Om ett miljövänligare sätt att färga garn

Min kära blogg har inte fått så mycket uppmärksamhet under senare tid. I stället har det mesta av tiden ägnats åt att växtfärga. Ovan ses en del av resultatet. Jag tänker berätta om både processen och resultatet här på bloggen.

Tillsammans har jag och bästa vännen Paula försökt lära oss att färga garn med enbart naturliga färgämnen. 

Det började med den här boken: Naturlig Färgning av Lina Sofia Lundin. Hon tar upp ämnet ur en delvis ny synvinkel än vad tidigare författare till böcker i samma ämne gör.

 När jag sysslade med växtfärgning förra gången i slutet av 1970-talet, var det mycket kemi inblandat. Vi eftersträvade klara färger och använde betningsmedel med metallsalter innehållande tenn, koppar, järn och ibland ännu giftigare ämnen. Numera vet jag att det inte är så snällt mot vare sig människor eller miljö. 

Därför var växtfärgning inget för mig tills jag hittade Lina Sofias bok. Hon färgar både kläder och garn, ibland utan att beta alls, ibland med endast alun som betmedel. Säkert förlorar man något i både briljans och färgäkthet, men det är en mycket snällare  process.

Färgväxterna hittar vi i vår egen kompost, i trädgården, i närmaste vägren eller skog. Att samla växter och att förbereda dem och garnet för färgning är en avkopplande och trivsam aktivitet. Att sedan färga och se resultatet är spännande och ofta överraskande.

Detta inlägg är början på en rad kommande inlägg om växtfärgning. Vi kommer att visa hur vi har gjort och olika färger vi har åstadkommit. Växtfärgning kan ge andra färger än blekgult och ljusbrunt!