Klänning till en liten människa

I dag har solen varit framme. Man blir genast på lite bättre humör. Men nu ser jag mörka moln på väg från väster. Tur att jag varit ute en del redan! För övrigt har jag tittat på skid-VM och stickat. En mycket bra kombination. Särskilt när Sverige får en silvermedalj.

Jag har stickat till barnbarnet. Bella från Babystickning på stickor 3.

Jag stickade den rosa klänningen först, storlek 9-12 månader. Men den blev väl stor till lilla S som är 7 månader. Så jag gjorde en till i storlek 3-6 månader och jag tror att den ska passa bättre

Garnet som jag använt till båda två är Drops BabyAlpaca Silk. Ett garn som är mjukt och fint och som passar bra till små plagg. Gillar färgerna som finns att välja på.

Modellen stickas uppifrånochner. Jag har följt beskrivningen fram till avmaskningen vid nederkanten. Jag minskade var fjärde maska och gjorde en i-cordavmaskning. Verkar vara en bra lösning.

Saga gillar att mysa i inköpskassen.

Dylans Beanie

Några dagar har vi haft det ganska milt här i söder. Talgoxarna sjunger och både vintergäck och snödroppar syns i rabatterna. Men än är det nog lite tidigt att räkna bort vintervädret helt.

Jag har stickat en del nytt. Här är en bra och skön mössa från Wooly Wormhead. Hon har designat en hel massa mössor för alla åldrar. Funderar du på en ny mössa ska du absolut titta in hos henne.

Jag valde att göra Dylan's Beanie, som är ett gratismönster på Ravelry. Dotterns pojkvän fyller år och jag letade efter något att sticka till honom. Han heter Dylan, så när jag såg denna mössan var valet lätt.

Beskrivningen är på engelska, men låt det inte vara ett hinder. Modellen är så enkel att man inte behöver kunna alla ord för att förstå hur man ska göra. Mössan stickas uppifrån och ner. Hela mössan är i 1x1 ribb.

Jag stickade på stickor 4 mm. Jag har investerat i en kort kabel, 50 cm, och korta stickspetsar till dem.  Nu går mösstickningen som en dans. Tidigare stickade jag mössor på strumpstickor, men då riskerade jag att tappa maskor och jag hade problem varje gång jag 'bytte' sticka.

Garnet var en ny och positiv bekantskap för mig; Malabrigo Rios. Garnet är uppkallat efter Uruguays fyra stora floder och varje flod representeras av en tråd i detta garn, som är fyrtrådigt. Garnet var perfekt till denna modell, trevligt att sticka med och har en vacker färg.

Nu ska mössan packas och skickas till Dylan i Edinburg. Here it comes, Happy Birthday!

Vantar och mera handspunnet

Vintern har ju kommit, även till den södra kusten. Jag fryser om händerna när jag går ut med hundarna. När jag var särskilt kall och satt och tittade runt på bloggar hittade jag Martines flettevotter.

Det som tilltalade mig allra först var att vantarna är stickade i tvåtrådigt ullgarn som hålles dubbelt. Sådant garn har jag i stor mängd, och jag vill gärna minska lagret. Jag valde ett ullgarn från Klippan som funnits i lådorna många år. Det var riktigt rivigt och strävt att sticka med, men efter tvätt och några dagars användning är det inga problem. 

Det var en snabb stickning, det här. På strumpstickor nummer 6 mm.

Det är inte så ofta jag stickar flätor, så det var extra kul att göra det, den här gången. Fint blev det, tycker jag.

I det förra inlägget hade jag en mössa som jag stickat av ett handspunnet garn. Det garnet var spunnet från ull som var färgad innan den spanns. Här är en annan variant. 

Dottern är den som spunnit vit merinoull och sedan färgat den i efterhand.

Ullen kommer från World of Wool, och det finns mycket att välja på där. Efter spinning och färgning har hon sedan stickat mössa och kofta till lilla S.

Här är Garter Ear Flap Hat från Purl Bee. Gullig mössa med en smart konstruktion. Beskrivning på engelska.

Det blev en kofta också. Rilletröja ur Babystickning på stickor nummer 3. Klassiker till små människor, men med en liten fläta längs raglanökningen. Mjukare bebisplagg kan man inte hitta.

Mössa med mera

Min mössa är färdig och invigd. Jätteskön mössa. Stickad i egenspunnet garn, då blir man extra nöjd. När man spinner blir det ofta bara mindre kvantiteter och då är det ibland svårt att hitta lämpliga projekt. 

Mönstret är inspirerat av Windschief. Jag lade upp 95 maskor på stickor 3,5 mm. Efter resåren bytte jag till 4,5 mm. Minskningen är gjord på 5 stickor. Jag har provat mig fram när det gäller mössans längd.

Garnet är spunnen på min gamla topptyngda slända. Fibern är handfärgad bluefaced leichester från Olivertwistfibres. Jag gillar den här ullen som är mjuk och lätt att spinna.

Efter mitt förra projekt med islandsgarn är jag helt såld på att sticka mera i det garnet. Då passar den här boken bra att inspireras av. Boken innehåller många fina modeller för barn, kvinnor och män. Inte enbart klassiska islandströjor, utan även moderniserade modeller, mössor, sjalar. Jag gillar boken och kommer att sticka flera av modellerna i den. 

Jag stickar nu på en ny Riddari i ljusgrå Lettlopi. 

Lyx

I dag regnar det inte! Det känns inte heller som om den mörkgrå himlen befinner sig strax ovanför huvudet när man går ut. Tvärtom är himlen ljusgrå och molnen befinner sig där de ska vara, högt ovanför. Jag sitter med min temugg och min stickning och tycker att det känns bra.

Att få ägna sig åt något man tycker är så roligt, som jag tycker det är att sticka, det är lyx bara det. Men det är ännu bättre. Jag stickar med mitt egenspunna garn. Det känns helt fantastiskt.

Jag gick ut för att fotografera i dagsljus. Ullen som jag spann är sandfärgad bluefaced Leicester. Ullen från de här fåren är väldigt mjuk och den är även lätt att spinna. Jag har beställt den från Olivertwistfibres i England. Jag är väldigt förtjust i de här färgerna tillsammans. 

Jag spann garnet tidigt i höstas. Sedan visste jag inte vad jag ville göra av det. Men i går kom jag på att det skulle bli en mössa. Jag tycker egentligen inte att det behövs något mera än vanlig slätstickning när man använder ett sådant här garn, så jag lade upp och stickade en resår i 1 x 1 ribb efter eget huvud.

Efter att jag stickat resåren tyckte jag ändå att något skulle hända. Det blir lätt enformigt att sticka om det bara är slätt. Jag har tittat på Windschief av Stephen West ett tag. Jag tog helt enkelt hans idé och gjorde ett resårstickat brett parti på mössan. 

Nu ska jag återgå till min stickning. Mera detaljer kring mössan kommer när den är klar.

Det bidde sockor

Mina senaste sockor. Stickade i ett garn som jag gillar. Tycker att färgerna är fina och likaså randningen. Tyvärr vet jag inte vad garnet heter. Lille Vilgot, hunden, har ätit upp banderollen.

Detta är sockor efter eget huvud. 

Med 56 maskor och stickor 2,5 mm. 

Jag har stickat en resår över hela sockan som ser ut så här: 

Varv 1, *3 r, 1 a* upprepa varvet ut. 

Varv 2, *2 r, 1 a, 1 r* upprepa varvet ut. Sticka växelvis varv 1 och 2. 

Blir ganska fint tycker jag och lite roligare än att sticka vanlig 2 x 2 resår.

En sak som skiljer de här sockorna från dem jag brukar göra är hälen. Den är istickad efteråt. Jag tycker absolut bäst om sockor med hällapp och kil, men när man gör randiga sockor har den här sortens häl sina poänger. Kilen gör så att rändernas regelbundenhet störs, och även hällappen medför estetiska svårigheter. Men en häl istickad efteråt löser den sortens problem. En beskrivning på svenska hur man gör en istickas häl finns att får hos Dödergök. En film med tal på engelska finns här.

