måndag 10 november 2008

Spånad

Spånad är ett gammalt, vackert ord. Men inte så vanligt. Det får mej att tänka på gamla tanter och spinnrockar, på trolldom och skrock, och 'Pelles nya kläder' av Elsa Beskow.
Att spinna själv ger en extra känsla. På 70-talet kardade jag ull för att sedan spinna och färga innan jag stickade. Det var jobbigt och smutsigt, men roligt.
Nu har jag upptäckt att man kan köpa ull som redan är tvättad och kardad. Fantastiskt! Då blir allt genast mycket lättare. Tyvärr har min gamla spinnrock blivit ved för länge sedan. Men jag köpte en slända och ett par hekto ull från Spinspiration.
Jag var lite ringrostig till en början, men nu går det bättre. Nu spinner jag gotlandsull, 1 hekto. Underbar ull och jättekul att komma igång med spånaden igen.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Åh, så fint! Visst är gotlandsull härligt att spinna?

Vilka fina kattvantar. Jättefina fäger.

teresa sa...

Grattis till att du kan spinna! Jag tycker att det var förfärligt svårt.
Kattvantarna blev underbara. Jag funderar på att sticka dem i ett tunnt garn, babyull, med stickor 2,25. Tror du att det blir för smått?

Garnhumlan sa...

Tack för era snälla kommentarer. Ja, Teresa, jag tror att det kan bli lite smått. Jag hade absolut testat masktätheten för marginalerna är ju inte så stora när det gäller vantar. Jag får repa upp min snigelvante som blev för liten,(Lanett, 66 maskor på stickor nr 2), det är inte så kul.