Intresset för får och ull växer ju mer man kommer i kontakt med dem. I detta inlägget tänkte jag berätta lite mera om en sällsynt ras som heter Radnor och kommer från Wales.
 |
| Flock med radnor-får. Bild från http://www.hillradnor.org.uk/ |
Radnor, eller som rasen egentligen heter, Hill Radnor, kommer från isolerade områden i de höglänta delarna av Wales. Rasen har utvecklats under lång tid, utan så mycket inblandning från andra raser. Den är numera en sällsynt ras, med färre än 900 tackor. Huvud och ben är nougatfärgade och saknar ull. Ullen är 5 - 15 cm lång, medelgrov. Kan användas för mössor, sockor och tröjor. En del fällar är så mjuka att de kan användas för halsdukar och sjalar.
World of Wool hade råull från radnor till salu, och jag blev nyfiken och köpte 200 gram. Ullen var ganska trevlig, men tyvärr visade det sig att den var full av dödhår. Det var så mycket att det inte gick att bli av med under tvätt och kardning. Jag ville ändå sticka någonting och det fick bli ett par sockor.
Min dotter färgade ullen i tre färger med karamellfärg. Sedan spann jag den, i långa partier med varje färg, för att få ett självrandande garn. Till sist tvinnade jag med kedjetvinning. Resultatet blev ett tretrådigt, självrandande garn.
Garnet var ganska stickigt och utan elasticitet, faktiskt inte alls roligt att jobba med. Därför blev jag glatt överraskad när jag provade sockorna och de visade sig vara sköna mot foten.
Den första omgången garn räckte inte, därför är garnet till mudden färgad efteråt, och den fick bli rosa.
Stickor: strumpstickor, 3 mm.
44 m, från tån upp, fish-lips-kiss-heel.
Sockorna väger 85 gram!
Även om sockan är skön att ha på, och säkert kommer att hålla länge, så tror jag inte att jag kommer att köpa mera radnor-ull. Men den ullen jag fick, stämmer inte överens med hur den beskrivs i diverse böcker och på nätet. Kanske hade jag bara otur...
(Sockor nummer 6 detta år.)
2 kommentarer:
Visst är det konstigt - man köper något efter att ha läst positiva omdömen och så är det inte alls det man trodde... Jag tror det är vanligare än man tror. Inte alla vill medge att det dom köpte inte alls, eller väldigt lite stämmer överens med det förväntade.
Bortsett från det så verkar du ju ändå ha fått ett godtagbart resultat med sockorna. Mjuka och sköna står väldigt högt upp på min lista över förväntade och önskvärda egenskaper när jag stickar sockor, lång hållbarhet är önskvärt men inte alltid uppnåeligt:)
Och egentligen så vill man ju att det man stickar används tills dess att det är helt utslitet - eller hur? Ju längre in i framtiden desto bättre, men det tråkigaste som finns är ju när det bara hamnar i en låda och inte används (oavsett orsak):)
Jag har grunnat på hur jag ska svara, för du har ju sagt det viktiga. Men en sak kan jag säga, att när det gäller ull, så handlar det mycket om att ha rätt ull till rätt projekt. För att travestera: det finns (nästan) ingen dålig ull, det finns bara fel användning av den!
Skicka en kommentar