Detta var första paret ut vad gäller sockor 2015, jag tror inte att det blir det sista....
Sticka lugnt!

Nytt år...

Så var vi redan en vecka in på det nya året. Jag vill tacka för hälsningar och kommentarer. Jag uppskattar dem mycket även om jag inte har svarat på alla. 

Till nyår var det gott om smällare och raketer. Jag tycker inte att det är så bra, med tanke på alla djur som lider av ljuden. Här är en tyst nyårsbild från Universitetsplatsen i Lund. En vacker ljussättning av en för vintersäsongen torrlagd fontän.

Det blev en del mjuka klappar i paketen till jul.

En liten mjuk igelkott låg i Lilla S:s paket. En lättstickad variant på mjukdjur som jag tycker blev så fin att den får vara med på bloggen. Beskrivningen som är gratis från Purl Bee hittar du här. Jag använde ett okänt tvåtrådigt ullgarn till huvudet och magen och en rest av Drops Eskimo till taggarna.

Lovikkavantar har funnits på många bloggar före jul. Inte konstigt för det är ju jättefina julklappar som går fort att göra. Jag har gjort flera par. Just det här till dotterns pojkvän som är skotte. Han fick själv välja färg till broderiet. Lovikkavantar är ofta uppskattade av människor från andra länder. 

Det är lätt att hitta beskrivningar på nätet, jag har använt den här, från Ullcentrum. Jag gillar den eftersom  intagningarna för fingrarna är trubbigare än hos originalet.

Garnet är lovikkagarn och stickorna 5 mm.

Jag vill önska alla som tittar in här ett Gott Nytt 2015!

Hoppas på ett år med mycket stickning och mycket spånad!

Riddari

Tänk att ljuset ändå räckte till! Den mesta tiden är det bara grått och mörkt, men ibland har man tur och himlen ljusnar. Då får man passa på att fotografera sina stickprojekt. 

Jag har skrivit flera inlägg om den här tröjan. Och nu är den alltså färdig.

Modellen är Riddari, och beskrivningen finns som gratismönster hos Järbo. Jag stickade storlek M och förlängde både kroppen och ärmarna. Själva oket stickade jag i storlek L. Allt efter önskemål från H, som jag stickade tröjan till. För att få tröjan att bli lite längre i nacken gjorde jag några förkortade varv innan jag började på halskanten. De avslutande kanterna är lite annorlunda än mot de i beskrivningen. Jag har stickat ett varv rätt efter uppläggningsvarvet och därefter resår, 1 vriden rät, 1 avig. Halskanten är gjord på samma vis och sedan dubbelvikt och fastsydd mot avigan.

Garnet är det underbara LettLopi. Jag valde att sticka enbart i naturliga färger. 

Islandsgarnet är en nygammal kärlek. När jag var liten stickade min mamma tröjor och koftor i islandsgarn. Hon köpte plattor med entrådigt garn och stickade det två- eller tredubbelt. Tröjorna luktade gott av får men var ganska stickiga till en början. När jag använt dem ett tag blev de till verkliga favoriter. 

Vill du läsa mera om islandsull och dess fantastiska egenskaper klicka här.

Hälsningar från Stickegillet

Vi har träffats i flera års tid. Vi är en grupp stick- och virkintresserade som träffas en gång i månaden och handarbetar och pratar och fikar. Ungefär som på bilden nedanför...

Tack för det fina kortet som Anna Larsson gjort.

I går var det terminsavslutning och vi hade både kaffe och glögg och julklappsbyte. Temat för julklapparna var grytlappar. Här är en del av dem.

Extra roligt var det att vi även hade en stor låda med stickade bebiskläder som vi kunde skicka till Litauen. Tyvärr fick jag ingen bild på detta. I alla fall så har vi med förenade krafter åstadkommit koftor, mössor, sockor, filtar och västar till små människor som är i behov av dem. Materialet har vi antingen fått eller tagit från våra egna restgarnslager.

Här är en bild på min grytlapp till bytet. Och en kort beskrivning. Kanske kan det bli en julklapp!

Grytlapp med hjärtan

Lägg upp 96 m med rundstickor 3 mm och rött garn. Sticka runt i två varv. 

Sticka enligt diagram ovan, sex rader med hjärtan.

Avsluta med två varv rött och maska därefter av alla maskor.

Virka 2 varv med fasta maskor runt kanterna. På tredje varvet virkas picoter så här: *virka en fast maska, 3 luftmaskor, 1 fastmaska i den första av luftmaskorna, hoppa över en fast maska, 1 fast maska*. Upprepa runt hela grytlappen.

Till sist virkas hanken: Virka 20 luftmaskor, vänd och virka fasta maskor tillbaka. Tag av garnet och drag igenom tråden. Vik hanken dubbel och fäst noga.

Stryk grytlappen.

Hemma

Har haft några dagar när jag inte känt mig så rask. Antagligen är det väl några virus som härjar runt och gör så att benen värker och halsen kliar. När jag inte har så mycket energi är datorn ett bra sällskap. Vid sidan av hundarna, katten och stickningen, då.

Som du kanske har märkt så har det börjat dyka upp allt flera poddar som handlar om stickning. De flesta är på engelska, men det finns även en del på svenska. En del är till och med videopoddar. Jag finner det väldigt trevligt att lyssna och/eller titta när jag sitter och stickar. Några av de poddar jag återvänder till finns i marginalen till vänster på min blogg.

En podd som gett mig mycket inspiration är A homespun house. Det är en videoblogg med Molly, som bor i Tyskland men som är från USA och som poddar på engelska. Det handlar om både stickning och spinning och jag tycker att hon är så behaglig att lyssna till.

Här är ett projekt som Molly inspirerat till. 

Det är en filt som hon kallar Cosy memories blanket. Det här är en typ av restgarnsprojekt som funnits på ravelry i olika versioner de senaste åren. Jag har varit frestad att påbörja det flera gånger förut, men nu blev det till slut av. Jag stickar i garn av sockgarnsgrovlek och på stickor 2,5 mm. Det är roligt att göra något av restgarner och än så länge är det här ett väldigt beroendeskapande projekt, av typen: Bara en ruta till.

Så här långt har jag hunnit hittills. Jag tänker låta slumpen styra hur rutorna blir placerade och jag försöker att bara använda varje garn en gång. Jag får se hur långt restgarnerna och inspirationen räcker, men jag antar att det är ett projekt som kommer att räcka i många år......

Söndagslif

I går var det lite glipor i allt det grå. Solen kunde anas som en vit tallrik bakom grå molnslöjor. Då passade jag på att fotografera lite.

Så här långt har jag kommit på Riddari. Se'n tog garnet slut. Inte helt oväntat, jag har stickat både ärmar och kropp lite längre än mönstret anger. Men jag har redan beställt ett nytt nystan. Och nu återstår ju nästan bara det allra roligaste, nämligen oket.

Det här är verkligen extrarolig stickning. Jag njuter av garnet, som jag tycker är så vackert. Har försökt att visa på bilden. Jag föreställer mig hur det ska bli efter tvätt och lite användning – jättefint.

Medan jag väntar på mitt nystan har jag stickat lite till lilla S. Två par skor efter det här mönstret. 

Det är ett mönster från Drops. Jag tycker dock att det var onödigt tillkrånglat. Man ska ta av garnet två gånger, men det går alldeles utmärkt att sticka allt i ett och slippa fästa trådar. Till slut får man en söm mitt under foten, vilket ju inte gör så mycket när man stickar till fötter som inte går ännu. Men det stör mig ändå och jag tänker att det ska gå att undvika det med. Jag filurar lite på det…

Garnet jag använt är Drops Karisma, från min låda som jag håller på att sticka slut på. Ett garn som passade bra för ändamålet. Det nedre paret är i dubbelt Malabrigo lace. Det fungerar väldigt bra till bebiskläder har jag upptäckt. Oöverträffat mjukt för att vara ull. Tar man det dubbelt blir det ungefär som ett vanligt babygarn i grovlek. 

