Tankar om stickning, spånad och nätbutiken

I dag regnar det. Jag har inget emot det och även växtligheten tackar och växer så att det knakar. Jag kan sitta inne och ägna mig åt sådant som inte blir gjort när det vackra vädret lockar till utevistelse.

Kanske har någon noterat att det inte varit så mycket stickning här på bloggen på sistone, eller inte så mycket aktivitet över huvud taget. Jag ser ju att fler och fler bloggare överger bloggandet till förmån för instagram. Jag tycker att det är synd. Instagram är tänkt att ge en ögonblicksbild - så här är det just nu. Men jag vill gärna läsa mer om de olika projekten och tankarna. Dessutom blir det alldeles för mycket information för mig, jag känner att jag inte hinner med. Så även om jag numera har ett instagramkonto kommer jag inte att överge min blogg.

Enn annan anledning till att det just nu inte är så mycket stickning här just nu är att jag i min jakt på mera kunskap om garner och material har börjat spinna och färga garn. Att följa hela kedjan från får till garn till färdigt plagg ger en helt ny förståelse för hur man väljer garn till ett specifikt projekt, men också för vad som är bra garn och vad som är dåligt och varför bra garn måste kosta lite mera.

Här hänger en härva på tork i solen. Jag har fått ullen från en gård här nära, jag har tvättat, kardat spunnit och tvinnat garnet. Det här garnet är levande och mycket olikt det som vi köper. Det har kvar den naturliga ullens egenskaper. Nu väntar den på att bli färgad.

Jag tänker inte att allt garn jag använder måste vara handgjort eller ekologiskt, men det är fantastiskt att få uppleva ett sådant garn!

Sedan har min lilla webbutik också tagit tid och kraft. Jag har fått en fin respons på mina projektväskor. Ofta har de inte ens hunnit komma ut i butiken förrän de blivit sålda. Och jag vill tacka alla som handlat av mig väldigt mycket. Det är en hobbyverksamhet, men det ger mig så mycket att komma i kontakt med andra som är lika intresserade av garnhantverk som jag.

Nu kommer en ny, liten fiffig grej ut i butiken. En strumpsticksskyddare som håller ordning på både maskor och stickor. Jag har lagt ut några i butiken i dag, och du är välkommen in för att ta en titt. Jag är också öppen för frågor och önskemål om storlekar och tyger på det jag har i butiken.

Och. Jo jag stickar också en hel del, men jag har slarvat med att blogga om det. Här är i alla fall en pågående strumpa i Lorna's Laces Shepherd sock solid, i ett mönster som jag och många andra stickade flera par av för några år sedan. Monkey socks av Coockie A. Den här gången gör jag varianten utan aviga maskor. 

Det är roligt att gå tillbaka till ett mönster man stickat för ett antal år sedan. Ett projekt som man slet länge med och rev sitt hår för att få till, går nu lätt och fort. Det  kallas visst utveckling. Och det är roligt att utvecklas.

Sedan jag stickade de här senast har jag också börjat sticka med finare stickor när jag stickar strumpor. 2 mm eller 2,25 mm är det som gäller nu och då behöver jag 64 maskor till ett par strumpor till mig. Jag får en strumpa som sitter bekvämare på foten och håller längre. Prova!

Till sist. Jag hoppas att det kommer att vara mera aktivitet här på bloggen framöver. Jag hoppas att det blir mycket spunnet, färgat och stickat. Jag hoppas att jag kan få flera saker på plats i butiken. Och jag hoppas att du hör av dig om du har frågor eller önskemål.

Nu har det slutat regna och koltrasten flöjtar utanför.

Ha en bra dag!

Betning

 Man betar garnet innan man färgar det. Detta gör man för att färgen ska fästa bättre och hålla sig längre. Förut användes miljöfarliga kemikalier som olika metallsalter och kromsyrat kali med mera. På 1970-talet när jag lärde mig växtfärgning reflekterade jag inte så mycket över detta, men senare har jag insett dess negativa miljöpåverkan. Därför har jag inte växtfärgat därefter.
Nu har jag lärt mig att det inte är nödvändigt att använda miljöskadliga kemikalier för att växtfärga.
Det finns en del växter som innehåller betningsmedel naturligt. Te, vin, ekollon, granatäpplen är exempel på färgväxter som innehåller tanniner och som inte behöver ytterligare betning. Färgar man med växter som inte innehåller tanniner kan man använda alun, som är en ganska snäll beta, och som man använt som konserveringsmedel. Vi har provat med att minska mängden alun till hälften eller 25% av mängden i receptet och det har gått bra.

Här betas garnet med alun före färgning. Man kan beta många härvor samtidigt och spara dem för framtiden.

Här torkar härvorna efter betning.

Man kan också beta garnet genom att använda olika material på kärlet som används för färgning. Grytor av järn, koppar, aluminium gör att färgtonen förändras.

Här är exempel på hur färgen kan förändras genom att använda olika färgningskärl. Färgväxten är avocadokärnor, och garnerna har färgats i aluminiumgryta, järngryta och rostfri gryta.

Genom att förändra pH i färgbadet kan man också få nya färger. Vi har använt vanliga hushållskemikalier såsom bakpulver och vinäger.

Jag återkommer om olika sätt att färga och olika färgväxter.

Ps. Butiken är påfylld med flera projektväskor.

Om ett miljövänligare sätt att färga garn

Min kära blogg har inte fått så mycket uppmärksamhet under senare tid. I stället har det mesta av tiden ägnats åt att växtfärga. Ovan ses en del av resultatet. Jag tänker berätta om både processen och resultatet här på bloggen.

Tillsammans har jag och bästa vännen Paula försökt lära oss att färga garn med enbart naturliga färgämnen. 

Det började med den här boken: Naturlig Färgning av Lina Sofia Lundin. Hon tar upp ämnet ur en delvis ny synvinkel än vad tidigare författare till böcker i samma ämne gör.

 När jag sysslade med växtfärgning förra gången i slutet av 1970-talet, var det mycket kemi inblandat. Vi eftersträvade klara färger och använde betningsmedel med metallsalter innehållande tenn, koppar, järn och ibland ännu giftigare ämnen. Numera vet jag att det inte är så snällt mot vare sig människor eller miljö. 

Därför var växtfärgning inget för mig tills jag hittade Lina Sofias bok. Hon färgar både kläder och garn, ibland utan att beta alls, ibland med endast alun som betmedel. Säkert förlorar man något i både briljans och färgäkthet, men det är en mycket snällare  process.

Färgväxterna hittar vi i vår egen kompost, i trädgården, i närmaste vägren eller skog. Att samla växter och att förbereda dem och garnet för färgning är en avkopplande och trivsam aktivitet. Att sedan färga och se resultatet är spännande och ofta överraskande.

Detta inlägg är början på en rad kommande inlägg om växtfärgning. Vi kommer att visa hur vi har gjort och olika färger vi har åstadkommit. Växtfärgning kan ge andra färger än blekgult och ljusbrunt!