Minsta storleken

Att spinna är bland det roligaste som finns! På samma sätt som stickningen ger det ro till själen och även vackra garner. Jag har tidigare skrivit om hur fantastiskt det känns att sticka med sitt eget handspunna garn, men det tål att upprepas. Den här gången var det en extra lyxig härva fiber.

Jag är med i en fiberklubb som Hilltop cloud håller i. Man får 100 gram fiber i brevlådan varje månad, tillsammans med ett brev med information om historien bakom månadens fiber. 

Fördelen med klubben är, att man får fiber som man kanske aldrig hade köpt på egen hand, men som man lär känna genom klubben. Man kan se hur andra spinner och man kan få direkta råd genom att gå in på Hilltop clouds ravelry-grupp. Sedan finns det ju en baksida, det är inte alltid som jag tycker om färgen på fibern, men man kan ju ge bort...

Denna fiber är Beatrix Potter, som består av; 25% BFL, 25% Polwarth, 12.5% Baby Camel, 37.5% Merino. Helt underbar att spinna och väldigt mjukt. Jag fick drygt 300 meter tvåtrådigt garn.

Ett bra garn att sticka en liten kofta till nästa barnbarn som anmält sin ankomst till i början av april. Jag har stickat Playdate, som är ett betalmönster på Ravelry. Beskrivningen är mycket bra och innehåller många storlekar, från nyfödd till 4 XL. Så jag tror inte att detta var den sista Playdate jag stickar. 

Till en så här liten kofta går det inte åt så mycket garn. Jag har en del kvar av nystat. Räcker nog inte till en mössa, men kanske till ett par små sockor.

Från vår Etsybutik

Undan för undan tror jag att det framgått att vi garnhumlor har börjat tillverka garn och annat, som vi säljer i vår Etsybutik. Och även om vi inte vill göra den här bloggen till en reklamsida så kommer vi att visa sådant vi säljer i butiken, tillsammans med vårt eget hantverk.

Vi vill därför i dag presentera ett alster från en av våra första kunder.  

Yvonne har stickat en strumpa av vårt tvåtrådiga ullgarn färgat med avokadokärnor. 

Titta så fint! Vi känner oss lite som stolta föräldrar. Det är helt speciellt, att se att någon annan har gjort något vackert med våra garner.

Yvonne tog kontakt med oss via e-post, garnhumlan@gmail.com, och det kan du också göra om du hellre vill det, än att handla i butiken.

En dag i januari

I dag kom snön och stormen. Hela omgivningen blev svartvit. Det tjöt i skorstenen och det var skönt att sitta framför en sprakande kamin. Elen försvann, tågen slutade att gå och jag undrade om mannen skulle kunna komma hem från staden. Och jag som hade ett paket att hämta i samhället. Det får vänta till i morgon när plogen har kört.

Men sedan kom regnet. Termometern steg över noll. Allt blev mörkt och vått. Som vanlig skånevinter. Men vi märker redan att dagen har blivit längre, och i rabatten strävar snödropparna mot ljuset.

Humlorna var inne. Vi färgade garn och drack varmt ingefärste. Inte otrevligt alls!

*****

När jag hade besök av barnbarnet under julen frågade jag om hon ville att farmor skulle sticka ett par strumpor åt henne. Det ville hon. Jag frågade vilken färg hon ville ha, och då sa hon alla färger som hon känner till. 

Det kändes som en utmaning att hitta det garnet, men hos Opalicious hittade jag det till slut. Och som grädde på moset har det även lite glitter.

Här är sockorna, jag hoppas att de faller fina fröken i smaken.

Garn: Opal, sockgarn, Funny Glitter. 30 gram.

Stickor: Strumpstickor 2,25 mm

Storlek: 23

Beskrivning: Min egen. Från tån. 44 m. Sticka 30 varv på foten. Fish Lips Kiss Heel. 

Skaftet 2 a, 2 r.

*****

Blocka eller inte blocka socka? –Det är frågan...

