måndag 2 april 2018

Vinterns sista par?

De här vantarna till yngste sonen har på något underligt sätt inte velat bli färdiga. Jag har haft en vante klar, men den andra har inte velat bli färdig. Jag har tänkt att vintern är snart slut. Det behövs inga nya vantar. Men snön fortsätter att fall, trots att vi är inne i april. Och sonen fryser ännu när han cyklar på morgnarna. Så påskens projekt blev att göra färdigt andra vanten.



Jag gillar egentligen inte den här modellen av vante med tumkilen i sidan. Fast den är ganska praktisk och lätt att sticka.

Beskrivningen hittade jag i 'Knitting with Icelandic Wool' och deras namn är handtak. Jag har följt beskrivningen helt när det gäller själva vanten och antal maskor, men ändrat litegrann på ytmönstret. Tänkte is och jord och skog och norrsken och högst upp stjärnor på himlen. Vantarna finns i en storlek, som passade bra till sonens herr-small-hand.
Garnet är som sig bör Lett Lopi. Ett garn som jag gillar mycket och därför har en hel kasse full med rester av. Vantarna blev som dubbla av mönsterstickningen och riktigt varma.

Nu hoppas jag trots allt att det inte ska behövas varma vantar så länge till!

3 kommentarer:

Heidi sa...

Den gäckande våren verkar inte vara i sikte idag heller, men när jag kollade på nyheterna igår verkar det fortsatt vara kyliga nätter och morgnar även om dagarna skall bli varmare, så han lär nog kunna använda dom en tid framöver:)

Det är alltid intressant att läsa vad folk tänker om tummens placering på vantar. Det finns ju flera olika typer och varje typ verkar ha sina försvarare. Själv gillar jag den här typen av tummar eftersom jag tycker att den bättre följer tummens rörelsemönster, men eftersom vi är olika kan jag förstå att andra föredrar andra tummar:)

Garnhumlan sa...

Jag tror som du, det är personligt hur man föredrar att sticka tummar, och att det kan bero på hur händerna är konstruerade. Jag tycker egentligen mest om de norska tumkilarna. Jag misstänker att det också beror på garnet. Tjocka garner kan ha vantar med sämre passform, medan tunna garner behöver sitta bättre? Vi fortsätter att studera fenomenet.
Tack för dina kommentarer. Trots att det är ett tag sedan jag bloggade, så kommenterar du. Uppskattar!

Anonym sa...

Jag tycker det är så roligt när jag kommer hit och läser. Mitt förhållande till stickning blir dock alltmer komplicerat. Tycker om vad jag ser här och rätt som det är kommer hösten med stickcaféet! Nä-visst, Stickegillet ska det ju heta ;) /Agneta