Strumpstickor 3 mm.

Avslutar med lite bilder på några fyrbenta.

I morse när vi gick ut visade det sig att det satt fyra fasanhönor och tryckte i stenpartiet. Det upptäckte inte jag, men det gjorde Humle. Toppen tyckte han, äntligen lite action, och försvann genom rapsfältet. När han kom tillbaka var han allt annat än ren. Så det blev badkaret. Att bada går väl an, tycker Humle. Men att torka efteråt i varmluft är inte så kul.

Så här fin blir han efter bad och föning. Även om han själv ser lite missnöjd ut.

En som däremot gärna hoppar upp på trimbordet är fröken Saga Adlercreutz. Hon ligger gärna där och blir borstad. Gullekatt!

Nu stickar jag på Riddari

Nu har den meteorologiska hösten kommit till sydkusten, och idag blåser det ordentligt. De sista löven släpper taget om träden och dansar ner på gräset som är täckt av ett guldfärgat lövtäcke. Det har bara blivit några korta turer med hundarna i dag. Vi är överens om att sådana här dagar tillbringas helst inomhus.

De senaste månaderna har jag stickat två varianter på Riddari som inte har kommit med på bloggen. Nu har jag börjat på nummer tre. Gillar den här tröjan jättemycket och den går fort att sticka.

Bara naturfärger, grått, naturvitt och svart. Så vackert! 

En till

Jag var ju tvungen att prova hur mössan blev i ett annat garn.

Här är Raituli i ett Drops Nepal. Det är verkligen intressant att se hur olika garner ger helt olika resultat. Om mössan i Fabel är en lätt höstmössa, så fungerar den här året om. 

Samma grovlek på stickor, samma antal maskor – två helt olika resultat.

En perfekt höstmössa

Ett av skälen till att jag började blogga var att jag ville hålla koll på vad jag hade stickat. Till exempel när man vill sticka en likadan modell som förut, då är det så bra att kunna gå in på bloggen och se hur man gjorde. Numera finns det ju många fler möjligheter för att uppnå samma sak, men jag fortsätter med bloggen. Det är kanske inte det enklaste sättet, eller det snabbaste, men det passar mig. Jag tycker också bäst om bloggar när jag ska se vad andra gör. Så även om allt fler går över till  annat så blir jag nog kvar här och hoppas att flera andra också gör det.

Den här mössan är en sådan sak som riskerar att slinka igenom bloggfiltret. Alltså att av någon anledning inte komma med på bloggen. Och det vore synd, för det är en bra modell. Jag såg den först hos Annepålandet, men efter det har den dykt upp lite varstans.

Mössan heter Raituli. 

Min variant är stickad i Fabel till yngste sonen. Han blev nöjd med resultatet, den varken kliar eller sticks. Jag skulle absolut kunna tänka mig en likadan, men då skulle jag välja ett garn i ull, gärna aningen grövre. Stickorna jag använde var 2,5 mm till resår och 3 mm till själva mössan.

Sonen var inte så pigg på att ställa upp som modell, men Henke hade inget att invända. Han är den ende av hundarna som är stilla tillräckligt länge för att hinna fotografera. Vill du se bättre bilder finns det många på Ravelry!

Ordningen är återställd!

Förra året var väldigt tungt sett till vår lilla hundflock. Vi förlorade två av våra hundar. Jag brukar ju skriva lite om mina hundvänner här på bloggen, men det har varit alltför jobbigt. Nu har i alla fall känslorna läkt och vi har börjat om med en ny flock. Det här inlägget tänker jag börja med att presentera våra hundar.

Här är minstingen, Vilgot. Storpudelpojke som är fyra månader. Barnbarn till vår tidigare tik Vanja, som var en fantastisk hund. Vi hoppas och tror att lille Ville har ärvt en del av mormors goda egenskaper.