Inte ska man väl behöva blocka sockor! Det är väl ändå onödigt! Så har jag tänkt, medan jag sneglat på dyra sockblockare i plast. Det är ju roligare att ta bilder med sockorna på riktiga fötter. 

Eller?

Fast det ser ju fint ut när de visar upp sina blockade sockor på podcaster och bloggar. Och visst är det roligare att ge bort, om sockorna ser släta och fina ut.

Nu har jag löst dilemmat på mitt sätt. Ett tallriksunderlägg för 10 kronor blev till sockblockare i storlek 23.

Detta var sockpar nummer ett år 2017. 

Mera mysteriemössor

Vi fortsätter med våra mysteriemössor. Ingen av oss hänger riktigt med att följa den takt med vilken ledtrådarna släpps. Det är många maskor på ett varv!

Här är en hög med de garner vi utgick från. Det är diverse rester från vårt växtfärgade förra året. Roligt att experimentera med. På något magiskt vis, passar alla växtfärger ihop. 

Vi har båda fuskat med att ta in en syrafärgad nyans, svart och grön, för att få lite mera kontrast.

Vi stickar på, lite långsamt, och blir säkert klara före sommaren!

Slutet gott...

Så här på årets sista dag, plägar ordentliga stickbloggar göra en närmast vetenskaplig genomgång av årets arbete. Det kräver dock att man har varit noga med bokföringen under året och lagt in sina projekt på Ravelry till exempel. Det har jag tyvärr inte gjort. Det hade varit roligt att veta hur många projekt det blivit under åren. Ett eller annat projekt har jag lyckats lägga in och det är jag glad för. Jag ska försöka bli lite bättre på det.

På slutet av detta året har det hänt saker i mitt stickarliv. Vi har blivit två humlor här på bloggen. Förhoppningsvis kommer det innebära flera inlägg här bloggen. Tillsammans håller vi på med att spinna, färga, sticka och annat textilt hantverk. Vi har även en Etsyshop och en facebooksida. Ännu har vi bara kört igång lite försiktigt, men vi hoppas kunna öka takten lite så småningom. Du är välkommen på besök!

Paula visade i sitt förra inlägg att hon stickar på årets mysteriemössa. Det gör vi båda två. Även jag använder vårt egna växtfärgade garn. Det ska bli väldigt kul att följa hur olika mössorna blir. Så här långt har jag kommit hittills.

Jag använder en kort rundsticka 2,25 mm. Försöker att sticka fast, och det är verkligen långsam stickning. Roligt är det i alla fall.

Detta blir mitt sista inlägg för 2016. 

Från humleboet önskar vi er ett

GOTT 2017.

God fortsättning!!!!

Julhelgen är över och lugnet lägger sig (om man inte är ute på mellandagsrean,vill säga). Vad passar då bäst än att sjunka ner i fåtöljen med ett nytt stickprojekt. Ja, som svensklärare måste jag nog säga att ett helt legimt skäl att inte sticka kan vara att läsa en riktig bra bok.
Jag har iallafall valt att göra båda och nu har jag kommit igång med Nördic knittings mysterimössa med de växtfärgade garnerna som vi färgade i våras. Hittills har jag använt avocadogarnerna, kaffegarnerna och garn färgat med svarta bönor. Bägge Garnhumlorna stickar en sådan mysterimössa så det ska bli kul att så småningom se hur olika de blir trots att vi använt samma garn. Fler bilder kommer att läggas ut under arbetets gång.

Sjal till mamma

 Den här sjalen är mitt första stickade plagg som jag både spunnet och stickat själv.Den tog en stund att göra men det var otroligt roligt. Ullen är 100% merinoull och supermjukt som jag spunnet till ett tvåtrådigt garn. Den lila ullen heter "Blåbärspaj" och kommer från Limmo-design.Den var väldigt mjuk och lättspunnen och har inslag av silke. Jag köpte 100 g vilket inte räckte till att sticka hela sjalen,så det blev till att köpa mer och då valde jag en avvikande färg. Den gråa ullen är av samma sort men köpt på World of wool. Mönstret heter Traveling woman.

Sjalen är en födelsedagspresent till mamma som älskar lila. 

God Jul

Lokalt producerat

Det finns många anledningar till att jag tycker att det är så roligt att arbeta med ull. Det är en alldeles speciell känsla att sticka med garn som man har tillverkat själv. Man kan få ett garn med precis de egenskaper man önskar. När man köper färdigt får man oftast kompromissa på olika sätt.

Här får du se när vi färgar ull som vi fått av en fårbonde i grannbyn. Mera lokalt än så blir det inte.

Det är en hel del arbete innan man kommer fram till att färga ullen. Den ska sorteras och tvättas och kardas. Men sedan är det dags att färga.

När man färgar ull måste man vara väldigt försiktig så att den inte filtar sig. Först blötlägger vi den kardade ullen i vatten och lite citronsyra. Sedan värmer vi ullen till 80 – 90°C. Under tiden som ullen värms funderar vi ut vilken färg ullen ska få och blandar till den. Här har vi tre olika nyanser av grönt.

Så låter man ullen kallna helt innan man tvättar den och lägger på tork.

Hälften av ullen är spunnen. När allt är klart ska den kedjetvinnas. Då blir resultatet...

... så här fint. 50 gram och 115 meter. Visst gillar vi grönt!

Nyhet!

Det kommer att bli en del förändringar här på bloggen framöver. Jag hoppas att du ska känna igen dig och tycka att det är förändringar till det bättre. Till att börja men ber jag att få ge ordet till min nya bloggkollega......

Nu har det äntligen hänt! Humlorna har blivit fler! Åtminstone den ovanliga sorten, garnhumlor. Den nya humlan heter Paula(jag)och har figurerat här tidigare som bäste vännen, och jag har med andra ord varit med så där lite vid sidan om. Delad glädje är ju dubbel glädje och jag hoppas att det ska synas i bloggen för jag, precis som Charlotte, brinner för garn, ull och allt man kan göra med det.

I somras fick jag min första spinnrock och livet fick en ny dimension. Det är obeskrivligt hur underbart det är att känna den mjuka ullen i handen, höra spinnrockens meditativa sus och vara omgiven av fågelsång och en sol som värmer.

Det bästa med att spinna är att man får massor av fina garner att sticka eller virka med. Mycket inspiration får jag från mina och Charlottes dagliga diskussioner och träffar, men också från alla bloggar och Youtubeklipp som underbara, kreativa människor delar med sig. I ett youtubeklipp av Rosa Isela

fanns beskrivningen till den här virkade mössan och det var kärlek vid första ögonkastet.

Handspunnet och handfärgat

Det blåser idag. Vinden har fullt spelrum här ute på åkrarna. Perfekt sitta-inne-och-sticka-väder! Det har blivit korta promenader med hundarna, och de har inte misstyckt. Tvärtom väntade de på mig vid dörren när vi varit ute i stallet och hämtat äpplen. Passade på att slänga några äpplen på marken till trastarna, som sitter och kurar i buskarna.

Vill gärna visa ett av mina senaste projekt. Jag har spunnit 200 g fiber, bluefaced Leicester ull blandat med silke.

Så här såg de färdiga härvorna ut. Härligt mjuka och med fin lyster. Spinnörden kanske vill veta att jag spunnit semiworsted och tvinnat 2-trådigt. Totalt 315 m.

Vad göra med detta garnet?

Jag skulle gärna sticka en sjal som passar till min ullkappa. Men först ska garnet färgas. 

Jag och garnvännen Paula, har börjat färga både garn och ull. Ännu är det svårt att få fram exakt de kulörer vi önskar. 

Här ville jag fånga upp de ljusbruna och orange färgerna i ulltyget. Vi blev nöjda med resultatet. Färgat med syrafärger i gryta på spisen. Ljust vaniljfärg till guldiga toner, med lite stråk av olivgrönt.

Nu ska jag välja vilken sjal jag ska sticka. Jag har två favoriter i bakhuvudet, Canopy av Mandarine's och Campside av Alicia Plummer. De kräver dock mera garn, så jag får fundera ett varv till. Kanske har du som läsar ett förslag?

Wooly Stuff

Gråmulet, dimma, lerigt.

Då piggar lite garn upp!

Vill du bli ännu mera uppiggad kan du besöka min dotters nya blogg.

Ha en mysig fredag före advent!

A trip to Leicester

Leicester är Storbritanniens tionde största stad. Den ligger ungefär mitt i England. För oss svenskar är den mest känd som staden som begravde Richard III för några år sedan, eller för att ha ett fotbollslag som vann Premier League senast. Det är även staden där min dotter bor, och det är därför jag återvänder dit. Den här gången tillsammans med goda vännen Paula.

Tåg till Kastrup går lätt om man bor i Skåne. Men sedan börjar äventyret, speciellt om man väljer ett lågprisflyg, som vi gjorde. Men eftersom detta inte är en reseguide hoppar vi över resten av resedetaljerna.

Ett av målen med resan var 'Den stora textilmässan' som gick av stapeln på Leicester race course under helgen. Ingen av oss har någon erfarenhet av stora ullmässor i utlandet, så för oss var det utmärkt att börja med den här, som namnet till trots är ganska liten. 

Tyvärr blev vi så upptagna av allt man kunde se och uppleva på mässan, att vi glömde att ta bilder, trots att vi tagit med en extra kamera för bara det här tillfället. Här finns ett klipp från förra årets mässa. Det här är en ganska liten mässa, med en klart lokal prägel. Många textila hantverk är representerade. På en eftermiddag hinner man runt till alla stånd. Det var gott om plats, människorna var vänliga och pratade gärna om sina hantverk.

Här är en bild på våra gemensamma inköp. En del av dessa kommer säkert att återkomma på bloggen.  Det mesta vi köpte var ull från Adelaide Walker. Några bedårande bitar tyg med Peter Rabbit och två nystan med sockgarn från West Yorkshire spinners, som jag önskat i flera år, följde också med till Sverige. 

Med oss hem tog vi också minnen från en trevlig resa, god mat, massor av inspiration och lust att åka på flera textila mässor och äventyr.                 

Mera handspunnet

I dag har vi haft en underbar höstdag här på sydkusten. Luften har varit klar, löven har skiftat i guld och engelskt rött och gässen har flugit i plogformat. Kort sagt toppen.

Tänkte fortsätta lite på samma tema som i föregående inlägg. Nämligen handspunnet. Förra julen fick min dotter en påse med fuzzlings. Hon valde att spinna dem tillsammans. Hon tog alltså de olika ullbitarna och spann dem tillsammans i en enda lång tråd. Därefter tvinnade hon dem så att hon fick ett tvåtrådigt garn. Det blev färggrannt och vackert, men återigen uppstod problemet vad man gör av ett vackert litet nystan. 

Den här gången fick den bli till ett ok på en barntröja. Mönstret är improviserat och jag har stickat i ett stycke, nerifrån och upp. Tröjan har vriden resår i nederkant, ärmar och hals. Det handspunna garnet bildar mönster på oket. Jag har stickat i lite olika reliefmönster, för att få extra intresse i det ojämna garnet. Eftersom det handspunna var lite löst och lite ojämnt har jag gjort en rand av bottenfärgen för att hålla ihop det hela.

Bottenfärgen är Peer Gynt, från Sandnes. Jag har använt garnet tidigare, ett ärligt och bra ullgarn. Dock tycker jag att det noppar sig mera nu är för trettio år sedan, men jag kan ha fel.

Stickor 3,75 mm till tröjan och 2,25 till resårerna.

Tröjan har varit i bruk ett tag och blivit godkänd av ägaren. Jag har bara kortat av ärmarna lite.

Jag försöker att använda det jag (och i detta fall dottern) spinner direkt. Tycker inte att det ska bli liggande bland det köpta garnet. Det är en väldigt lyxig och tillfredsställande känsla att stycke med något man spunnit själv. 

Dockefilten är klar!

 Nu är filten klar och levererad till dockmamman. Jag stickade så att stickorna glödgades så att jag skulle bli färdig innan jag åkte för att hälsa på.

Den här filten har en speciell historia. Jag köpte en spinnrock för några år sedan, och eftersom jag kände mig lite ringrostig efter att inte ha spunnit på 30 år beställde jag lite roliga 'Fuzzlings' från Fondant Fibre. Man får då en salig blandning av olika fiber, ull, silke, glitter till exempel. Jättekul att spinna, men sedan funderade jag på vad jag skulle göra med det färdiga garnerna. Många färger och mycket glitter är inte riktigt min tekopp.

Så kom jag på att göra en filt av dominorutor. Det finns många varianter på att göra dess rutor, här visas en. Jag har gjort 9 block om 9 rutor och runt varje block en rätstickad kant av ett handspunnet garn av Polwarth, Bluefaced Leicester, bambu och merino som kallas Peppered moth och kommer från Hilltop cloud. 

Garnerna år tvåtrådiga och ungefär 300 m/100 gram. Stickor 2,5 mm.

Jag lade upp 31 maskor till varje liten ruta. Mittåsarna i varje 9-ruta går åt samma håll. Sedan har jag följt en idé för åsarnas riktning, när jag virkade ihop den stora filten. Det är viktigt att man är observant på just riktningen på åsen när man stickar. Går åsarna åt slumpmässiga håll kan slutintrycket lätt bli rörigt.

Det blev en härligt elastisk och mjuk filt och jag är nöjd med resultatet. Jag hoppas att den kommer att värma både dockor och deras dockmamma en tid framöver!

PS: Jag har valt att kalla filten för en 'dockefilt', för så hette det i Skåne när jag var liten och lekte med dockor.

Från en hög till en annan

För en tid sedan visade jag en liten hög med barnkläder, som jag sedan presenterat efter hand.

Här kommer nu de två understa plaggen.

Först är en tröja som jag inspirerades att sticka när jag hittade två bortglömda härvor av Ombrégarn, från Östergötlands ullspinneri. Bilden är tagen i solljus så garnets melering går inte fram så bra. Jag kommer inte ihåg varför jag köpte garnet, men enfärgat hade varit minst lika bra till den här tröjan. Samma fina, röda nyans finns som Visjögarn.

Modellen är en enkel, rundhalsad tröja, löst baserad på Flax Light från Tin Can Knits. Grovleken på detta garnet stämmer inte, så jag har räknat om maskantalet. Jag har dessutom tagit bort den rätstickade dekorationen på ärmarna. Och jag har gjort tubular cast on och bind off. 

Jag tycker att tubular början och avslut på plagg är bra mycket omständligare än de varianter som jag normalt använder. Det krävs helt klart en del övning för ett riktigt bra resultat. Det blir finare, men jag är ännu tveksam till om det är värt besväret. Vad tycker du som också provat? Om du inte vet vad jag pratar om kan du leta efter de här termerna på Youtube, det finns flera varianter, jag kan ännu inte rekommendera någon särskild.

Jag gjorde tröjan i storlek tre år och jag är nöjd med såväl tröja som garn!

Jag kan däremot varmt rekommendera Tin Can Knits modeller. De har en serie med enkla basmodeller i storlek nyfödd till stor vuxen, som dessutom är gratis. Det är fina modeller, allt förklaras tydligt (på engelska) och det finns filmer som förklarar olika moment. Jag använder ofta dessa modeller som utgångspunkt när jag vill sticka något. Spana in The Simple Collection!

Till tröjan stickade jag ett par byxor. Den här modellen kommer från Pickles. Jag har stickat flera par efter den här beskrivningen och jag är nöjd med hur byxorna blir. Garnet är, jag vill knappt säga det, Drops Fine Merino. 

Jag kommer inte att köpa mera garn från Drops efter att ha läst detta. Jag kommer däremot att sticka upp det jag har.

Nästa hög kommer här.

Detta är början på en filt. 

Jag har en korg med handspunna smånystan.

Tänkte att jag ville använda dem till något. Kanske blir det en filt till dockan, eller något lite större. 

Den som väntar på något gott...

Jag förstår inte hur det går till, men plötsligt är det dags att fylla år igen. Det känns som att det inte alls var länge sedan senaste gången. Fyller man år oftare numera?

När barnbarnet ska berätta hur gammal hon är håller hon upp två fingrar i luften och säger två, hon fyllde ju i somras. Se'n frågar hon -Hur gammal är du farmor? Jag försöker visa med mina fingrar, men hon har tappat intresset innan jag ens hunnit halvvägs. Hon konstaterar att -Farmor är jättemånga år! Och visst kan det kännas så ibland, men för det mesta känner jag mig inte så gammal. 

När man får fina presenter är det roligt att fylla år! Ända sedan jag var på Bohus Museum och tittade på utställningen om Bohus stickning för många år sedan, har jag velat sticka en sådan kofta. Men prislappen har varit för dryg, så det har förblivit en dröm. Jag berättade det för min dotter när vi sågs i somras, och på födelsedagen fick jag ett mjukt paket från mina fyra barn. Jag blev så glad.

Jag ska gå och titta på den här påsen länge, och tänka på hur fantastiska barn jag har och hur kul det ska bli att sticka den här tröjan.

Likadant med den här boken. Jag har önskat mig den i flera år. Och när jag fick den nu av bästa vännen blev jag så glad att jag nästan slog volter. Det var så oväntat och så roligt! Att du kom ihåg att jag sa förra sommaren, att jag önskade mig den här boken. Det här är 'bibeln' om man är intresserad av får och ull och garn. 

Så roligt kan det vara att få presenter som betyder mycket. Tack, tack till er. Ni är ju inte här just nu, men jag skickar en näve solmogna björnbär.

Aisling och Sebago

Sommaren fortsätter, trots att vi närmar oss slutet på september. Ute i trädgården är det snustorrt, det är länge sedan det kom regn nu. Det enda som räddar situationen är daggen, som faller rikligt under natten. Sockerbetorna börjar skördas, och man hör det dova mullret av betor som lastas.

I förförra inlägget hade jag en liten hög med barnkläder, som jag lovade återkomma till. Här är nummer två i högen. En tunika i ull, som bör passa perfekt som förstärkning nu på hösten. Det var dottern som tipsade mig om modellen, Sebago Cove. Perfekt om man, som många av oss inbitna stickare, har restgarner i mellangrovlek. Jag gillar raglanskärningen och den fina avslutningen nertill extra mycket. 

Garnet jag använde är Cascade wool, ett av mina favoritgarner.  Men jag tror att modellen skulle bli väldigt fin i en ull-bomull-blandning också.

Det här är ett betalmönster på Ravelry, och jag tycker det är väl värt pengarna. Fem storlekar från 2 till 10 år, välskrivet och lätt att sticka. Det är även lätt att variera beskrivningen så att man får en klänning eller sticka en längre ärm. Rekommenderas!

Just nu stickar jag på Aisling, som är en vacker sjal i sockgarnstjocklek. Jag har valt att sticka min i merinoull, som just nu säljs billigt hos Drops. Jag har färgat garnerna själv. Det rosa-bruna är färgat med syrafärger och det gula med kaffesump och te. Färgerna får ett helt annat liv och blir roligare att arbeta med när man färgar själv jämfört med att köpa färdigt.

Cockatoo Brae

En av alla begåvade personer i stickvärlden är Kate Davies. Jag har följt hennes blogg under flera år och jag tycker mycket om den. Hon har också publicerat egna mönster och givit ut flera böcker.

Jag beställde en av hennes böcker, den som heter 'Yokes'. Boken börjar med några välskrivna kapitel om ok (yoke på engelska) i olika länder och sedan följer beskrivningar på flera fina koftor och tröjor med just ok. Boken är så vacker och väldigt välgjord med referenser och fint bildmaterial. Även om man inte tänker sticka något har man, som intresserad av textilt hantverk, stor glädje av den här boken.

Jag fastnade för koftan på bokens framsida, Cockatoo Brae.

Jag har länge velat sticka en kofta av garn jag spunnit själv, och under Tour de Fleece tog jag chansen att spinna shetlandsull till den koftan. Jag köpte ullen från Jamieson & Smith.  Färgen heter svart, men är i själva verket mörkt chokladbrun. Jag köpte 500 gram och ullen kom som kammad. Den var väldigt trevlig att spinna.

Här är allt garn färdigt. Tvättat och tvinnat och färdigt att sticka. Färgen på fotot ovan stämmer bra med verkligheten.

Jag lyckades spinna garnet i precis rätt grovlek. 28 m/10 cm. Jag vet inte hur det gick till, men det var bättre än väntat. Sedan jag började spinna själv märker jag att jag övat upp min känsla för olika grovlekar.

Och så här långt har jag hunnit på min kofta, just nu. Ärmarna klara och en bit upp på bålen. En av härvorna var alldeles för hårt tvinnad, så jag fick gå tillbaka med den till spinnrocken och tvinna den baklänges.

Det är en fantastisk känsla att sticka med ull man spunnit själv. Man har kontroll över större del av processen än om man köper garnet färdigt. Det känns som om garnet blir mera levande. 

Jag lärde mig spinna under mina sena tonår, men sedan har kunskapen legat i träda fram tills nu. Jag känner att kunskap och förmåga utvecklas hela tiden och det är roligt.

Förvirrad

I almanackan står det att snart är vi i mitten av september. Frukten mognar, aldrig har vi haft så mycket frukt som detta år. Kvällarna är mörka och man ser tydligt stjärnbilderna redan när man går ut med hundarna inför natten. Men det är så varmt som mitt i sommaren. Mitt på dagen sitter man helst i skuggan. 

Det är nästan så att jag börjar längta efter hösten och den klara, svala luften. Jag vill plocka fram lite koftor och sjalar och kunna prova mössorna som jag stickat under våren och sommaren

Även hantverksmässigt är det lite annorlunda mot hur det brukar vara. Jo, visst har jag stickat en hel del, men jag har också spunnit och färgat, både ull och garn. Planen är att visa en del här på bloggen under hösten och att prata mera om ull och hur den blir till garn. Men jag tänkte börja med lite stickat.

Först ut är en liten hög med kläder till Gullungen, som hunnit fylla två år i sommar.

Jag börjar överst i högen med västen. När jag frågade föräldrarna vad de önskade för stickat till dottern inför hösten var ett svar, en väst med dragkedja. Att ha under overallen när det blir kallt, eller som lite extra värme ute under hösten. Jag vill gärna utmana mig själv när det gäller stickning, men jag avskyr att montera dragkedjor i alla lägen. Här gäller det dock en ganska kort dragkedja och till en alldeles speciell person och då måste ju farmor försöka.

Jag hittade Charlie vest. Sedan dök jag in i garnlagret och kom ut med Drops Lima, i passande grovlek.

Modellen har visserligen ingen dragkedja, men den kan man själv fixa till. Jag gillar raglanskärningen och som extra bonus fick jag även göra fickor. Detta mönstret var ett betalmönster. Det är ett bra mönster med många storlekar från nyfödd till 10 år. Så jag kommer att kunna använda det flera gånger.

Lima är ett Dropsgarn som jag gillar och gärna använder till vardagsplagg. Lagom grovlek, lätt att sticka med och fina färger, både naturella och färgade. Plaggen blir varma och håller länge.

Ytterligare ett plus var att garnlagret krympte med ett par nystan. Det är kanske inte den roligaste färgen till en liten tös, så ugglan fick lysa upp lite.