan till vänster i bilden.
1 kommentar:
superwash kan ju vara bra om man stickar till barn, där föräldrarna inte vet hur man hanterar handstickade plagg i ylle:)
men visst har du rätt om superwashgarner. Jag slutade köpa det för några år sedan, efter att ha läst ett annat inlägg om hur negativt det är för miljön, men har fortfarande lite kvar att sticka upp:)
Det skall bli kul att få se bilder på allt som du stickar med den Karisma som du har kvar:)
Skicka en kommentar