En av alla begåvade personer i stickvärlden är Kate Davies. Jag har följt hennes blogg under flera år och jag tycker mycket om den. Hon har också publicerat egna mönster och givit ut flera böcker.
Jag beställde en av hennes böcker, den som heter 'Yokes'. Boken börjar med några välskrivna kapitel om ok (yoke på engelska) i olika länder och sedan följer beskrivningar på flera fina koftor och tröjor med just ok. Boken är så vacker och väldigt välgjord med referenser och fint bildmaterial. Även om man inte tänker sticka något har man, som intresserad av textilt hantverk, stor glädje av den här boken.
Jag fastnade för koftan på bokens framsida, Cockatoo Brae.
Jag har länge velat sticka en kofta av garn jag spunnit själv, och under Tour de Fleece tog jag chansen att spinna shetlandsull till den koftan. Jag köpte ullen från Jamieson & Smith. Färgen heter svart, men är i själva verket mörkt chokladbrun. Jag köpte 500 gram och ullen kom som kammad. Den var väldigt trevlig att spinna.
Här är allt garn färdigt. Tvättat och tvinnat och färdigt att sticka. Färgen på fotot ovan stämmer bra med verkligheten.
Jag lyckades spinna garnet i precis rätt grovlek. 28 m/10 cm. Jag vet inte hur det gick till, men det var bättre än väntat. Sedan jag började spinna själv märker jag att jag övat upp min känsla för olika grovlekar.
Och så här långt har jag hunnit på min kofta, just nu. Ärmarna klara och en bit upp på bålen. En av härvorna var alldeles för hårt tvinnad, så jag fick gå tillbaka med den till spinnrocken och tvinna den baklänges.
Det är en fantastisk känsla att sticka med ull man spunnit själv. Man har kontroll över större del av processen än om man köper garnet färdigt. Det känns som om garnet blir mera levande.
Jag lärde mig spinna under mina sena tonår, men sedan har kunskapen legat i träda fram tills nu. Jag känner att kunskap och förmåga utvecklas hela tiden och det är roligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar