måndag 2 november 2015

Strokkur

Strokkur är en geyser på södra Island som sprutar upp hett vatten var tredje minut. Jag har varit fascinerad av Island ända sedan jag var liten. Jag var fem år 1963 när jag såg på vår svartvita tv-apparat hur en ny ö föddes rakt ur havet utanför Island. Jag tyckte att det var både skrämmande och intressant och jag tror att det var då som intresset för Island väcktes. Jag har ännu inte varit där, men jag har en önskan att få komma dit. 


Strokkur är också en tröja som designats av den unga skotska designern Ysolda Teague. Tröjan liknar de traditionella isländska tröjorna. Den har ett mönstrat ok och den är stickad i ett stycke, i isländskt garn. Men den är figurformad och den har även förkortade varv på bakstycket som hjälper till att förbättra passformen och gör att tröjan sitter bättre kring halsen. Den mönsterstickade delen av oket är smalare än på vanliga islandströjor. Det gör att den här tröjan känns mindre bylsig.

Jag har läst på lite om islandströjorna som kallas Lopapeysa på isländska. Tvärt emot vad man kan tro så är de inte uråldriga utan de designades på 1950-talet för att få användning av all ull som produceras av de isländska fåren. Inspirationen kom från den grönländska dräkten, men även från den skandinaviska textiltraditionen. Garnet som används kallas Lopi, ett garn som är helt ospunnet, och därför innehåller mycket luft. Det ger lätta och varma plagg, men garnet går lätt av när man stickar med det. De isländska fårens ull består av två sorters hår. En längre täckull som är vattenavstötande och den kortare, vanliga ullen som ger värme. En islandströja tål därför en hel del regn innan man blir våt och kall. Tyvärr gör detta att tröjorna känns sticksiga och om man är känslig för stickig ull kan man inte ha plaggen i kontakt med bar hud.


Min tröja är stickad i Lett-Lopi i färgerna mörkgrå, ljusgrå och koppar.


Färger som Humle tycker är de allra finaste, eftersom det är de han har i sin päls. 
Det här är en tröja som är lätt att sticka och det går fort i det ganska tjocka garnet. Och den är verkligen skön att ha nu när det börjar bli kallt!


8 kommentarer:

Heidi sa...

Så fin den är! och att den inte är så bylsig som islandströjor brukar vara låter väldigt bra! Min mamma stickade sådana till mig när jag växte upp, och även om dom var varma och sköna, var dom också något oformliga:)

En varm tröja nu när det börjar bli kallt ute låter som perfekt tajming, och Humle ser ut att vara väldigt nöjd med tillvaron:)

frisky frog sa...

Wow, vad fin den är! Nu tror jag att jag vet vad
LetLopi-garnet i garnlagret ska bli. Tjohoo!

Garnhumlan sa...

Heidi. Det var så för mig också, med bylsiga islandströjor. Därför är det roligt med den här som är lite mera formad.
Hej Grodan! Kul att inspirera. Hoppas vi får följa processen på din blogg!

Ulrika sa...

Superfin!!

Jag håller också på med en Strokkur fast i "vanligt" garn, inte Lopi.
Stickar min i Peer Gynt, men är sugen på en Lopi-variant också. Din är ursnygg! :-)

Garnhumlan sa...

Tack Ulrika! Jag spanade in din pågående Strokkur. Peer Gynt är ett väldigt trevligt garn. Hoppas snart få se mera på din blogg!

Carin sa...

Stickar för första gången i Let Lopi och tycker det är fantastiskt. Det blir också en tröja. Asta Sollilja av Kate Davis. Ger mersmak, din tröja ser härlig ut och kul att sticka.
Vi får se vad det blir.
tack för fina mössmönster
Carin

Garnhumlan sa...

Den tröjan är vacker! Funderar på om jag ska köpa hennes bok (Yokes). Det finns flera väldans fina tröjor i den som jag gärna skulle sticka.

Rosenvante sa...

Vilket härligt inlägg och vilken vacker tröja. Jag har också svårt för det där oformliga som det blir annars, så det här lät ju väldigt bra. sen finns ju Åsa på ön, hon som säljer garnet. Så det får väl bli ett besök uppåt till henne nån gång framöver antar jag.