måndag 15 januari 2018

En fin, gammal kofta

 Häromdagen när jag var på vinden för att hämta lite saker, fick jag syn på en låda som var lite öppen. När jag tittade ner fick jag se den här koftan. Jag stickade den till min äldste son på hösten 1981. Han hade just fyllt ett år och jag tänkte att det skulle bli en bra kofta att ha under overallen. Koftan blev ett älsklingsplagg och jag tror att han hade den så gott som dagligen i ett helt år, utom under sommaren. Hans tre syskon har också haft koftan lika mycket, och den var utlånad till en bekants barn. Så fem barn mellan ett och två år har använt koftan. Ändå är den i skick som ny. Jag har lagat ett litet hål och  dolt några envisa fläckar bakom maskstygn. Nu är den på väg till barnbarnet, lille O.


Koftan är en barnvariant på setesdalsgenser, garnet är Peer Gynt och jag tror att den är stickad på stickor 3 mm. Den är ganska stadig i kvaliteten. Den är stickad som en 'riktig' norsk kofta, runt i ett stycke och klippts upp för ärmar och mitt fram. Ärmarna har fått en stickad infodring, men framkanterna har jag bara sytt ner. Jag har kostat på mig riktiga tennknappar. 
Jag tycker det är helt fantastiskt att den har hållit sig så fin. Den är 36 år gammal, och jag blir riktigt glad av att se att det lönar sig att sticka med riktigt ullgarn. Jag tror också att den lite tätare stickfastheten hjälper till att hålla form och fason. Jag inbillar mig att många moderna beskrivningar rekommenderar en glesare stickfasthet nu än man gjorde då.

3 kommentarer:

Heidi sa...

Vilken fin kofta! Vilken fantastisk historia! Den ser fortfarande ut som ny, och knapparna är helt perfekta till. Så roligt det måste kännas att ge den vidare till barnbarnen!

Och ja, jag instämmer med dina slutsatser.Visst är det nog så att garn ofta stickas lösare nu än förr i stickmönstren. Det gör ju att det går fortare att sticka klart, men på bekostnad av kvalitén. Det är lite synd, för vissa projekt tycker man ju så mycket om att man vill använda det länge länge, men det är ju inte roligt om det efter ett tag börjar så slitet och noppigt ut.

Bra att du visar hur kvalitét ser ut, och hur man får det stickade att hålla länge!

Garnhumlan sa...

Intressant det här med stickfasthet. Undrar varför det blivit så. Många är ju ute efter mjukt garn, och det blir mjukare när man stickar lösare. Men det går å andra sidan åt mera garn om man stickar fastare, det borde ju garnföretagen gilla. Jag vet inte vad jag ska tro.

Leena sa...

Var roligt att hitta en så fin kofta till barnbarnet i gömmorna. Min son fick en stickad ulltröja som hans pappa haft som liten. Det tyckte han var roligt. Jag stickade en klänning i ”hönsestrikk” till min yngsta dotter när hon var nåt år. Jag har ångrat många gånger att jag gav bort den när hon växte ur den.