Humle är vår vildbasare. Han är cockerspaniel och har hunnit bli 15 månader. Outtröttlig, alltid glad och med på allt. Älskar alla människor och hundar. Tycker om att bada och att mysa i sängen med matte.

Henke är bror till vår tidigare hund Plånken och morbror till Vilgot. Han är sju år och en väldigt lugn och snäll hund inomhus. Ute leker han gärna med de små. Han är en utmärkt förebild som tar stort ansvar för flocken.

 Antagligen kommer hundarna att dyka upp här på bloggen då och då framöver. Men det här är ju trots allt i första hand en stickblogg, så här kommer ett par bebiskoftor.

Den här koftan har jag skrivit om tidigare här och här på bloggen. Nu är den helt färdig och jag är nöjd med den. 

Mönster: Den här koftan kommer nog ursprungligen från Elizabeth Zimmermann, men den har gjorts i många varianter. Jag använde beskrivningen från Drops. Jag gjorde kroppen lite längre än i beskrivningen och lade till en i-cordkant runtom och vid ärmsluten.

Garn: Den är stickad helt i Fabel, i min favoritfärg 'forest' med kanter i 'rost'. Fabel är ju egentligen att sockgarn, men det är mjukt nog för att passa till en babykofta. Garnet tål dessutom att tvätta i 

 maskin.

Det här håller på att urarta till ett väldigt långt inlägg. Jag sparar den rosa koftan till ett senare inlägg och önskar en skön söndagskväll.

Mera från min låda

Stickar på med rester från min låda så länge jag tycker det är kul. Eftersom det inte finns några stora mängder av någon färg får det bli lite mindre projekt.

Den här modellen tycker jag blev riktigt fin, så den får vara med här på bloggen.

Mössan heter 'Little Fair Isle Hat' och kommer från The Purl Bee. Den finns i tre olika barnstorlekar och beskrivningen är på engelska, vilket inte ska hindra någon eftersom det finns ett tydligt diagram och den är för övrigt ganska enkel. Jag läste någonstans att om man vill ha ett litet projekt för att komma i gång med flerfärgsstickning så är detta perfekt. Och jag håller med.

Jag gjorde först en mössa där jag följde beskrivningen för babystorlek. Den blev dock för stor, jag stickade med Karisma, som är ett grövre garn än vad beskrivningen föreslår.

I stället för att byta garn räknade jag om lite i mönstret och tog bort en rapport och de första raderna i diagrammet och vips blev storleken bra! 

Förutom att mönstret är lätt att anpassa till olika garner, passar bra som introduktion till att sticka med flera färger så får man tillfälle att bli av med garnrester. Enligt beskrivningen ska det vara fem olika mönsterfärger, men jag hade bara tre som passade. Men här kan man ju leka som man vill.

Beskrivningen anger strumpstickor 3,5 mm, vilket jag också använde.

Jag tycker att det här är en fin mössa. Varm och go', eftersom den är dubbel.

En låda garn...

Mina favoritgarner skiftar med åren. När mina barn var små stickade jag mycket i Drops Karisma. Även senare har det blivit ett eller annat plagg i det garnet. Men på senare år har min garnsmak förändrats. Karisma är ett superwash-garn, och av flera skäl gillar jag inte det längre. Tycker att ullen förlorar sina egenskaper. Dessutom är det onödigt miljöbelastande. Läs gärna mera om ullen och superwash här.

Karismagarnet ligger i en låda. Nu har jag som mål att använda garnet till slut. Det har blivit en del mössor och sockor så här långt. En del av detta kommer kanske med på bloggen så småningom. 

Ett par dagisvantar har det blivit i Karisma. Lille F ville ha röda vantar. Kul tyckte jag och gjorde ett par efter beskrivningen från i fjol. Jag tycker att lusmönster gör sig väldigt bra på barnkläder. Dessutom blir det liksom dubbelt med garnet som löper på baksidan.

Dagisvantarna passar små människor i åldern 1,5 till 2,5 år. Snabba att sticka och roligt att kunna göra dem lite personliga. De här blev söta som jordgubbar.

Nu stickar jag vidare på den vita mössan till vänster i bilden.