Det blir som det blir. Förra månaden var det många inlägg här på bloggen, den här är det färre. Ibland har man lust, ibland inte. Jag vill i alla fall tacka alla som skrivit snälla och intressanta kommentarer den senaste tiden. Alla har inte fått svar även om det i den bästa av världar är min önskan att svara alla. Du ska veta att det uppskattas ändå!
Som vanligt händer det något på sticksidan, även om det inte alltid syns här på bloggen.
För några dagar sedan såg jag en sådan fin vårsjal i skiraste mohair. Just en sådan kände jag att jag ville sticka. Jag har en liten mohair-låda sedan Mrs-Beeton-tiden. Den fick lämna ett bidrag nu. Jag tror inte att det blir flera sådana muddar på ett tag. Jag har inte så mycket garn av samma färg att det räcker till en hel sjal. Jag gör en improviserad variant och ser hur långt garnet räcker.
Det är inte varmt och solen skiner inte. Men gräset är grönt och det är härligt med vinden som blåser i öronen, säger Humle.
4 kommentarer:
Du är så flitig! Ser ut att bli en fin sjal!
På min front händer inte så mycket just nu, men jag en väldig tur med garnet som inte räckte till koftan. Det fanns precis ett nystan kvar av samma färgbad! Så någon vacker dag tar jag väl tag i den igen!
Karin
Sjalen kommer säkert att bli jättefin och vårig. Din hoppande söta hund är ju bara för charmig på den bilden, Ha en fin helg Karin
Visst är det kul när man kan sticka av det som redan finns i garnlagret! Det känns extra bra på nåt vis :)
Vilken härligt glad bild på din hund!! Precis så där känner jag mig också när solen värmer i ansiktet nu :)
Här har stickningen fått vila ett tag, men nu ser det ut att bli sämre väder så då får trädgårdsarbetet vila och fingrarna kanske kan hålla i stickorna igen!
Ser ut som du stickar en perfekt sjal för kyliga sommarkvällar!
Kram M.E
Skicka en kommentar